Det är lika odramatiskt som att solen skiner eller regnet faller när levandefödande tandkarpar får yngel i akvariet, det gäller åtminstone de vanligaste och minst problematiska arterna.I skrivande stund sitter jag framför mitt endlers-nano på 24 l och ser hur några mycket små fiskar och ännu flera ännu mindre pilar runt i karet. Endlersynglen har snabbt blivit allt mer försigkomna. De är också förhållandevis stora vid jämförelse med föräldrarna. De vuxna fiskarna låter dem vara, de fortsätter istället med sin strävan att föröka släktet. Endlersodling är knappast någon större akvaristisk bragd. Men visst tycker jag ändå att det är roligt. Det vore roligt att driva upp några av dessa yngel till vuxen ålder, särskilt för att se vilka färger hannarna kommer att utveckla och att hålla liv i en egen stam med sina egna särdrag. Likadant tänker jag om mina vildguppies vars yngel måste hållas undan såväl föräldrafiskarna som kakaduacikliderna.
Men samtidigt kan man undra vad jag ska ta mig till med alla dessa yngel. När det gäller mina slöjgyppy har jag bestämt mig för att inte försöka rädda några fler kullar på ett tag efter att min högdräktiga german yellow-hona fått sina yngel. Jag har vare sig plats eller lust att ta hand om flera. De får bli levandefoder i det kar där de går. Klarar de sig så klarar de sig.
I äldre litteratur kan man ibland se att guppyn kallas för "miljonfisk". Det är en beteckning som väl knappast är i bruk längre, men som inte är alldeles utan poänger. Även andra levandefödare som den lilla nordamerikanska släktingen till endlern och guppyn, gambusia affinnis,
har ibland fått samma epitet. Det är ingen vanlig akvariefisk även om den lär vara härdig och, hör och häpna, är lättodlad. Antagligen har den sitt oansenliga yttre emot sig och sitt aggressiva temperament.
Gambusia affinnis kallas också ibland för moskitofisk, eftersom den, liksom guppyn, planterats in runt om i världen för att bekämpa malariamyggan genom att äta deras larver. Moskitofiskens fertilitet har också inneburit problem, t.ex i Australien där den på sina håll hotar den lokala faunan samtidigt som deras inverkan på malariaspridningen överskattats.
Levandefödarnas anpassningsbarhet har gjort dem till populära akvariefiskar, men deras förmåga att reproducera sig kan innebära problem. Personligen tänker jag lösa det genom att ge mina andra fiskar ett säkert välkommet kosttillskott. Andra kan jag byta eller sälja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar