Mera rasboror!

För några dagar sedan upptäckte jag att en ny livsform verkat få fotfäste i mitt 19 - liters nanoakvarium. Små varelser, säkert knappt en milimeter, rörde sig i vattnet. Jag misstänkte att det måste röra sig om någon organism som nog finns i vattnet hela tiden, men som fått möjlighet att expandera pga övermatning. Planktontillväxt var något som dessutom utlovades av en av De typer av räkfoder jag använder, så vem vet?

Man kan se olika saker i sådan varelser. Jag såg en outnyttjad källa till levandefoder. De tiger teddies som lever i akvariet sedan att det startades i augusti verkade inte kunna utnyttja den till fullo. Jag kom därför på idén att skaffa fler fiskar till akvariet, men de alternativ man har när det rör sig om nanoakvarier under 30 liter är begränsat. Små stimfiskar som jagar ännu mindre villebråd vore det bästa.

Den fiskfamilj som verkar erbjuda flest av redan få alternativ är cyprinidae, karpfiskarna, och kanske även laxkarparna (tetror). Jag har dock sedan länge velat hålla någon art av släktet boraras, dbärgrasboror,  som tillhör den förra gruppen. Dessa fiskar hör till hobbyns minsta, de blir bara någon centimeter. De är relativt härdiga men trivs bäst i akvarier som inte är alltför nystartade.

Den art valet föll på var boraras merah, en fisk som härstammar från den indonesiska delen av ön Borneo, där de lever i svartvatten med ibland mycket lågt ph. De har, liksom sina nära släktingar, boraras brigittae och maculatus,  blivit mycket populära bland nanoakvarister och aquascapers.

Det visade sig att merah-rasbororna genast, så snart de var inkoppade, började äta av de små märkliga varelserna i akvariet. De blev också ett nytt inslag som gjorde akvariets anblick mera levande och rörlig.

Räkorna i akvariet blir alltfler.  De gula neocaridina davidi, "yellow neonstripe", har fått en talrik avkomma och deep blue tigers har fått sina, varav en del blivit tillräckligt stora för att ofta vara synliga i akvariet. 

Ikväll flyttade jag dessutom över en tidigare malplacerad bucephalandra "blue jade" till akvariet. Förhoppningsvis finner den sig väl till rätta på sin nya växtplats, en lavasten.

Blågul glädje

Det här blogginlägget är inte menat att vara ett uttryck för patriotism eller fosterlandskärlek även om det kan vara hedervärda saker att skildra eller det rakt motsatta också emellanåt.  Nej, det blågula syftar på mina neocaridina yellow neonstripe och deep blue tigers, som bebor ett 19 - liters  i mitt vardagsrum.

När det gällde tigerräkorna trodde jag länge att det skulle bli ett misslyckande. Djuren hade kommit till mitt akvarium i mitten av september 2016. Därefter verkade de föra en tynande tillvaro.  En räka hittades död och de övriga syntes inte ofta till. Deras mörka färger gjorde att devinte syntes så bra mot den mörka botten. Dock iakttog jag efter någon månad att en av honorna faktiskt gick med rom. Men några räklingar såg jag inte till. Små och mörka som de var så kan det egentligen inte sägas vara så förvånande.

De gula räkorna var förstås lättare att få syn på. De lyser upp akvariet och så gör också deras talrika avkomma. Tiotals kan ibland iakttas på den översta stenen i akvariets massiv av lavasten. Att de trivs bra på den platsen är inte att förundra över, eftersom den nu är bevuxen av grönalger, som måste te sig som en riktig festmåltid.

Det var också här som jag till sist, i förra veckan, fick syn på några räklingar av deep blue tigers. De var oavgjort färre än de gula neocaridina, men de var nu tillräckligt stora att lätt kunna iakttas mot en hyfsat ljus bakgrund. Mycket roligt !

Akvariet i sig har lämnat den första tidens ordning och reda. Växterna har i vissa fall löpt amok, vilket gäller bottentäckaren, hydroctyle tripartita - Japan och sötvattenstången , som nu bildar ett vackert draperi som hänger ned över den glipa som finns mellan några av lavastenarna.  

Bucephalandra Theia red har, efter en period då den tycker tappade en del blad, hittat någon form av stabilitet.  Bladen är nu mörkgröna och har inte kvar sin tidigare mångskiftande färgprakt. Måhända är den inte lika spännande och vacker längre, men det är en växt som verkar ha hittat sin plats.  Några knoppar eller blommor har inte kommit än och kanske är vattnet alltför näringsfattigt och ljuset för klent.

Neoheterandria elegans, tiger teddies, har råkat ut för en del förluster. Några av de små levandefödarna har hoppat ur akvariet och hittats mumifierade på bänken bredvid. Den största honan är nu sannolikt död, efter att ha svällt upp till enorma proportioner under en längre period, sannolikt till följd av förstoppning eller problem med att kasta yngel.

Roligt är det i alla fall med räklingarna. Det ska bli intressant att se hur många vuxna räkor som kommer att finnas i akvariet om några månader.