Skönhet genom harmoni och struktur

Den här annandagsmorgonen sitter jag i vardagsrummet med en kopp kaffe efter morgonbestyren och en just avklarad matning.

Just nu ser det lite sådär i de flesta av mina akvarier. Alger härjar i 54-litersakvariet med påfågelgobies och i 275-litersakvariet ser det ut som att en del växter, inte minst cryptocoryne crispatula, ut att lida av ett liknande öde. 24-litersnanot är visserligen fullt av liv och temperament, men som vanligt i mina akvarier, är det på väg att bli en risig djungel i behov av annons. 

Det av mina "verk" jag är mest nöjd med nu är det minsta av mina kar, det lilla 10 - liters nanoakvarium som jag tillägnat en del av den senast tidens inlägg på bloggen. Det har kanske sina skäl.

Det är förstås inget mästerverk så som ett nanoakvarium kan bli i händerna på väl förfaren aquascaper, men jag kan i alla fall konstatera att jag nog lärt mig lite.

Struktur och kontraster är nog två nyckelord som kan beskriva vad det är vad jag gjort.

Strukturen har fått vederbörlig hjälp av de ormhasselkvistar som jag försökt passa in så att de någorlunda följer det gyllene snittet. En osynlig del av hardscapet är en dold lavasten i det högra bakre hörnet som dels klätts in  javamossa och dels krönts med en rejäl mängd sötvattenstång/glasmossa.

När det handlar om kontraster är det olika nyanser av grönt son skapar dessa. Växterna i akvariets vänstra del är ljusare än de i den högra och bildar en diagonal som löper från vänster till höger. Där finns bland annan hygrophila polysperma och ludwigia muelleri. Den senares blad på de översta delarna av stänglarna har röda toner.

Det som möjligen är mindre lyckat ur estetisk synvinkel är djuren som bebor akvariet. De syns inte särskilt bra, eftersom deras färger inte är så iögonfallande. Tiger teddyn,  neoheterandria elegans, är en mycket liten och brunaktig levandefödare med svarta tvärgående ränder, som är särskilt väl synliga på honan. Räkorna, blue jelly, är svåra att se på håll förutom när de simmar. De smälter väl in i det gröna.

Ändå får jag lov att säga att jag är nöjd och inspirerad. Igår började jag starta om ett av mina 54-liters. Tanken är att de dario sp. Myanmar " Black Tiger " och danio tinwini, som trängs i 24-litersnanot ska få flytta dit snart. Än så länge består inredningen endast av rådasand och tre lavastenar. Dessa är relativt stora i förhållande till karet och jag ska försöka att arrangera dem med inspiration från iwagumistilen,  även om det inte är tanken att akvariet ska bli ett sådant kar. Snarast är idén att skapa ett biotopakvarium med fiskar från Burma. Vi får se hur det går med det.

10 liter är stort!

I akvariesammanhang brukar kar på 10 liter avfärdas som alltför små för att hålla fiskar i. Några få räkor eller snäckor brukar de flesta rekommendera.

Jag måste erkänna att jag gjort ett avsteg från det om fiskarna. I mitt relativt nystartade nanoakvarium på 10 liter, som nu varit igång i drygt en månad finns tre stycken neoheterandria elegans sedan en av honorna nyligen försvann. Jag vet inte varför men det är trist. Däremot finns där två ytterst små yngel som är synliga då och då. De små levandefödarna har på knappt tre veckor hunnit bli flera.  Jag hoppas innerligt att vare sig de vuxna fiskarna eller ynglen ska försvinna.

I karet finns också en grupp blue jelly - räkor. De är mycket aktiva och verkar trivas. De rör sig på det lilla akvariets botten och klättrar omkring på växterna i jakt på föda.

Häromdagen utökades växterna med mera sötvattenstång. Denna använde jag för att skapa mer harmoni i karets inredning, som fick en bättre balans när även akvariets högra bakre del kunde fyllas med växter. Där finns nu ett rejält mossberg, vars fundament är en lavasten, som klätts in med javamossa.

Javamossan har växt och börja fläta sig in  mellan de andra bottenväxterna.  Det är något jag måste hålla ögonen på, så att den inte på sikt tar över.

Förövrigt verkar växterna fungera bra i akvariet. Ljuset ligger på knappt 1 w per liter och vid varje vattenbyte får växterna del av Tropicas växtnäring. Eftersom det karet saknar filter, har jag bestämt mig för att göra två vattenbyten varje vecka på ca 50%. Sparsam matning och god genomluftning hoppas jag ska bidra till att en god bakterieflora gynnas.

