Inga fler butiksguppy i mina akvarier

Idag på morgonen simmade den sista av mina köpta guppyhanar in i evigheten med krokig rygg, vobblande rörelser och med dålig mage. 

Det blir inga fler av hans slag i mina akvarier. En fisk som säljs i stora mängder och som en klassisk nybörjarart, har med tiden blivit känslig, sönderavlad men också mycket dekorativ. Det sista är väl det som gör dem alltjämt så populära.

Vildformer och privatodlade kulturformer kommer dock fortsättningsvis att få plats i något av mina akvarier. För ungefär ett halvår sedan köpte jag mina första fem vildguppies, av dem lever fyra och de har fått otaliga yngel som nu är utfärgade och i stort sett vuxna fiskar. Detta kan jämföras med de butiksguppies av vilken ingen levde mer än fem månader. Nu är alla döda, trots noggrann skötsel,  vattenbyten, varierad och anpassad kost och en liten salttillsats i vattnet.

Butiksköpta fiskar verkar ha förvandlats från härdiga pigga fiskar som kunde leva länge i en "syltburk" till konsumtionsvaror,  till slit- och slängfiskar. Det är trist, riktigt trist. Marknaden styr och konsumenterna slutar inte att efterfråga. Vem som vinner på det behöver väl knappast sägas.

Bilden ovan visar när mina butiksköpta guppies mådde bra.Den nedan en vildguppyhane. 

Ett infall på senheten

Ikväll fick jag för mig att snygga till inredningen i vildguppyakvariet. Den har hittills bestått av rådasand (med blomjord därunder) samt växter.

När den första omgången växter, mestadels vattenpest, ruttnade ned under en behandling av vitapricksjukan, bytte jag ut dessa mot hornsärv,  som av estetiska skäl planterades i botten trots att det för den arten inte är nödvändigt. Javaormbunken verkade inte ha tagit skada av den kopparhaltiga medicin jag använt medan cryptocoryne wilisii-plantorna började tappa bladen.

Efter några vattenbyten stabiliserades läget men något saknades. Därför köpte jag idag två nya plantor av cryptocorynen. De hjälper nu till att fylla upp botten med lite grönska.

För en liten stund sen placerade jag även en bit ormhassel i akvariet, torr men ännu  benägen att flyta upp.  Jag lyckades emellertid kila fast den mellan akvarierutorna till sist. Kanske blev karet på så sätt lite mer dekorativt.

Att använda ormhassel eller andra knotiga och märkligt formade grenar och rötter är populärt bland aqua scapers som inte så sällan använder dessa dekorationer för att framkalla illusionen av träd genom att fästa någon mossart på dem. I mitt tycke kan det vara vackert men också klart artificiellt.  Jag är personligen lite kluven till detta. På ett rent estetiskt plan kan jag gilla det, men skulle inte inreda så själv.  Jag gillar inredningar som är naturnära.

Men i detta fall är det inte frågan om att skapa illusioner utan om att skapa ett mer varierat blickfång i hörnhyllan där det lilla 20-litersakvariet står, för nog kan man väl tänka sig att en knotig kvist kan ha fallit i vattnet?

Akvaristik kan vara och är kanske oftast en egen "konstart", som är nära släkt med trädgårdsodling och parker, men även dessa kan präglas av väldigt olika ideal. Franska geometriskt anordnade barockparker och lummiga och skuggiga engelska är välkända. De mycket sparsmakade japanska zen-parkerna är ett annat exmpel. Av dessa är det nog trots allt de engelska parkerna som tilltalar mig mest. Kanske märks det på hur jag inreder mina akvarier, naturnära men hittills utan anspråk på att efterbilda naturen i sig. 

Dagsanteckningar 23/6-2014

Ameca splendens-akvariet

Har idag räknat de nya ynglen igen. De är ca 10 st. 7- 8 stycken simmar i akvariet med de vuxna fiskarna. Hittade dessutom tre i filtret när jag gjorde rent det.

Kollat nitrithalten. Enligt testet ligger der på en något för hög nivå. Har gjort ett vattenbyte och slamsugit botten. Misstänker att jag övermatat något och att därför måste tänka till vad gäller utfodringen. Karet är av allt att döma överbefolkat dessutom.

