Dvärgtandkarpar och obskyra guppies

I förra veckan arrangerade min akvarieförening, Västra Aros Akvarieförening,  en loppis för alla akvarie intresserade.  Det blev ett lyckat arrangemang och ett steg framåt, åt för föreningen.
Även för mig blev det, privat, roligt och inspirerande,   jag gjorde några trevliga och berikande inköp, när jag inte satt i kassan  eller ordnade med annat.

Jag köpte ett par bucephalandror som nu pryder framförallt mitt 19 - liters nanoakvarium med blå tigerräkor och neoheterandria elegans. Tjusningen med dessa växter består.

Jag fick också tillfälle att ge mina dvärgtandkarpar ett välkommet tillskott av såväl hanar som honor. Den sista hanen dog en tid efter att han sugits upp och skadats i samband med att den  lidit uppsugen med häverten vid ett vattenbyte. I det 24-litersnano som dessa fiskar bebor vimlar det också  av yngel. Stammens överlevnad är kanske trots allt säkrad.

Ett annat köp blev en grupp om 10 stycken poecilia obscura, Seiva river , 2008, en liten guppyliknande levandefödare från Trinidad. De här fiskarna ser ut som små vildguppies och liknar mycket den viltform av poecilia reticulata som jag hade för något år sedan, som jag tyvärr inte längre har.

Obscurorna lever nu i ett mycket litet akvarium om 10-liter. Det kan med rätta uppfattas som alltför litet, men enligt uppgifter från en amerikansk akvaristisk hemsida, Chicago livebearer 
Society,  är det inte orimligt att hålla 20-30 djur i ett kar på om ca 20 liter ( 5 gallon). Tanken är dock att de ska  få mer utrymme inom kort.

Glödande ögon i mörkret....

I förrgår kom jag äntligen hem med en grupp deep blue tiger, 9 stycken närmare bestämt. Detta var i samband med en föreläsning jag höll för Örebro Akvarieklubb om walstadsakvarier, vilket var ett mycket trevligt arrangemang.

Räkorna kippade jag sedan in under några timmar efter hemkomsten till Västerås, långt efter midnatt. Djuren fick sitt nya hem i mitt 19 - liters, där några neoheterandria elegans och hyalellor fått sin hemvist sedan knappt två månader.

Akvariet är främst tänkt som ett estetiskt objekt, ett ganska klassiskt scape med ett röse av lavasten i mitten på vilket jag fäst olika bucephalandror samt spiky moss. Bottentäckare är hydroctyle tripartita - Japan. Där finns också några stängar  mayaca vandelli och hornsärv. 

Räkornas utseende är originellt. Den blåa nyans som deras kroppar har liknar den hos en natthimmel där något av det allra sista dagsljuset dröjer kvar. Det är mörkare än koboltblå. De lodräta linjer som gett räkorna epitetet "tiger" är osynliga på de flesta av dem. Djurens ögon lyser dock upp deras mörka gestalter med en gulorange lyster. Räkornas skal glänser när ljuset träffar det i rätt vinkel. Det är en mycket vacker odlingsform av caridina cantonensis, som också var tämligen dyr att köpa.  Utan arvodet jag fick för föreläsningen hade nog köpet uteblivit för tillfället.

På ett sätt kanske räkorna var en estetisk missräkning då deras mörka färger gör dem svåra att upptäcka. Men ofta är det deras ljusa ögon som förråder deras närvaro. Jag har sett sju som mest samtidigt som mest efter idogt spanande bland växter, stenar och ormhasselkvistar.
Men jag är nöjd. Räkornas  originella utseende och färg är något alldeles särskilt, även om min femåriga guddotter menade att "det såg ut som en gummiräka" när jag visade henne en bild tidigare idag. Kanske är det något lite "onaturligt" över dem?  Räkor ska väl vara röda?

Av allt att döma verkar de två första dygnen ha gått bra i akvariet. Räkorna äter på botten, man ser dem ibland förflytta sig simmande och de gulaktiga ögonen lyser här och där från skuggor och mörka prång.

Ikväll hittade jag tyvärr en död räka i rötterna till en bucephalandra. Lite oroande måste jag erkänna att det var men att enstaka djur inte klarar acklimatiseringen kanske inte är så förvånande. Jag gjorde ett litet vattenbyte för säkerhets skull och hoppas att övriga djur mår bra. Det verkar så av allt att döma vad jag har kunnat se.

Naturligtvis hoppas jag att räkorna ska trivas så bra att de ger upphov till en talrik avkomma likt de crystal red som frodas i akvariet intill.

Det är bara akvarierna som blivit fler...

Tålamod är en dygd heter det. Och mårtlighet....en som undervisat om etik på dagen borde leva som han lär. Men icke!

Jag blir sällan nöjd någon längre stund med mina akvarier. Utan det skulle nog intresset dala och vittra bort. Men att ständigt ändra, fippla och fixa är något som utan tvekan kan skapa fler problem än det löser. Jag minns mig själv som tonårsakvarist, otålig och föga mogen, köpande nya fiskar var och varannan vecka för att sedan klämma in dem i ett alldeles för litet akvarium bara för att...

Har det blivit så mycket annorlunda?  Jo, insikten om de ständiga köpen och ändringarnas nackdelar är jag fullt medveten om, men ibland....kanske alltid lite grand så glömmer jag det.

Mitt bucephalandraakvarium är ett bra exempel. De dyra och vackra plantorna lockar till flera inköp och skapar orsaker till att utveckla karets scape hela tiden. Den här veckan lade jag till en lavasten som placerades lutad mot den som finns i mitten av akvariet och som vilar på en annan sten på botten. Detta gjorde jag för att kunna fästa bucephalandra wavy leaf bättre. Hittills hade plantan legat på en av stenarna löst men det var inte tillfredsställande.

Därför limmande jag fast den med superlim på den främre sidan. Då såg jag att stenen trots allt såg trist naken ut...åtminstone såg mina ständigt felsökande ögon det så.

Ikväll flyttade jag därför några  bucephalandra motleyana - Bukit Kelam från mitt Burmaakvarium och limmade fast även dem på stenens vänstra sida och övre del. Naturligtvis såg jag att det fanns ännu en yta att täcka med växter...så kanske ett köp till...Visserligen har jag  fler motleyana men hur kul skulle det vara? Varför inte ytterligare någon annan art?

Eller...?

Ja, eller vad? Kanske bara låta det vara och hoppas att wavy leaf skjuter skott och växer fast på lavastenen och att det får ta sin tid? Det vore snyggt och sannolikt bäst för växten som tyvärr tappat en del blad men jag vet hur jag funkar....

Och det var inte det enda konststycket jag tog mig för ikväll.  Jag försökte hitta en plats i för en anubias nana i karet men gav upp när jag såg att alla hyfsade platser att fästa den redan var upptagna och att plantans form inte var riktigt sådan  jag hoppats att den skulle vara så den fick komma tillbaka till sin gamla plats.

Även ormhasselkvist med en vackert fastvuxen bucephalandra försökte jag hitta en vacker position för men det gick inte. Otåligheten hade tydligen grumlat mitt estetiska omdöme. Den hamnade istället i ett 32-liters akvarium som möjligen snart kommer att bli hemmet för något killipar. Jag ska ju bevars på auktion på söndag....

Eller....?

Nja, nu finns det ju andra saker som hänt. I akvariet, som tills nyligen bebotts av en trio betta edithae, finns nu åtta små yngel av poecilia obscura, den första kullen av de mycket unga fiskar jag fick i våras av en medlem i Uppsala Akvarieförening. Jag vill helst ha dem kvar, trots att obscurorna, åtminstone mina, mest ser ut som färglösa vildguppies...Så killisarna kanske får sig ett skrovmål om de nu inte istället hamnar i lokalen, i det fd limiaakvariet...
I 32-liters kunde man kanske ha crystal black med en fin gradering istället tillsammans med de små levandefödarna?

Och kanske kan det bli fler bucephalandror på roten i det akvariet också????

Nej, ingenting har nog hänt sedan mina tonår. Det är bara akvarierna som blivit fler...

Växtakvariets irrvägar

Kanske är mitt 54-liters växtakvarium på väg att hitta formen igen. Över sommaren,  efter en väl ambitiös ansning, då en hel del växter togs  bort, var det en skugga av de första månadernas relativa skönhet. Jag vetvmed mig mina begränsningar, jag är ingen och kommer inte att bli en "stor" aquascaper, men en period var variationen av färger och former bland växterna ett trevligt blickfång, något som också andra visade sin uppskattning av. Under sommaren såg det trist och fattigt ut. Nu är det på väg tillbaka.