Sedan några dagar finns även en liten Co2 - anläggning.  Jag använder en gasklocka som jag delat i två delar för att använda den ena hälften i det lilla akvariet. Riktigt hur jag bör dosera Co2 har jag inte kommit fram till än, men prövar mig fram. Ursprungligen kommer den från en Fluval 20 g som är tänkt för akvarier upp till 60 liter. Att fylla gasklockan till hälften, alltså för beräknade 15 liter, är nog ingen farlig överdosering, utan snarare välgörande.

Jag är på sätt och vis nöjd med projektet så här långt, men akvariets små dimensioner är förstås en begränsning. Jag skulle vilja ha plats för ett filter och ge växterna mera spelrum samt förstås utrymme för djuren.

Att arbeta med en så liten undervattensvärld som 10 liter har sin tjusning. Med en liten volym kan man med rätt små resurser skapa något som är rätt så estetiskt tilltalande. Faktum är att 10 liter på sitt sätt kan vara rätt så stort.

Nya killis och nya planer i lokalen

Igår flyttade jag austrolebias nigripinnis - hanen till odlingsakvariet i lokalen. Eftersom jag inte har möjlighet att åka dit och mata varje dag, hällde jag i en stor mängd levande cyclops. Det verkade som att den lilla fisken snabbt fanns sig någorlunda till rätta, eftersom den ganska så direkt gav sig på att slika vattenlopporna. 

Hemma finns ännu de två honorna och en hane som är i dålig form, med bleka färger och söndertrasade fenor och som jagades av den hane som fick flytta. Den äter men är inte särskilt pigg. Jag tror inte den kommer att överleva någon längre tid. Huvudsaken är att det finns livskraftiga djur som det går att odla på.

Annars finns det mycket att göra i lokalen, där jag för närvarande har sju akvarier i gång och två som ännu inte startats. Ett av karen, ett 96-liters, måste startas om. Det är starkt algangripet och ser anskrämligt ut. I det finns några tocantinguppies och unga cryptheros sajica, varav några förefaller ha stannat i växten. Det är ingen rolig syn och inget projekt att glädjas över. Vad jag ska göra av det vet jag inte, men  en tanke är att låta det bli ytterligare ett killiakvarium, likt det som finns ovanför det i ställningen eller att låta pseudomugil furcatus flytta dit hemifrån, eftersom dessa fiskar blivit svårt bitna i sitt nuvarande hem, ett 54-literskar som de delar  med en grupp påfågelgobies.

Åter till årstidsfiskarnas rike.

För drygt ett år sedan gav jag upp försöket att odla nothobranchius guentheri efter att ha väntat alltför länge och att fiskarna , med sin korta livscykel, dog en efter en. Akvariet där de levde blev sedan hemmet för den grupp cynodontichtys rubropunctatus, som numer bebor ett akvarium  i lokalen. Projektet med dessa centralamerikanska växtlekare blev dock till en liten framgång med nu ett tiotal unga vuxna fiskar.

I själva verket har jag inte alls gett upp tanken att odla årstidsfiskar. En art jag fastnade för var den lilla argentinska austrolebias nigripinnis, vars hanar har en särskild lyster med sina turkosaktiga prickar på en förövrigt svart kropp. Den anses vara relativt lätt att odla och trivs i relativt låga temperaturer.

Jag lyckades, efter några förvirrade turer, gå tag på två par via Djurhobby i Uppsala och igår, 12/12, anlände fiskarnas till Västerås. De har nu en tillfällig inkvartering i en förvaringslåda på ca 15 liter med soil som bottensubstrat och med några stänglar vattenpest.

Om några dagar tänker jag flytta hanarna till ett lekakvarium i lokalen, för att separera könen och för att kunna mata honorna för att maximera produktionen av rom. När det gäller matningen av hanarna finns problemet att de finns i lokalen och därför inte kan matas varje dag. Jag tänker därför hälla i en stor mängd levande cyclops i odlingsakvariet, så att det finns föda där ett tag framöver. Jag vet med mig att strategin säkert inte är så effektiv, men den är det är den bästa jag kan komma på när jag har akvarierna på olika sidor av stan.

Fortsättning följer...

(Bilden visar odlingsakvariet)

Skam den som ger sig!

För en vecka sedan köpte jag en trupp oryzias woworae, Muna, en risfisk från den indonesiska ön Sulawesi, på auktionen I Uppsala. Det är en art jag haft tidigare men som jag snöpligt misslyckades med i samband med en sjukdomsbehandling.

Arten är mycket vacker, hanarna är metalliskt blå på sidorna och har rödoranget färgade fenor. Honornas kroppar är gulgyllene och med samma färg som hanarna på fenorna. Det är en substratlekande art som fäster rommen på finbladiga växter efter att de befruktade romkorn en suttit på honans bakdel. Det är något man ser tidigt på morgnarna strax efter att leken skett.

Jag funderar nu på att göra de jag inte hann med förra gången jag hade oryzias woworae, att odla arten. Det jag överväger är två alternativ som har för- och nackdelar. Naturmetoden skulle vara den enkla vägen men, som det står på en tysk risfiskodlares hemsida är metoden "nicht so effektiv". Ynglen skulle bli uppätna till stor del, men med mer växter så skulle en del kunna klara sig. Det är lätt ordnat.  Dessutom skulle jag i så fall också lägga ned några catappablad för att åstadkomma en god tillgång på infusorier som yngelföda.

Det andra alternativet är att använda odlingsmoppar som "skördas" så länge jag ägnar mig åt odlingsförsök.  Det skulle innebära mer jobb och utrymme skulle behövas för att ta hand om rommen och senare ynglen. Jag vill inte öka, utan snarare minska antalet akvarier hemma.

Mycket talar för att jag först försöker mig på naturmetoden, om det visar sig vara en oframkomlig väg,  så får jag försöka med den andra metoden. Yngel ska det bli! Skam den som ger sig!

(Bilden visar två honor och en hona från mitt första försök med oryzias woworae)

Man blir aldrig färdig och det är som det ska...

Det är så det är kanske...det mesta i hobbyn är pågående processer. Mitt senaste projekt är ett 10 - liters nanoakvarium. 

Från början bestod inredningen av soil och en stor lavasten samt javamossa och rotala rotundifolia samt några mindre plantor cryptocoryne becketti . Det såg inget vidare ut, rätt så fattigt påvert, så jag tog några stjälkar av hygrophila polysperma som jag planterade mittenpartiet i akvariets vänstra del.

Hard scapets betydelse är något jag underskattat tidigare, något som gjort en del av mina akvarier en smula oformliga.
Detta motverkas jag den här gången med några kvistar ormhassel, som jag kilade fast mellan akvariets rutor, då de fortfarande inte ville sjunka.

Växterna utökades sen med sötvattenstång, som lades ovanpå javamossan som lagts som ett täcke över lavastenen.  Några skott av ludwigia muelleri planterades därefter nära hygrophilan.

Tillsammans med den grupp neoheterandria elegans som flyttade in förra söndagen, följde några skott hydroctyle tripartita, som planterades i vänster förgrund vid sidan av några sagitaria subulata.

Så där har det gått på. Steg för steg har akvariet utvecklats. Det har fått nya invånare i form av de små levandefödarna, som nämndes förut, samt en grupp blue jelly - räkor.  Där finns också en riliräka som följde med.

Processen rullar vidare och man blir aldrig färdig och det är nog som det ska....

Skräcken, skräcken, skräcken...för vad?

Både igår och idag har jag besökt föreningens lokaler. Det blev den vanliga inspektionen av de akvarier som är igång.
Jag kunde konstatera och det ganska nöjd, att det är fullt av liv i killiakvariet. Mina cynodontichtys rubropunctatus har blivit fler, det har kläckts en hel del yngel och de ungfiskar som flyttade in i somras har blivit allt mer oförvägna och synliga.

Akvariet dessa centralamerikanska killis befolkar är ett av de som jag är mest nöjd med. Det liknar, i alla fall som man kan föreställa sig det, ett hur ett dike i tropiska trakter skulle kunna se ut.  Där finns även några unga exemplar av aphyosemion striatum.

Nu är det ju trots allt inte dessa väletablerade fiskar och akvarier som mest tilldrar sig mitt intresse. Nej, det är det 63 - liters Walstadsakvarium som nu, efter auktionen i Uppsala, bebos av tre xiphophorus montezumae, montezumasvärdbärare, två hanar och en hona. Det är en mycket elegant levandefödare med sitt ursprung i Mexiko. Hanarnas svärd är proportionellt sett mycket långa. Fiskarnas kroppar är grågröna och täcks bitvis av svarta fläckar. 

Av någon anledning är dessa fiskar fortfarande mycket skygga, även om de av allt att döma är i god kondition och rör sig på ett sätt som förråder både energi och en sannolikt tämligen god hälsa.