Limia-akvariet

I akvariet finns minst 6 yngel av limia nigrofasciata.  Två något större rör sig i hela akvariet och 4 mindre gömmer sig i ytskiktet bland växterna.

Införskaffade två otocinclus vittatus idag. Behövs för att hålla algerna under bättre kontroll. Köpte de två sista som fanns för tillfället på Zoohoo. Vill ha åtminstone en till där. Fiskarna verkar ha klarat inkoppningen bra. Ph något för högt för artens egentliga krav.

Vildguppyakvariet

Verkar fungera väl. Mycket små yngel simmar igen vid ytan bland växterna.  Akvariet behöver snart avlastas.  Ska börja sälja några par.

F.gardneri-golden, walstad

Har problem med posthornssnäckor. Rensat bort ett stort antal. Skaffat tre helenasnäckor som förhoppningsvis kan decimera den andra arten något.

275-literskaret

Köpt två säckar sand på 17 kg från Biltema. Frågan är om det räcker?
Ska sätta igång på allvar när jag kommer hem från Öland i slutet av nästa vecka.

Mina limia nigrofasciata får ett eget akvarium

Ibland är det lite svårt att förstå varför inte vissa fiskar är mer populära bland akvarister än de de är. Ett exempel på en levandefödare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet är limia nigrofasciata,  en art som förekommer i vilt tillstånd på Haiti och Dominikanska republiken. Den föredrar hårt, lätt alkaliskt vatten och en  temperatur på ca 22-26 grader. Arten trivs i akvarier som är tätplanterade  men som också bjuder på öppna simytor.  Att de här små fiskarna, som blir ca 5 cm, är fredliga och lättodlade, borde egentligen ha gett den en större spridning. Idag är det få akvarieaffärer som har dem i sina försäljningsakvarier, men den går ibland att beställa. 

Fiskarna tillhör kanske inte de mest färgstarka bland de levandefödande tandkarparna, men hanarna har en ovanlig kroppsform där området mellan ryggfenan och huvudet har formen av en puckel och den har svarta ränder som löper lodrät ned från ryggen och ned på sidorna. Ibland kallas arten därför för puckellimia eller svarbandslimia. 

Jag ger mina fiskar en varierande kost, bestående av en hel del fryst foder som artemia och vita mygglarver samt ett stort inslag av grönfoder, vilket dessa fiskar behöver. Kokta och mosade ärtor uppskattas mycket samt vegetabiliskt flingfoder,

På olika vägar har några exemplar av dessa fiskar kommit att få ett hem i ett av mina akvarier. De bor förnärvarande i ett som har den minsta rekommenderade storleken, ca 40 liter (10 gallon enl amerikanska akvaristsajter). Akvariets bakre del är tätplanterad med bland annat limnophila heterophylla,  rotala wallichi och hygrophila polysperma.  Utan denna närmast djungelartade del av inredningen skulle det förmodligen inte gå särskilt bra att hålla limiorna i detta lilla akvarium,eftersom det i gruppen finns en tydlig rangordning mellan hanarna. En individ dominerar de andra och jagar brutalt undan rivalerna om de kommer i vägen. De lever istället sina liv till stor del bland växterna och det händer att en eller annan hona hittar dit. Den dominante hanen håller sig däremot framme vid akvariets främre ruta. När han kurtiserar någon av honorna fäller han elegant upp den runda och svarta ryggfenan och följer henne upp och ned genom akvariets olika skikt. 

Fram tills ikväll har mina limior delat akvariet med några guppies och deras yngel, men imorgon ska dessa byta ägare. Limiorna och en avsigkommen släkting till dem, en ensam limia melanogaster-hane, kommer då att vara ensamma herrar i akvariet.  Det förtjänar de. Fiskarnas ovanliga form, deras oväntat temperamentsfulla och tuffa beteende är förstås anledningar som var för sig är nog, men att limiorna, precis som de övriga, mer vanliga arterna i familjen, är lättodlade gör dem inte mindre attraktiva  Honorna får 5-20 yngel var trettionde dag men tyvärr är arten lockad av sin egen avkomma som en del av kosten. Därför ska ett limia-akvarium innehålla mycket växter, om man vill att några av ynglen ska överleva, om man inte föredrar att använda en yngelbur där honorna kan kasta sina yngel. 

Ikväll upptäckte jag att det finns yngel i akvariet.  De är inte många och det är svårt att räkna dem pga den täta vegetationen, men jag har sett åtminstone tre individer vid ett och samma tillfälle. Precis som de vuxna fiskarna har de små svarta band från ryggen och nedåt och de har en mer satt kroppsform än guppyyngel. Naturligtvis hoppas jag kunna föda upp och förhoppningsvis få fram en livskraftig stam med tiden.

För många blir fler och jag blir glad.

Tidigare ikväll kom jag hem från några dagars cykelsemester. Jag upptäckte genast att två av ameca splendens-honorna hade fått en rejält insjunken buk under de två dagar jag varit borta. Att det knappast kunde förklaras som en följd av hunger eller sjukdom var jag helt säker på. Honorna, som varit rejält runda, hade äntligen nått slutet på sin dräktighet.

Det verkar som om dräktighetsoerioden denna gång varit något kortare än den förra. En normal dräktighetsperiod brukar vara 6-8 veckor eller något längre och dessa honor,  åtminstone en av dem, bör ha fött rätt så tidigt, eftersom hon kastat sina första yngel i början av maj.

Jag har hittills kunnat uppskatta antalet yngel till ca 5-7, möjligen är de fler. De är strax under 1 cm långa, något mindre än de fiskar som tillhör den första kullen.

Nu är amecorna definitivt för många i det lilla akvariet.  De måste så snart som möjligt flytta till ett större. Ju större och ju fler de blivit, desto mer foder har gått åt. Fiskarna får en blandning av flingfoder, mest vegetabiliskt, minigranulat samt fryst foder och färskt grönfoder i form av mosade kokta ärtor. De är mycket glupska och smutsar ned en hel del i akvariet. Filtret måste rengöras oftare och slammar igen på ett sätt som inte skedde medan fiskarna var mindre. Allt detta borde motivera mig att sätta igång med att få i ordning 275-literskaret som står tomt i min hall.

Ameca splendens är en lättodlad och härdig levandefödare med ett särpräglat beteende. Det är temperamentsfulla fiskar som trots ständiga kontroverser och rangstrider ändå är mycket sociala. Det är självfalet roligt att de, även i sitt än så länge alldeles för lilla hem, bestämt sig för att bli fler.

Lägesrapport från mina akvarier

Vildguppyakvariet

Vattenpesten har bytts ut mot hornsärv. Orsaken är att den förra plötsligt börjat ruttna. Möjligen har det att göra med att jag ökat salthalten i vattnet och medicinerat mot vita prick-sjukan.

De fiskar som smittats av sjumdomen är nu friska. En hona har dock en stor vit fläck på huvudet, men har blivit fri från prickarna förövrigt. Fisken verkar annars må relativt bra. Fläcken ser inte ut att vara ett svampangrepp då den inte är luddig. En mörkare färg kan anas under den. Förhoppningsvis rör det sig om en ärrbildning/ hudskada som förhoppningsvis läker.

Akvariet är nu rejält överbefolkat. Populationen behöver därför minskas inom en snar framtid. Jag vill först vara säker på att fiskarna mår bra.

Limiaakvariet

Jag har beslutat mig för att ge mina slöjguppies ett nytt hem. Köksakvariet ska få bli ett artakvarium för min grupp med limia nigrofasciata. 

Det har visat sig att en av hanarna totalt dominerar akvariet.  De två andra jagas bort från karets främre del och in bland växterna. Det ser inget vidare ut för dem. Förhoppningsvis kan detta ändras om fiskarna får mer utrymme. Tanken är att de ska få flytta till amecornas nuvarande hem när  275-literskaret är igång.

Ikväll slutade det inbyggda filtret att fungera. Jag satte därför genast i ett luftpumpsdrivet skumpatronfilter. Det får duga tills det är dags att flytta fiskarna till deras nya hem.

