Low tech eller inte low tech?

Det finns akvarier som hamnar lite i skuggan av de andra. Nyhetens behag, att vara sysselsatt med förnyelse, det är ofta mer lockande än att förvalta och upprätthålla.

Mitt 32-liters low tech, som jag startade I augusti 2015, tillhör numera doldisarna i den här bloggen.  Själva akvariet fungerar bra även om det tappat strukturen lite pga att hornsärven inte ansats på länge och att små fula rester av javamossa finns lite här och där på botten. Av hygrophila polysperma återstår ganska sorgliga rester.

I akvariet finns en mindre grupp gula körsbärsräkor, som av allt att döma, inte reprodcerat sig i någon större utsträckning. Det har däremot dvärgtandkarparna, som numera bildar en grupp på ett femtontal djur, mest vuxna djur, men också yngel. Dariotrion har jag flyttat till 24-litersnanot där de numera delar husrum med några crystal red.

32-literskaret är lite på undantag. Det är inte vackert, snarast formlöst och lätt förfallet, om vi begränsar oss till det rent estetiska, men systemet, ekologin, verkar det inte vara något fel på.
Botten, som här består av Akadama-soil, verkar fylla sin funktion, dels som växtplats och dels som biologiskt filter.

Det senare är ju en kärnpunkt när det gäller low tech. I botten lever och ska frodas, nyttiga bakterier, som nitrospina,  vilkas roll är att livnära sig på det avfall som produceras i akvariet i form av fiskspillning, döda växtdelar och i någon utsträckning ruttnande fiskkadaver.   Ammonium bryts ned till nitrit som därefter, av dessa goda arbetare, omvandlas till nitrat, vilket växterna tillgodogör sig som näring. Bakterierna, fiskarna och andra levande varelser i akvariet, andas in syre och avger koldioxid som tas upp av växterna under dagens ljusa timmar, då deras fotosyntes låter ljuset omvandlas till näring. 

Något i den stilen lär det fungera när akvariet nått balans. Botten, där bakterierna bryter ned den skadliga nitriten, får inte vara för "tät", den måste släppa ned syre som dessa behöver och tillräckligt porös, för att avfallet ska kunna brytas ned och omvandlas i bottensubstratet. Soilen verkar därvidlag ha fungerat mycket bra. Med den har jag också sluppit eländiga jordläckage, sådana man riskerar att få i walstadsakvarier med jordbotten, om man är oaktsam samt att den därför också är lättare att plantera om i.

Low tech, om man får det att fungera, kräver egentligen väldigt lite skötsel. Akvariet blir till ett litet ekologiskt system, vilket är mycket fascinerande. Så mitt svar på rubrikens fråga är att low tech är väl värt ett försök och behöver inte alls vara svårt.

Frågan är dock om denna form av akvarier egentligen gör mer teknikintensiva varianter onödiga? En väl föraren akvarist borde med erfarenhet och kunskap kunna åstadkomma akvariemiljöer där även mer krävande växter kan frodas. Med rätt proportioner av ljus, växter, bakterier och andra levande varelser, borde det gå att få även bottentäckare, som kräver mängder av ljus, näring och Co2 att trivas. Frågan är dock om den andra vägen är snabbare, starkare och mer effektiv. Hur pass väl kan naturens egna krafter sättas igång utan teknikens hjälp på traven?

Jag vill utforska båda vägarna mer grundligt framöver....

Nanotankar....

På sätt och vis har 24-litersnanot fått ett nytt liv.  En trio dario dario har flyttat in och ersatt de större släktingarna, "Black tiger ", en del växter har rensats  ur och flyttats. Dessutom har den lilla terracottakrukan, som fungerar som grotta täckts med runda stenar. Scapet har blivit öppnare och  mer strukturerat.

Tidigare i veckan köpte jag även fem stycken crystal red (A), vilket får ses som en början på en ny räk population. De ska bli flera om de fem visar sig trivas och överlever. Räkorna har varit ganska tillbakadragna men jag har sett att åtminstone fyra av dem var vid god hälsa så sent som för en liten stund sedan.