Trots allt stod de och tryckte under den rot som pryder den centrala delen av akvariet. De gånger fiskarna visade sig verkade de minst sagt stressade och skrämda, för att inte säga skräckslagna.
Varför?

Erfarna akvarister har sagt mig att vildformer av svärdbärare är mycket ängsliga den första tiden i ett nytt akvarium. Mina xiphophorus nezhualcoyotl tog ca två veckor på sig innan de frimodigt kunde ta sitt nya hem i besittning. Den monterreyplatygrupp jag hade betedde sig likadant. Till sist blev fiskarna ändå säkrare och synligare.

Skräcken som montezumasvärdbärarna verkade känna var inte att missta sig på, men hur kunde jag hjälpa dem?

Ikväll såg jag till att förse karet med en bakgrund. Jag tog den bit av liggunderlag, som akvariet stått på innan jag köpte det och placerade det mot akvariets bakre ruta. Om detta verkligen hjälper fiskarna att känna sig trygga vet jag inte, men hoppas att det ska ha den inverkan.

Det ska också nämnas att akvariet är växtrikt och frodigt och att dess invånare, förutom de skräckslagna svärdbärarna, består av posthornssnäckor. Knappast särskilt skrämmande.

Jag hoppas nu att skräcken hos fiskarna ska ge vika och att karet snart ska fyllas av yngel.

(Den övre bilden visar montezumasvärdbärarna akvarium och den nedre cynodontichtys rubropunctatus)

Tiger teddies och andra småfiskar

Gårdagens auktion i Uppsala blev en trevlig källa till nyförvärv. Jag är glad åt de småarter som hittat vägen till mina akvarier. Litet är vackert brukar man säga och det stämmer.

En bytesaffär med en Uppsalaakvarist ledde till att jag nu är ägare av två par neoheterandria elegans, en mycket liten ungfödare från Colombia. Arten blir bara 2,5 cm och är inte helt olik den nordamerikanska dvärgtandkarpen.   De är dock rundare till kroppsformen än de mer skarpskuret formade dvärgtandkarparna. Honorna har en teckning av lodräta mörka ränder över den annars brunaktiga kroppens mittparti. Populärnamnet tiger teddy kommer sig säkerligen av detta.
Mina fiskar går nu i ett 10 - liters nanoakvarium med några blue jelly - räkor och en avsigkommen killihona.

Jag köpte också oryzias woworae - Muna, mitt andra försök med arten. Jag har gruppen om 6 fiskar i ett 20-litersakvarium i köket. De har hittills varit mycket skygga och inte särskilt glupska. Acklimatiseringen kan ta tid.

Desto mer rättframma är de 16 stycken danio tinwini som också införskaffades. Dessa små leopardfläckiga stimfiskar är nu den dominerande arten I sitt akvarium. De ska och måste få mer utrymme.

Jordbottenakvariet har gått i graven och nya givar i framtiden

Igår avslutade jag mitt första walstadsakvarium, det 54-literskar som jag startade i februari 2014. Anledningen var dels  misstag och dels att jag börjat se begränsningarna med det. När jag skulle fånga in regnbågsgoodeiderna för att sälja dem på auktionen I Uppsala idag, 29 november, lyckades jag riva upp kaskader med jord när några av växterna lossnade. Jag bestämde mig för att lägga ned. Walstadsakvariernas stora nackdel är risken för jordläckage, som förfular akvariet när de inträffar. Jag ska starta om karet men med en ny inriktning inom kort.

Vid auktionen köpte jag följande:

En grupp räkor, blue jelly
Två grupper danio tinwini på vardera 8 djur.
En grupp oryzias woworae, Muna, på 6 fiskar
En trio xiphophorus montezumae.
Några sagitaria subulata
Cryptocoryne wendtii

Dessutom bytte jag till mig två par neoheterandria elegans, "Tiger teddies". Dessa går nu med räkorna i ett litet akvarium i mitt vardagsrum.

Risfiskarna får köksakvariet för sig själva och danio tinwini delar akvarium med dario sp. Myanmar " Black tiger". De små stimfiskarna är ytterst livliga och kan säkert verka stressande för dariona. Någon aggressivitet mot nykomlingarna har jag inte kunnat se, men arternas kynnen är mycket olika. De kommer dock från samma område i Burma,  vilket är orsaken till att jag placerade dem tillsammans. Tanken är nu att de båda arterna ska få flytta till 54-literskaret när startar om det. Det är dock inte troligt att det blir ett nytt walstad.