Nothobranchius guentheri

Fiskarna i akvariet verkar må bra. De tre honorna är livliga och glupska. Den dominerande hanen har upphört med att jaga dem alltför aggressivt. En av extrahanarna har dött medan den andra lever och allt oftare är synlig. Fisken verkar pigg men är tilltufsad och blir jagad av de övriga.

Växterna frodas. Det verkar som om ljuset från lysröret, 14 Aqua Glo, samt botten av jord, torv och sand, fungerar bra. Jag har också börjat tillsätta1,5 ml Easy Carbo dagligen.

Ameca splendens

För några dagar sedan gjorde jag en rejäl gallring av limnophilan, som vuxit starkt och som tillsammans med flytväxterna skärmat av ljuset rejält. Mycket lite slängdes dock  bort. Ca 50% av växterna har flyttats till limia-akvariet.

Honorna börjar åter att bli påtagligt runda om magen. Jag räknar med att de kommer att kasta yngel inom någon veckor.

F.gardneri-golden/walstadsakvarium

Fiskarna fortsätter att verka trivas. Ett nytt yngel dök upp när jag rensade andmat. Förde över det till odlingslådan där de övriga ynglen finns. Den lilla fisken verkar dock inte ha klarat sig. Har inte sett till det sen jag släppte i det.

Hornsärven växer och är mycket dekorativ, trots att den flyter fritt utan några andra arrangemang.  Tyvärr verkar inte vattenwistarian trivas.
Har börjat behandla akvariet som ett vanligt akvarium och tillsätter därförd dagligen 2 ml Easy Carbo samt växtnäring. Vi får se om det hjälper. Övriga växter verkar trivas.

De två röda ancistrus som bor i akvariet växer. De är ca 5-6 cm men ingen av dem visar ännu så länge tecken på att vara en hane. Är lite sugen på att köpa det enda exemplar som finns kvar i butiken,  men vet inte om det vore så lyckat. Utrymmet är möjligen för litet men frestelsen är stor om det nu är så att jag skulle ha råkat få två honor.

Nästa projekt, årstidsfiskar

När jag skriver detta går det livligt till framför mig. På mitt skrivbord står ett akvarium på 32 liter där fyra stycken nothobranchius guentheri simmar omkring. För ett par veckor sedan dog honan i det ursprungliga paret. Ett tag övervägde jag att ge upp projektet med arten, men kom sen fram till att jag måste ge det en rejäl chans. Därför skaffade jag tre nya honor till akvariet.

Det verkar som att fiskarna trivs. De är livliga, glupska och ibland lätt aggressiva mot varandra. Hanen, som bleknade något de dagar han inte hade någon hona i akvariet, har fått tillbaka sina färger. Det ser lovande ut. Redan en stund efter att jag släppt i akvariets nya invånare lekte de. Hanen förde ned en hona mot sandbotten. Jag hoppades förstås att det skulle upprepa sig och istället i den torvfyllda kokosnötshalva som finns i akvariet.

Mina gardneri-yngel växer snabbt i odlingslådan. Om några veckor kommer de att kunna flyttas till huvudakvariet. Då är det dags för mina nothos att leka när plastlådan blivit ledig. Först ska honorna, så som erfarna killisentusiaster rått mig till, gå ensamma i lekkaret en tid, kanske en till två veckor, för att få chansen att ostörda bli romstinna. De kommer att få rikligt med proteinrik föda i form av frusen artemia och svarta mygglarver.

Odlingsådans inredning kommer att anpassas. Sanden kommer att tas bort. Det är inte i den som fiskarna ska leka utan i en för ändamålet avsedd torvburk. Emellertid ska det finnas rikligt med javamossa och kanske några flytväxter för att kunna erbjuda ett skydd om leken blir alltför intensiv.

När fiskarna förhoppningsvis börjat lek kommer torven att tas upp för att förvaras tills det är dags för kläckning någon gång i höst. Så ser planen ut för detta nya projket. Det gäller att inte vänta för länge för dessa fiskar är ju som bekant inte så långlivade. Det gör skäl för namnet årstidsfiskar.