Idag kommer Växtbeståndet att utökas med fissidens-mossa. Hur jag ska använda den är oklart och om det överhuvudtaget finns något att fästa den vid. Stenarna är släta och lämpar sig kanske inte så väl till ändamålet. Kanske försöker jag istället få fast den på någon av de ormhasselkvistar som finns i akvariet. Möjligen delar jag upp mossan mellan olika akvarier.

Lite nytt i burmakaret

Igår anlände två military helmet - snäckor till burmakaret. Dessa är tänkta att fungerat som algätare i akvariet, eftersom det Verkar Svårt att hitta passande fiskar. Sewellia lineolata kräver alltför strömt vatten för att komma till sin rätt och trivas.

Några stycken av Christmas moss, vesicularia sp. , har placerats på några av lavastenar a,  där jag hoppas att de ska växa fast. Kanske är ljuset väl svagt, 15 w från ett gammalt Sylvania Aquastar. Det måste under alla omständigheter bytas ut snart.

Mellan de två dominanta hanarna av dario sp. Myanmar " Black tiger "  utspelas diverse skärmytslingar. I sitt nya akvarium, där de snart varit i en månad, har de färgat ut mera och det blir extra tydligt när de med utspärrade fenor försöker visa vem som "bestämmer". Båda fiskarna har små skador på stjärtfenan, vilket visar att sammandrabbningar förekommit.

Räddade i sista ögonblicket

Ännu en gång såg det ut som att historien med mina risfiskar, oryzias woworae, Muna, höll på att få ett sorgligt slut. Fyra av ursprungligen två flera fiskar hade simmat in i evigheten utan synbar förklaring, även om akvariet de fanns i, ett 20-liters, som står i mitt kök var en smula igenvuxet med hornsärv.  Vattnet byttes varje vecka men ändå trivdes inte de vackra stimfiskarna från Sulawesi.

Jag beslöt mig därför för att lägga ned projektet. De kvarvarande paret flyttade jag till ett annat akvarium och beredde mig på att lägga ned karet. Växterna kunde säkert komma till nytta ååcannat håll.

För bara en liten stund sedan fick jag syn på något som gjorde mig glad. Fyra små yngel, späda "streck" med blå lysande ögon, precis som de vuxna fiskarna, simmade vid ytan. Att risfiskarna hade lekt var jag väl medveten om, men jag trodde att äggen ätits upp eller gått under pga av någon okänd miljöfaktor, som jag inten haft kännedom om. De vuxna fiskarna hade ju uppenbarligen gått under.

Jag ska nu försöka att driva upp ynglen, även om jag tycker att det lilla akvariet egentligen tar plats i köket. Egentligen borde jag lägga ned det och kanske några till men nu är man ju funtad som man är....

Mina gudbarn får i alla fall några söta "fiskbebisar" att titta på när de kommer hit på måndag.

Vad gör man av en klippformation?

Nej, jag är inte nöjd ned den! Det ser märkligt ut med den stora anubiasplantan mitt i stenröset i Burmakaret. Den är något obalanserat och skrymmande på den platsen.  Jag kommer att ta bort den.

Vad ska jag då göra av klippformationen?  Jag tror att jag ska fylla mellanrummet mellan stenarna med soil eller sand för att kunna plantera någon mer dekorativ växt på avsatsen som bildas mellan de tre stenarna. Ett tätt snår med lägre cryptocoryne (parva? Wilisii?) skulle kanske fungera på den platsen?

Igår köpte jag några plantor av två former av cryptocorynehybrider (Jag och affären tvivlade på att det var rena c. vendtii) som planterades i akvariets förgrund. Det ser hyfsat ut om än inte riktigt med den harmoni jag eftersträvar.

Burmakaret fortsätter att ta form

Ikväll har jag fullföljt planerna på att flytta dario sp. Myanmar " Black Tiger " till samma akvarium som danio tinwini. Med andra ord står nu 24-litersnanot tomt på fiskar och 54-litersakvariet har nu fått sin sannolikt slutgiltiga befolkning, två arter som gör hemma i norra Burma.