Montezumasvärdbärarna befolkar nu ett low tech - akvarium i lokalen.    

De nya växterna kommer jag att plantera imorgon efter jobbet.
Jag lyckades sälja alla fiskar jag tog med mig men till mycket låga priser tyvärr. Huvudsaken var dock att ge utrymme för nya akvaristiska utmaningar.

Bilden visar två "Tiger teddies".

I väntan på räkorna

Jag har ett litet kar på 10 liter som väntar på sina invånare. Bottensubstratet består av Oliver Knott-soil och växterna av javamossa, sötvattenstång, rotala rotundifolia och cryptocoryne becketti. I högra hörnet av karet har jag placerat en lavasten som täcks dels av javamossan och dels av tången.  Cryptocorynen har planterats i förgrunden. Möjligen byter jag ut den mot någon bottentäckare med tiden.

Tanken är att det synnerligen lilla akvariet ska befolkas med en grupp med räkor. Crystal red är en kandidat.

Akvariet är ofiltrerat men det finns en stressen son skapar ytrörelse och förhoppningsvis förmår syresätta vattnet så att nyttiga bakterier gynnas.

På söndag ska de nya invånarna flytta in är det tänkt, efter storauktionen i Uppsala.

Nanovärldens glittrande rubiner...

Det verkar gå bra med mina dario dario, scharlakansbadisar,  som sedan ca två månader verkligen förgyller sitt akvarium, ett low tech på 32 liter, som de delar med dvärgtandkarpar och gula körsbärsräkor.

Det jag lärt mig sedan jag första gången försökte hålla arten är att dessa fiskar, hur tuffa och oförvägna de än är i förhållande till sin storlek, bör hållas ensamma eller med andra mycket små fiskar och då helst sådana som inte är alltför kvicka och genom sin framfusighet, riskerar att tränga bort scharlakansbadisarna, som har ett stillsammare och mer eftersinnande ätbeteende.  De står stilla och verkar sikta på den munsbit de suktar efter innan de gör en snabb framstöt och slukar den. De kastar sig alltså inte upp mot ytan, såsom andra arter gärna gör.  Som tur är verkar dvärgtandkarparnas kynne passa dem väl som sällskap.

Mina darios är inte särskilt kinkiga med fodret. De avvisar inte torrfoder helt, som deras större släktingar dario "Black tiger" gör, utan kan ta små bitar av flingfoder och frystorkat, även om de nog helst föredrar mindre fryst och levandefoder. Jag ger mina cyclops minst en gång om dagen eller om det finns tillgång till det, grindalmask.

Scharlakansbadisens temperament är tuffare än man kan tro, i alla fall sinsemellan. De kivas, jagar varandra och verkar oftast vilja hålla sig ur sikt från varandra. Jag har tre fiskar, varav två är hanar och sannolikt en av dem en hona. En av hanarna, som var mycket gråaktig när jag köpte fiskarna, har nu färgat ut och fått en allt starkare rosaaktiga färg. Han har också  bättre på att hävda sig mot den hane, som fullt utfärgad och är vackert röd, och har till och med setts jaga bort denne. Kanske har även reviren förändrats. Den nye unge kombatanten är allt oftare synlig vid framrutan och den äldre rivalen håller till längre bak i akvariet.

Dario dario är, i mitt tycke, nanoakvaristikens glittrande rubiner. De är mycket små, något försiktiga vid måltiderna men samtidigt har de ett temperament som kan erinra om det som vissa dvärgciklider uppvisar. Ibland kan jag fundera på om jag kunde göra dem än mer rättvisa genom att försöka åstadkomma ett biotopakvarium med en livsmiljö som är än mer naturlik och där de får sällskap av andra små arter som finns i deras hemtrakter  Indien, Bangladesh och Burma.
En liknande tanke har jag även om dvärgtandkarparna, ett litet sydstatsakvarium med fiskar från södra USA. Mina ögon har fallit på den lilla elassoma evergladei, pygmy sunfish, som skulle kunna spela samma roll i det karet som scharlakansbadisen gör nu.

I väntan på förnyelsen

I snart två år har det varit igång,  det 54-literskar vilket idag bebos av en grupp påfågelgobies och pseudomugil furcatus. Det har haft ett växlingsrikt och inte helt problemfritt liv, men har oftast varit ett snyggt blickfång i vardagsrummet.

