I mitt kök står sedan dryg en månad ett walstadsakvarium på 43 liter. Karets botten består av såjord och engelsk sjösten, tekniken av en led - lysramp samt av en klassisk membranpump, Rena 100 och en syresten.
Pumpen satte jag igång ikväll eftersom jag fått rådet att öka cirkulationen för att gynna de långsamväxande arterna i karet, diverse bucephalandror och anubias, arter som verkar behöva en viss rörelse i vattnet förvalt må bra och växa.
Fiskarna utgörs av en grupp poecilia wingei - blue star ( Laguna, Campoma bridge, Campoma 2011) och elassoma evergladei, en dvärgabborre från sydöstra delen av USA. Det är en tämligen ovanlig art som sålts för åtskilliga hundralappar vid akvarieföreningarnas auktioner. Jag lyckades dock hitta arten i en akvarieaffär i Uppsala för ett bättre pris.
Det är små fiskar, någon enstaka centimeter långa. Hanarna är svartblåa med vita fläckar på kropp och fenor medan honorna är brunaktiga med en röd fläck på buken. Det är på många sätt en tålig art. Den tolererar temperaturer i spannet 10-30 grader och föredrar lätt surt vatten. De trivs med mycket växter och gömställen och kan upplevas som något skygga, något som främst gäller innan de är fullt acklimatiserade. Därefter ser man dem ofta framme, inte sällan nära botten, där de letar föda eller bland växterna där de också söker villebråd.
Foder kan vara ett problem när det gäller elassoma evergladei. De äter inte torrfoder och verkar behöva långsamt vänjas till att äta fryst foder. Mina matvägrade i början, även om de verkade hitta föda i akvariet, där jag planterat in hyalellor, ett sorts små kräftdjur. Jag prövade därefter att ge fiskarna levande foder, grindalmask och vita mygglarver. Det senare visade sig vara en succé. De små "abborrarna" åt med stor aptit, för att inte säga rovgirigt, och uppvisade strax en hälsosam rondör.
Efter ett tag lade jag märke till att de också åt döda mygglarver, som följt med de levande när jag matat dem. Därför provade jag att ge dem frysta vilket de, precis som jag antagit, också åt med glädje. Problemet med födan, om tillgången på levandefoder skulle tryta, verkar alltså ha funnit sin lösning.
Artens beteende är i stort sett fredligt, även om hanen kan jaga undan endlerna, om de skulle råka komma i vägen för honom. De är alltså lätt revirhävdande.
Elassoma evergladei har alltså, trots att de kan verka rätt timida, ett visst temeperament. Det är också något som visar sig i spelet mellan hanar och honor. Hanen utför en häftig "dans" med darrande fenor inför honan för att imponera på henne. Det är ett fascinerande litet skådespel han utför. Hanarna vaktar efter leken rommen tills den kläcks. Det lär inte vara så svårt att få avkommor av elassoma evergladei, även om ynglen är mycket små och behöver minsta tänkbara foder.
Sammanfattningsvis kan sägas att det är mycket roligt att äntligen ha fått tag på denna mycket vackra och intressanta lilla fisk. Den är en sann ädelsten bland de fiskar jag har i mina akvarier.