I det svala vattnet simmar nu fiskarna piggt omkring för att ta sin nya värld i besittning. Idag blev karet också mer rikt på gömställen då jag införskaffat ytterligare två lavastenar, som jag format till ett röse i akvariets vänstra del. En anubias barteri har fästs mellan stenarna och förhoppningsvis växer den fast.

Vallisnerian, som delvis såg rätt eländig ut, har ansats och flyttats åt höger. Det som saknas nu är bottenväxterna,   cryptocoryne, samt någon finbladig art.

Om anubiasplantan ska vara kvar på sin nuvarande plats kan diskuteras. Helt nöjd med planeringen är jag inte. Det återstår att se

Guldglimmer bland stora stenar

På årets första dag är det märkligt stilla i 24-litersnanot. Inga danio tinwini syns till. De små fiskarna lyser med sin frånvaro.

Någon massdöd har inte inträffat, något som annars varit en liten rädsla som dykt upp i juletid sen mina snäcklekare bestämde sig för att simma in i evigheten på annandagen för två år sen. Två risfiskar och en grön bågfensciklid har visserligen gjort detsamma den senaste tiden, men annars verkar fiskarna vara vid god hälsa.

Nej,  danio tinwini har nu flyttat till ett större akvarium på 54 liter, det som tidigare var ett Walstadsakvarium bebott av regnbågsgoodeider och metalltandkarpar. Nu är det inget jordbottenakvarium men med få och enkla tekniska hjälpmedel, ett skumgummifilter med luftpump och förstås belysning, med ett vid det här laget ganska gammalt Sylvania Aquastar.
Bottensubstratet består av rådasand och hardscapet av tre större lavastenar.

Än så länge är akvariet inte särskilt välplanterat och kanske rent av provisoriskt. Där finns lite vallisneria och några toppskott av ludwigia grandulosa. Vallisnerian ser inte ut att trivas, så kanske tar jag bort den. Växtbeståndet måste i alla fall utökas.

Fiskarna, dessa små guldskimrande  och leopardmönstrade danio, pilar snabbt omkring i vattnet och har här större möjligheter att stimma och samspela med varandra än de hade i sitt tidigare provisoriska hem.  Tyvärr är botten lite för ljus för att fiskarnas färger ska komma helt till sin rätt. Därför kommer jag att skaffa en del växter med mörkare färger samt fler stenar.

På lite sikt kommer även dario sp. Myanmar " Black Tiger " att flyttas till 54-litersakvariet, där de lättare kommer att kunna bilda revir än i det alltför lilla 24-litersnanot, där rivaliteten kunde hållas på en rimlig nivå genom att akvariet är växtrikt och tätplanterat.

Båda arterna härstammar från norra Burma och finns möjligen i samma vatten, så kanske kan man säga att ert burmesiskt biotopakvarium är på väg att ta form. Danio tinwini finns i en livsmiljö där botten täcks av större och mindre stenar och det är därför jag valt att byggs upp inredningen kring de tre lavastenarna. Sen är det knappast säkert att det är geologiskt riktigt. Jag vet ingenting om dessa förhållanden i Kachin-provinsen. 

Vad ska då hända med detta kar när det är tömt på fisk? Tanken är att det ska få husera nya och mer passande invånare. Dario dario, scharlakansbadisarna,  kommer att flyttas dit medan dvärgtandkarparna kommer att få stanna kvar i 32-liters low tech - akvariet tills vidare. Det är troligt att scharlakansbadisarna kommer att få sällskap av någon dvärgrasbora, boraras merah, maculatus, brigitae eller rent av galaxyrasboror.  Jag kan också tänka mig att en grupp räkor kommer att få sin plats tillsammans med dariona.

Växterna behöver ansas och inredningen snyggas upp. Idag är akvariet en förvisso tilltalande men inte utan vidare vacker urskog med bristande struktur. Det lilla tioliters akvarium, som står bredvid det, utgör på så sätt ett inspirerande föredöme som helst bör överträffas nästa gång.