Fiskarna har växlat. Där har bott dvärgciklider, ameca splendens, limior men sen knappt ett år tillbaka har det dominerats av påfågelgobies, tateurndina occelicauda och efter ett misslyckat försök med risfiskar, oryzias woworae, av pseudomugil furcatus. Där finns också några pygmépansarmalar och en avsigkommen nanochromishona,  som tyvärr visat sig vara en "elak" fenbitare.

Den senaste tiden har inte tillhört akvariets bästa. Jag tillät det tyvärr växa igen och en stor mängd javaormbunkar blev till sist  en oformlig massa. Vattnet blev grumligt, sannolikt pga infusorier och har fått en lätt mjölkaktig ton.

För att stävja detta har jag rensat bort 2/3 av ormbunkarna och en del andra växter. Dessa ska idag flyttas till lokalen. För att få bort infusorier minskade jag på matningen till en lite mängd varannan dag och har också gjort större vattenbyten. Det har inte hjälpt hittills, även om problemet blivit lite mindre.

Det jag funderar på är hur jag ska gå vidare. Fortsätta att bekämpa infusorierna och det allmänna förfallet eller göra något nytt? Det som talar emot en omstart är det faktum att akvariet varit igång länge. Det bär emot att starta om det från grunden. Jag har med tiden blivit mer och mer tilltalad av sådant som utvecklas organiskt, steg för steg, långsamt och naturligt.  Så har det varit hittills med akvariet.

Att starta om vore roligt, att få skapa helt nya grundförutsättningar, nytt bottensubstrat som är särskilt lämpat för växter, nya växter och nytt ljus. Det senare skulle vara en nödvändigt om jag skulle bestämma mig för att (äntligen!) åstadkomma ett vackert växtakvarium, ett "holländskt" med vackert arrangerade plantor med olika färgnyanser i skilda sektioner (har jag förstått den holländska stilen rätt?) eller kanske rent av ett iwagumi-scape med trolska bergsformationer och bottentäckare. 

Än så länge finns ett rätt så ordinärt djungelakvarium som snyggats upp en smula, men än så länge,i väntan på förnyelsen,  svävar en lätt dimma i vattnet. Den går inte att bortse ifrån. 

Gulnande blad och att undvika alger....

Häromdagen upptäckte jag att ludwigia grandulosa i 24-litersnanot hade börjat få en del gula blad.  Efter närmare två månader är det första gången jag ser sådana. Tidigare har alger varit det storq problemet.

Gula blad....av vilken orsak? Jag spekulerar  lite: ljuset når inte riktigt ned eller är det så att den näring som finns i solen inte längre räcker?

För det senare talar att jag, trots en allt kortare belysningstid och att jag utelämnat pmdd, så har växterna ändå kunnat expandera och det utan att algerna tagit över,  vilket var fallet innan jag upphörde med gödningen. Kanske behövs ett litet tillskott av näring nu?

Jag ska pröva men inte med pmdd eftersom det finns några räkor i akvariet. Annars använder jag Co2 och Easycarbo för att hjälpa växterna att ta upp koldioxiden.

Fiskarna i akvariet, en liten grupp dario sp.Myanmar " Black tiger ", verkar ha etablerat sig väl i akvariet, även om det är litet. Den relativt stora mängden växter hjälper de små men ihärdigt revirhävdande fiskarna att inte ständigt hamna i destruktiva konfrontationer. Det blir mest mindre skärmytslingar.

Nu kan jag gå vidare!

Idag gjorde jag det sista stora vattenbytet efter den senaste behandlingen mot camalanus cotti i 112-litersakvariet. Inga nya dödsfall har tillstött under kuren, så jag borde vara nöjd. Nu går det att gå vidare.

Växtbeståndet ska glesas ur och bli mer varierat, det är tanken. När det gäller fiskarna ska poecilia sp. Three spot avyttras och förhoppningsvis kan jag få tag på några fler honor av xiphophorus nezhualcoyotl. Endast en är vid liv och jag vill gärna att fiskarna blir fler. Hoppet står till vad som eventuellt kommer att finnas att köpa vid auktionen i Uppsala 29/11.  

Fiskar som flyttar

Idag gjorde jag några omplaceringar av några fiskar. Min grupp med betta rutilans fick flytta till köksakvariet medan aphyosemion celiae fick en ny bostad i lokalen.

Nu kan jag äntligen lägga ned bettornas ganska misskötta akvarium. Trots en viss försummelse har dessa kampfisksläktingar förökat sig. Jag förde över sex stycken bettor till köksakvariet i morse men det finns fortfarande några små kvar i deras gamla hem.

