Nu är det kväll och jag sitter i hörnfåtöljen och tittar på mina akvarieri vardagsrummet. De är tre stycken, ett nano på 19 liter och två 54-liters. I det ena, som är tätplanterat med cabomba och limnophila simmar vildguppies, pygmépansarmalar och kakaduaciklider omkring. Det andra står tomt. Det väntar på att inredas och befolkas med fisk.
Karet ifråga är det som ska bli mitt första jordakvarium. Bit för bit lär jag mig mer om denna typ av akvarium. Det kommer att bli ett kar med ett minimum av teknisk utrustning. I princip kommer bara ljuset och värmen att komma genom konstgjorda medel.
Den senaste tiden har det mesta handlat om hur botten ska anläggas på bästa möjliga sätt. Jord, sand, grus var modellen jag tänkte mig från början. Sanden skulle hålla jorden på plats var tanken. Igår köpte jag sand men efter viss eftertanke, läsande och diskussioner med andra akvarister på Facebook, kom jag fram till att det inte var ett bra val. Idag bytte jag sanden mot fint grus, 2-3 mm och till engelsk sjösten. Nu har jag alltså allt vad jag behöver till botten, jord, fint och lite grövre grus.
Varför bytte jag då från sand till grus? För det första upptäckte jag att mer erfarna akvarister avråder från att använda sand. Jag funderade på varför. Kanske hindrar ett alltför kompakt bottenmaterial att co2 kan stiga från botten och tas upp av växterna? Här får jag erkänna min okunnighet. Men i diskussioner med andra framkom ett annat och logiskt skäl; avfallsprodukterna från växter, fiskar får inte stanna på bottnens yta, utan ska kunna brytas ned i botten och berika jordlagret med näring. Att botten på så vis blir till ett biologiskt filter är en av de stora poängerna med jordakvarier.
Nästa steg blir att införskaffa fler rötter och lämpliga stenar. Därefter är det dags att anlägga botten inreda och plantera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar