Som att solen skiner

Och så leker Blåcikliderna  igen. Det är som att skriva att solen skiner, så jag skriver inte mer
än så här. Ni vet.....

Nya generationer - Regnbågsgoodeiderna yngel börjar bli stora

Två kullar av characodon lateralis - Los Berros har det hunnit bli sedan fiskarna köptes på Örebroauktionen hösten 2014. Den första kullens yngel har nu vuxit till ungfiskar på ca 3 cm. De visar också de vuxna fiskarnas något aggressiva beteende, när de jagar skaffar och motar bort varandra. Några börjar också visa en rödaktig färgton på sidorna och buken, vilket visar att det rör sig om unga hanar.

Vad händer här näst? Jag skulle vilja säga att det bara vore att låt djuren växa till vuxen ålder, men sommarens högre temperaturer kan möjligen utgöra ett hot mot dessa subtropiska  fiskar, som är något känsliga för temperaturer som överstiger 25 grader. Kanske borde de eller  i alla fall  några av dem flyttas till lokalen där temperaturen inte överstiger några och 20 grader någon del av året. För att kunna göra detta brhövs det ett nytt akvarium där. Problemet måste i alla fall lösas.

Friska, pigga och snabba - monterreyplatyna trivs

Efter en trist period med tre döda monterreyplaty verkar det so att de kvarvarande  fyra hittat hem. De är ständigt aktiva, de är hungriga, nyfikna men också fortfarande en smula skygga. En av honorna är nu påtagligt rund runt buken och med en tydlig svart fläck synlig på magen. Yngel är att vänta och förhoppningsvis  kommer det att gå bättre än förra gången.

Bland monterreyplatygruppen finns också en femte fisk, sannolikt ett yngel av aphyosemion striatum, från ett ägg som måste ha följt med javamossan från lokalen. Det är en liten grå långsträckt fisk som har blivit alltmer synlig den senaste tiden. Den får gå kvar så länge.

Hornsärven har vuxit bra och möjligen ska jag snart flytta på delar av den till något lämpligt akvarium

Än så länge har jag inte fått tag på det akvarium som är tänkt att bli onterreyplatynas permanenta bostad, men hoppas att det ska bli tillgängligt inom kort.

Snygga akvarier

Jag vet med mig att jag inte tillhör dem som är konstnärligt begåvade eller till dem som är likgiltiga till estetiska ting. Inget av mina akvarier skulle kunna mäta sig med en talangfull aqua-scapares verk och de är vida mer smakfulla, om jag får lov att ha en åsikt därom, än många andras.

Nåväl, falsk blygsamhet brukar klä en dåligt. Det finns dagar när jag är nöjd. Och jag har förvisso mina egna idéer om vad som är att betrakta som vackert och smakfullt.

Naturnära men inte naturidentiskt, biotopliknande men inte ett till ett-förhållande mellan akvariet och den naturliga miljöns arter och livsförhållanden. Mycket växter, en djup prunkande grönska och gott om stenar, nedfallna löv, rötter och grenar. Så arbetar jag med mina inredningar.

Idag kände jag mig nöjd när jag tittade till mina akvarier i lokalen. Low tech-akvariet med ameca splendens verkar fungera. Fiskarna förökar sig och växterna frodas.

För en tid sedan flyttade jag ett antal skott av nymphopides sp. Taiwan från 112-litersakvariet därhemma till lokalen. Det senare var då alldeles igenvuxet. Cirkulationen var minimal och fiskarna verkade slöa och håglösa. Gasutbytet var alltså otillfredsställande, så jag rensade bort en stor mängd av de växter som hindrade flödet och flyttade dem till low tech-karet i lokalen.

Särskilt orolig blev jag när xiphophorus nezahualcoyotl-hanen snabbt verkade tackla av. Efter rensningen piggnade han dock till och blev som förr.

Det visade sig idag att nymphopides hade vuxit bra på bara någon vecka, även om en del hål i bladen var oroande. Jag tog bort dem och hoppas att balansen i akvariet ska bli bättre.

Men low tech-akvariet är ett i mitt tycke snyggt akvarium. Det börjar få en djup frodig grönska, fiskarna rör sig livligt överallt i det och ger liv till det.

112-litersakvariet är inte fullt lika vackert. Det är fortfarande ett grönt inferno, utan en god ordning. Kaos råder men det är nog så som det naturnära bäst kan åstadkommas. Ett aldrig så väl planerat aquascape blir aldrig något annat än en artificiell skönhet utan den råa växtkraft som "det nästan naturligas" råa växtkraft.

Fortsatt kläckning av aphyosemion celiae

Nu har sammanlagt nio yngel av aphyosemion celiae - Teke CXC 21 kläckts, vilket ungefär motsvarar det antal ägg som väntat den närmaste tiden. Flera okläckta nyare romkorn väntar dock på att utvecklas.

Ynglen och rommen finns nu i en mindre förvaringslåda med ytterst lite vatten på botten. Detta ska, om möjligt, delvis bytas dagligen.

Ynglen har hittills fått micromask. Den artemiaodling som startades i förrgår har än så länge gett mager utdelning. Micromasken kommer från en kultur som livnär sig på gyllenmust och är mer än två månader gammal. Jag tar maskarna från lådans insida med hjälp av en vaddtuss. Den rätt vedervärdiga sörpan de lever på vill jag inte ska smutsa vattnet i förvaringslådan.

Fyra små yngel

I morse fick jag syn på de två första ynglen av aphyosemion celiae - Teke CXC 21. De var mycket  små, knappt synliga i botten av den glasburk som  jag använt för att samla rommen.

Vid hemkomsten ikväll såg jag att ytterligare två små fiskar hade kläckts. Nu flyttade jag dem också till en liten förvaringsslåda av plast, för att ge dem mera utrymme. Även den okläckta rommen fick följa ynglen till lådan. Som första foder fick de små fiskarna  micromask, men jag har också satt igång en ny  artemiaodling.

Ikväll gick jag igenom mopparna igen och hittade hela elva romkorn. Sannolikt hade de senaste dagarnas intensiva matning med bananflugor  och vita mygglarver haft effekt.

En vimlande svärm av små fiskar

I morse fanns den där, en svärm av små fiskar som övervakades av sina båda föräldrar, det blåciklidpar som funnits i akvariet i ca tre veckor. Frågan  är vad jag gör nu? Sannolikt kommer jag att flytta ynglen från de vuxna fiskarna för att minska stressen som yngelvårdsbeteendet förorsakar de övrig fiskarna i  akvariet och för att förhoppningsvis ge några yngel  en möjlighet att överleva. 

Rom och yngel...för att tala om något roligare

1.Monterreyplaty

Trista saker har, som ni som följer min blogg redan vet, inträffat de senaste dagarna med dödsfall hos mina Monterreyplaty, som nu, efter att ytterligare en död fisk hittats är fyra stycken från att från början ha varit sju. De kvarvarande  små levandefödarna simmar dock piggt omkring och förhoppningsvis kommer de att överleva tills dess att de kan flytta in i ett riktigt akvarium.

2. Blåcikliderna

I 275-litersakvariet har blåciklidernas rom kläckts och ynglen samlats i en liten grop i sanden, nära filtret i en avsides hörna av karet. Där står honan och hanen ömsevis och vakar över sina små. Cikliderna har blivit mer aggressiva mot de övriga fiskarna, men det verkar  än så länge inte utgöra någon fara för dem.

3. Regnbågsgoodeiderna

I morse upptäckte jag dessutom att regnbågsgoodeiderna, characodon lateralis - Los Berros, i 54-litersakvariet, hade blivit fler. Ytterligare en kull små goodeider hade kastats av honan under natten. Antalet yngel är svårt att uppskatta, men de är sannolikt mellan  fem och tio stycken.

4. Killis

Jag fortsätter att samla rom från aphyosemion celiae - Teke CXC 21. Det blir inte några större mängder, ett korn en dag, två korn nästa och idag fyra. Allt som allt har jag hittills samlat in ca 20 korn, kanske  något flera, som jag lagt illa kläckning i en glasburk med en bit av ett catappalöv i, eftersom det påstås ha en skyddande verkan mot olika sjukdomar. Minst en gång om dagen gör jag vattenbyte i glasburken. Vad det verkar utvecklas äggen, som successivt mörknar.

För att kunna ta till vara på fler ägg har jag lagt i en bottenmopp,  bestående av grönt syntetgarn  som knutits fast i en liten ring av terracotta. Jag hoppas att äggen ska bli fler när tillgången på levandefoder blivit bättre.

För tillfället låter jag mopparna hos aphyosemion gabunense - gruppen vara. Mycket få korn har hamnat i dem, så frågan är om det är värt besväret. Istället hoppas jag att naturmetoden ska ge utdelning. Dessutom kan det räcka med ett verkligt odlingsprojekt åt gången.

För skojs skull kontrollerade jag ikväll hur det såg ut i mopparna hos cynodontichtys rubropunctatus, men kunde inte hitta ett enda. Orsaken är säkert den påvra kost som fiskarna fått de senaste månaderna med ett stort inslag torrfoder. Det får vara som det är. Allt som allt finns ett tiotal yngel av dem i olika storlekar, dels i odlingsakvariet och dels i ett litet yngelakvarium.

Födelse och död

I morse upptäckte jag att en av Monterreyplatyhonorna, som uppvisade alla tecken på en långt framskriden dräktighet, tog med bakdelen uppåt, från vilken en rund utbuktning kunde ses, och med huvudet nedåt mot gruset. Det såg inte alls bra ut, men att hon möjligen var på väg att kasta sina yngel var det rimligt att anta. Men hennes hållning och den märkliga utbiktningen liknade inte den jag annars iakttagit hos levandefödare. Jag flyttade honan till en yngelbur och hoppades på det bästa.

För enskild sedan, när jag just kommit hem, såg jag att honan smalnat av väsentligt och att några runda tingestar hade fastnat i yngelburens galler. När jag såg efter såg jag att det var yngel, ofullgångna sådana, med en närmast klotformad gulesäck kvar. Några av dem levde medan andra var vitaktiga och döda.

Honan hade fullständigt tappat styrseln och kunde inte hålla kroppen i rät vinkel. Det verkade som att hennes simblåsa havererat. Jag har inga förväntningar på att någon ska överleva, men jag avvaktar något.

Orsaken till det hela? Omöjligt att säga. Medfödda fel hos honan, stress eller någon okänd faktor.

Rapport från en plastlåda

Idag är det två veckor sedan jag köpte en grupp Monterreyplaty,  xiphophorus couchianus, på Örebroauktionen. Den första tiden uppträdde fiskarna mycket försiktigt för att inte säga skyggt,  i den tillfälliga boning, en förvaringslåda  på 22 liter, som de då flyttat in i.

Jag måste erkänna  att jag på vissa punkter var otillräckligt påläst om den här lilla mexikanska levandefödaren. Jag antog att arten inte ställde några större krav på värme,  men i själva verket, enligt Fishbase, vore en temperatur på 27-30 grader att föredra. Därför införskaffade jag en liten doppvärmare, 25 w, med termostat. Jag ställde in värmen på 28 grader, men termometern visar 26-27.

Vidare trivs xiphophorus couchianus med mycket växter. Jag flyttade därför en rejäl mängd javamossa från lokalen till plastlådan. Det visade sig att det blev ett populärt ställe att gömma sig under mossan. Jag funderade då om djuren skulle bli mer aktiva och orädda om jag spred ut mossan över botten.

Nu har fiskarna blivit något mer oförvägna även om de är fortsatt försiktiga av sig. De kommer fram och äter och rör sig främst längs botten. Jag är inte säker på att detta ingår i artens naturliga beteende, kanske är de oroade eller stressade av något i omgivningen. Frågan är vad detta är? Det är något jag får fundera på.

Nu på morgonen hittade jag ett yngel i förvaringslådan, men det såg inte ut som ett platyyngel eftersom det var alltför litet och mindre likt en vuxen fisk. Jag misstänker att det kan vara ett killiyngel, eftersom javamossan kan ha innehållit ägg från aphyosemion striatum som kläckts hos mina Monterreyplaty.

Nu bryter helvetet löst, eller?

Andinoacara pulcher, blåcikliden, hör väl till de mest klassiska och välkända akvarie iskarna, även om jag just stiftat min första bekantskap med arten helt nyligen.

Jag köpte ett par eller rättare sagt bytte till mig ett par på Örebroauktionen för snart två  veckor sedan, vilket var oplanerat.

I morse hittade jag rom lagd på en undanskymd sten i akvariet, där honan och hanen, på artens vis, ömsevis vaktar den blivande avkomman. Det som förvånar mig lite är att de inte uppträder mer aggressivt mot inkräktare i reviret  Ibland verkar de inte bry sig och någon gång så jagar de med rätt så milda medel iväg andra fiskar.

Jag undrar nu vad som är att vänta. Kommer de att fortsätta med sina milda tillrättavisningar eller kommer cikliderna att förvandlas till vredsinta mordmaskiner när ynglen blivit frisimmande? Om så är fallet finns alltid en hävertslang och ett yngelakvarium till hands på något sätt.

275-litersakvariet nya liv

Efter Örebroauktionen fick mitt 275-litersakvarium några nya invånare, en red shoulder-hantel, ett par blåciklider  (andinoacara pulcher) samt ett par fullvuxna ancistrusmalar. Jag fruktade att den  nya hantelciklidens  ankomst skulle förorsaka den en hel del obehag genom att de andra skulle ge sig på den,  men istället verkar den ha accepterats. Den är större än de övriga och har längre utdragna rygg- och analfenor. Den har också ett tydligare rödorange band över huvudet än de övriga. Den är alltså den mest "rödskuldrade i gruppen. Dess temperament är lugnt och trots sin storlek dominerar den inte gruppen.  Istället verkar maktbalansen ha utjämnats bland fiskarna. Kanske beror det på att de dominanta djurens övertag och möjligheter att ansätta de svagare nu spritts ut till flera individer. Kanske är även akvariets ringa storlek en orsak, eftersom djuren inte kan bilda verkliga revir. Visst kivas de fortfarande något, men det är inte särskilt hårda duster

Blåcikliderna har smält väl in i akvariet. De dominerar karets vänstra del och hanen jagar bort allt för påträngande besökare, men det är ingenting som är särskilt störande eller påtagligt i akvariet. Ett sorts harmoni har infunnit sig.

Ancistrusparet ser man dock sällan. Honan är framme ibland men hanen är helt osynlig, sannolikt gömd under en rot någonstans. Man kan undra över vad han egentligen sysslar med.

Aphyosemion celiae - Teke CXC 21

De har de enklast tänkbara förhållanden, mitt aphyosemion celiae-par. De framlever sina dagar i en förvaringslåda av plast på knappt 15 liter, med torvbotten, en slinga hornsärv och en lekmopp.

Fiskarna är ständigt aktiva och leker frekvent. Ikväll gick jag igenom lekmoppen för första gången och hittade sju stycken romkorn, som jag lade för kläckning i en glasburk.

Fiskarna får så mycket levande foder som möjligt, bananflugor och hoppstjärtar samt frysta vita mygglarver och cyclops.

På lite sikt är det tänkt att celiae-paret ska få en värdigare och rymligare bostad och att deras nuvarande ska bli deras yngels uppväxtmiljö, när de kan lämna glasburken, där de kommer att kläckas.

Tre ynka korn....

Ikväll gick jag för första gången igenom mopparna i aphyosemion gabunense - karet.  Resultatet var magert. Endast tre romkorn kunde jag hitta och möjligen något till som dock var vitt av mögel.
Fiskarna har visat en strålande vitalitet som gjorde att det magra resultatet  kändes som en lätt besvikelse. Förklaringar?

1. Fiskarna  äter upp sin egen tom?
2. Dålig äggproduktion till följd av dåligt foder.

Sannolikt  kan det vara en kombination  av båda dessa orsaker. Jag  har slarvat något  ned fiskarnas kosthåll. De har fått en stor andel torrfoder, JBL:s krillflingor och frystorkade dafnier förutom fryst foder, med ett stort inslag av cyclops. Levandefodret har endast,  beroende  på tillgång, bestått av hoppstjärtar.

Jag tänker därför öka andelen fryst foder från och med imorgon och så gott det går av levande. Det ska bli intressant att se vilken inverkan detta kommer att få