Tanken är nu att sälja bettorna vid auktionen i Uppsala 29/11. Jag är lite kluven till att sälja dessa små vackra labyrintfiskar, men jag måste prioritera vad jag tycker är viktigt roligt och intressant. Akvarier tar plats och skötseln tar tid. Dessutom är målet att på sikt frigöra mer utrymme så att ett större kar på ca 500 liter får plats i mitt hem.

Tigrar äter räkor! Nanoprojektet går vidare

Igår planterade jag några stänglar rotala rotundifolia i bakgrunden i 24-litersnanot. Av någon anledning har inte vattenpest en,  trots God tillgång på ljus och näring inte vuxit särskilt bra. På lite sikt kanske jag byter ut den. 

Rotundifolians rödrosa toppar kan göra akvariets tämligen färgskala mer varierad. Fungerar växten bra så kommer nog mer av den att planteras.

Algproblemet verkar nu vara ur världen för den här gången och kanske kan jag snart våga mig på att använda gödning om så skulle behövas. Soilen och Co2  kanske har tillräckligt god inverkan.

En av de riliräkor som släpptes i för drygt en vecka sedan har jag hittar död. Sannolikt blev de  ihjälbiten av någon av de dario sp. Myanmar " Black Tiger" som finns i akvariet. Så länge dessa går kvar kommer det inte att bli några fler räkor.

Deras mindre släktingar, dario dario,  verkar dock fungera bra ihop med de gula körsbärsräkorna i mitt 32-liters.

Regnbågsgoodeiden - en framgångsfisk

För ett år sedan på dagen köpte jag två par characodon lateralis - Los Berros på storauktionen i Örebro.  Det visade sig vara ett lyckat köp. Det är trevliga fiskar, livfulla med ett hett men inte överdrivet aggressivt temperament. Hanarna kivas sinsemellan men det är ingenting som någon verkar ta någon skada av.

Regnbågsgoodeiderna kommer från Mexiko och är, som många andra av arterna i familjen goodeidae, mycket sparsamt förekommande i naturen. Det är därför roligt när de förökat sig med friskt mod i mitt akvarium. Från början var de fyra, nu är de säkert gott och väl ett tjugotal, som simmar runt i ett 54-liters walstadsakvarium, noga taget det första som jag startade för snart två år sedan och som med tiden utvecklats  till en veritabel djungel.

Akvariet saknar alla tekniska hjälpmedel förutom ljuset. Det verkar som att jordbotten fungerar utmärkt som ett biologiskt filter. Endast en fisk, en hona, har mig veterligt, dött under året. Trots det brukar det sägas att characodon lateralis är en känslig art. Av det har jag inte sett många antydningar. Tvärtom är mitt intryck att det är en synnerligen robust liten fisk. Kanske beror det på att jag, trots allt, gör någonting som är rätt.

Emellertid börjar det bli dags att gå vidare. Jag är i färd med att organisera min hobby på ett mer praktiskt och rationellt sätt och är därför på väg att antingen lägga ned eller flytta  på några av de akvarier jag har hemma till lokalen. Jag måste prioritera. Sannolikt kommer goodeiderna att flyttas under den senare delen av hösten eller tidigt i vinter. Målet är att frigöra plats i min lägenhet till dels nya möbler och dels ett större akvarium. 

Eftersom goodeiderna blivit rätt många i förhållande till akvariets storlek så kan det också vara dags att dela med mig av denna underbara fisk. De kommer dock knappast att skänkas bort, utan kommer förmodligen att säljas på Uppsalaauktionen 29/11 i år.

Jag måste till sist säga att characodon lateralis för mig är en framgångsfisk. Det ska bli roligt att se om fler är intresserade av att dela glädjen över att hålla denna rätt så ovanliga art

Små och lite större steg framåt

Idag köpte jag två stycken nya akvarier, ett på 63 liter och ett minimalt på elva. Det förra ska placeras i lokalen så snart som möjligt och vad som kommer att simma i det får framtiden utvisa. Eventuellt blir det mina regnbågsgoodeider i samband med att jag lägger ned deras akvarium här hemma. Även detta ska i så fall flyttas till lokalen.

Elvalitersakvariet var en "bonus" vid köpet. Vad jag ska använda det till är högst oklart men det kan vara bra att ha. Den medföljande lysrsmpen ger nu ljus åt köksakvariet, som hittills belysts av av en bordslampa från Ikea och en liten ledspotlight från Claes Ohlsons. Ljuset var måhända bättre med dessa lampor, men det såg inget vidare ut. Sannolikt byter jag ut den nuvarande 25 w-lampan mot en lågenergilampa.