Nya växter har köpts in.  En av mina favoriter, rotala walichii, är nu planterad i karets vänstra halva. I mitten finns ludwigia glandulosa, vars röda färger lyser upp detta parti av akvariet. Framför ludwigian, åter ett bestånd bacopa amplexicaulis och bakom den, till höger i bakgrunden, limnophila.  Stenarna,  svart kol, har byggts upp till ett röse i vilket jag stuckit ned tre plantor bucephalandra motleyana. Framför röset finns en tät matta av hydroctyle tripartita - Japan, som nu expanderar och hotar att slå ut staurogyne repens, som växer vid framrutan. Även marsilea hirsuta, i karets vänstra förgrund verkar växa hyggligt, även om den håller på att växa samman med resterna av den spiky moss, som nu tagits bort från akvariet.

Belysningen har utökats med ytterligae ett T5-rör, 24 w Sylvania Aquastar. Det ger 1,77 w/litern vilket den ljuskrävande ludwigian och rotala nog är särskilt glada över. 

Honungsguramihonan har tyvärr dött och endast tre Iriatherina werneri återstår. Igår iakttog jag dock att dessa, trådregnbågsfiskar, lekte i växtsnåren. Hanen följde en hon med knyckiga snabba rörelser samtidig som han i snabb takt färde upp och ned sina långa rygg- och bukfenor. Räkorna, röda rilis med blue jelly - rötter,  har blivit väldigt många under sommaren.

Akvariet ser nu bättre ut än på länge men riktigt nöjd är jag inte. Scapet saknar ännu så länge balans och rätt proportioner. Det återstår en del att göra.

Bucephalandrafeber!

Jag är smittad!  Bucephalandrafebern har slagit klorna i mig !

Bucephalandror är växter som härstammar från Indonesien, framför allt ön Kalimantan eller som den också är känd, Borneo.

Växterna i detta släkte är epifyter, dvs arter som växer på underlag som stenar, rötter och annat fast material. De är föga ljuskrävande och växer långsamt. De uppskattar strömmande vatten, sägs det. Deras krav är egentligen små, inte alldeles olika anubias. De är dock dyra att köpa då efterfrågan är större än tillgången. Att de växer så långsamt gör dem föga lönsamma att odla i större skala även om en och annan art tagits med bland de odlade av en del företag.

Jag har t.ex bucephalandra "wavy leaf" som odlas av Dennerle och som jag kommit över för ett ansenligt men ändå högt pris relativt sett.

Det är växternas estetiska företräden med varierande färger och former som tilltalar mig. Bladen hos en del arter, som bucephalandra velvet, är smala och vågiga i kanterna. Andra, som den nämnda "wavy leaf" är bredare. Färgerna varierar från grönt, oftast i mörkare nyanser till toner som skiftar i rött, blått och indigo. Det är mycket vackert!

Sen måste jag erkänna att bucephalandrornas "exklusivitet" gör dem lite extra tilltalande.  De är mycket väl värdiga "samlarobjekt".

Den första arten jag skaffade var bucephalandra motleyana - Bukit Kelam. Därefter följde b.kapuas mini, Nango taman, wavy leaf och velvet.  De finns nu spridda i några av mina mindre akvarier. 

Dock kan nog det 19 - liters nanoakvarium, som jag startade i somras, på sätt och vis kallas ett bucephalandra - kar.  Samtliga av de arter jag nämnde ovan finns i akvariet, fästa på lavastenar, träbitar eller fastklämda mellan stenarna.

I detta akvarium använder jag  hydroctyle tripartita - Japan som bottentäckare. Det är en lättskött och mycket vacker växt som inte kräver alltför mycket ljus eller Co2.  Bägge delar saknas i akvariet, åtminstone än så länge.

Tekniken består av en ledbelysning, Aquael Leddy 6 w - Plant, ett luftdrivet skumgummifilter och en doppvärmare. Jag göder med Tropicas grön växtnäring.

Tanken är att akvariet nu ska befolkas med räkor. Där finns redan en liten grupp Tiger teddies, neoheterandria elegans, en mycket liten sydamerikansk levandefödare som man knappt lägger märke till om man inte befinner sig alldeles intill akvariet.