I köksakvariet går nu ett par aphyosemion celiae och några yngel. Dessa kommer strax att få flytta till lokalen och till ett större akvarium. Köksakvariet kommer senare i höst att bli hemmet för en grupp med räkor, förmodligen crystal red, alternativt någon mycket liten fisk.

Jag har också ansat växterna något i mitt 24-litersnano, där ludwigia muelleri återigen renderat att skugga de övriga växterna. De ansade topparna planterade jag därefter om i mitt 32-liters low tech, som jag planerar att på sikt ge ett mer varierat växtbestånd.  Växternas placering blev därför högst tillfällig, där jag planterade dem framför roten med dess centrala placering i akvariet.

En tanke jag leker med är att köksakvariet, tillfälligt, ska bli hemmet för mina betta rutilans när killiparet och deras avkomma flyttar. Det skulle äntligen göra det möjligt att lägga ned bettornas nuvarande hem. Den övergripande tanken,på längre sikt, är att frigöra plats till ett stort akvarium på åtminstone 450-600 liter, som skulle bli ett värdigare hem för mina nu rätt så trångbodda red shoulder-hantlar och de andra cikliderna i 275-litersakvariet.

Det känns som att det börjat röra på sig igen... 

Räkornas återkomst

Ikväll har en grupp på 8 stycken gula körsbärsräkor flyttar in i mitt 32-liters low tech - akvarium.  Några är ännu rätt dåligt utfärdade medan några har en citronaktig färg. Det är vackra djur som jag hoppas både ska göra akvariet vackrare och renare.

Dessa härligt vildsinta "tigrar"!

Det finns arter som man fattar ett särskilt tycke för. Jag är väldigt förtjust i ameca splendens, i red shoulder-hantlar och påfågelgobies. De förgyller några av mina akvarier med sina färger eller med sitt temperament och intressanta beteende.

För drygt en månad sedan hamnade några  badider, dario sp. Myanmar " Black Tiger " hos mig i ett alldeles för litet akvarium egentligen. Det är något som ska åtgärdas, var så säkra! I alla fall är det ännu en av de arter som jag fattat tycke för.

Det är små, ganska skygga men ändå tuffa fiskar med rosaröda tvärgående band över kroppens nedre del som dock mörknar framåt huvudet. Det är vildfångade fiskar från Burma, om man får tro den information jag fick på Djurhobby i Uppsala.

De är revlrhävdande och påminner inte så lite om dvärgciklider, men några sådana är de inte, utan tillhör familjen badidae, som enligt evolutionsforskare har gemensamma förfäder med såväl labyrintfiskarna som ormhuvudfiskarna.
Ibland, när jag bara ser den främre delen av fiskarna tänker jag ibland på paradisfisken, macropodus opercularis, men det är kanske en väl långsökt association.

Hur som helst verkar de fyra fiskarna på något sätt ha funnit sig till rätta. Givet det lilla utrymmet har de ändå delat upp akvariet mellan sig. Med utspärrade fenor och ökad färgintensitet utkämpar de sina ibland mycket våldsamma revirstrider.

Trots allt leder inte dessa till mer än mindre skråmor och blessyrer som tur är. Det är ett fascinerade beteende när de annars ganska grå djuren antar mörkare och djupare färgnyanser där de står mot varandra med små darrande rörelser, glidningar och utfall.

Arten verkar ganska kräsen med fodret. Endast fryst eller levande verkar accepteras även om jag sett dem hugga för sig sparsamt av frystorkade dafnier. De har därför levt på frysta cyclops och någon gång i veckan även grindalmask.

Idag fick jag tag på levande dafnier, vilket förstås var ett välkommet tillskott. Det är meningen att fiskarna ska få någon form av levandefoder varje dag.

Med från Djurhobby kom idag också tre röda riliräkor. Dariorna visade tyvärr ett visst aggressivt beteende mot dessa och jag hoppas att det bara är nu i början. Djuren är i alla fall för stora för att vara fiskmat. Det lär visa sig med tiden, men om det blir alltför stor press mot dem kommer jag att flytta dem till ett akvarium med mindre och i lägre grad aggressiva invånare. Där finns mitt 32-liters low tech som ett gott alternativ. Där finns visserligen en trio dario dario, men dessa är mindre och något mindre aggressiva, som jag kan bedöma det. Det kär visa sig...