Ett år sedan nystarten

Idag för precis ett år sedan startade mitt första akvarium på 16 år. Sedan har det gått fort, akvarierna har blivit fler och jag har hunnit med att pröva olika inriktningar,  varav en del har gett mersmak och andra inte.

Killis och levandefödare verkar just nu bli mina främsta intressen, kanske främst för att fiskarna är små och kan leva och trivas också i akvarier av ringa storlek. Bristen på utrymme har varit en viktig orsak men också att fiskarna är vackra, lättskötta och lätta att få avkomma efter.

Att ha börjat om igen har varit roligt. Jag har på sätt och vis kommit tillbaka till ett intresse som satte stark prägel på min barndom och ungdom, fram till åren strax efter 20 då jag började studera, flyttade runt några år och började arbeta. Det kanske låter encaning krystat eller överdrivet, men jag tycker på något vis att jag hör ihop med hobbyn. Man kan fråga sig varför jag egentligen började om men ska inte spekulera för mycket. Det kan räcka med att konstatera att det varit ett roligt år.

Något jag dock är alldeles säker på är att hobbyn betytt mycket under en tid som handlat om att återhämta mig från en rätt så  tung period. Akvaristiken har inneburit ett engagemang och  fokus på något som bara angått mig själv, en zon av frihet, kreativitet och avkoppling.

Om man räknar samman de år jag hållit på med akvarier blir det sammanlagt mer än tio, men det långa uppehållet gör ändå att jag betraktar mig som nybörjare.  Jag har inte så mycket erfarenhet, jag saknar många kunskaper, men har en bra grund att börja om ifrån. Jag lär mig något varje dag, har haft motgångar men också framgångar och inte minst ett gott utbyte med folk som hållit på längre än jag, generösa personer som gärna delat med sig av sina kunskaper. Sådant är förstås värdefullt för den som just kommit tillbaka.

Jordbottenakvariet, 4 månader

När kan man klassa ett projekt som lyckat eller som ett misslyckande? Det är en fråga jag ställer mig på dagen fyra månader sedan jag stsrtade mitt första walstadsakvarium,  ett 54-literskar med killis, ursprungligen två par f.gardneri-golden. 

Redan för några veckor sedan kunde jag konstatera att stora delar av växterna befann sig i ett bedrövligt skick, efter att först ha växt i mycket snabbt. Såväl ludwigian,  som råkat ut för detta redan tidigare, som hygrophilan och cabomban, hade tappat en stor del av bladen och i stoet sett bara de längst upp mot ytan hade förblivit fräscha och grönskande. 
Ytan täcktes av ett tjockt täcke med andmat och enstaka musselblommor, de förra verkade vara de enda växter som verkade frodas.

Då flytväxter lever av ett överskott av näring som i bästa fall finns i vattnet, verkade det som om de i mitt akvarium både konsumerat detta som en hel del av de andra växternas andel. Dessutom skärmade de av ljuset för resten av akvariet. Förmodligen hade akvariets rätt så risiga tillstånd ha förorsakats av min försumlighet och ovilja att ingripa i naturliga processer och förlopp. Dessutom ville jag att de fiskyngel, som ett efter börjat dyka upp i akvariet,  skulle ha någonstans att gömma sig.

Så vad göra? Att akvariets växter snabbt förföll kunde jag utan att tveka konstatera,  så det handlade om att vända trenden snabbt. Jag rensade bort åtskilliga dl andmat, införskaffade nya snabbväxande växter (hygrophila difformis samt hornsärv) och beslöt att börja tillsätta lite kolextrakt, Easycarbo. Det sista är förstås ett rejält avsteg från mina ursprungliga intentioner, men det viktigaste är att akvariet återfår sitt grönskande och därmed i högre grad tilltalande utseende.  Hornsärven har, inte oväntat, snabbt vuxit rejält men hygrophila difformis har inte visat samma tillväxttakt hittills, men akvariet ser iallafall hyfsat ut, om än inte välordnat.

Fiskarna verkar fortfarande att trivas. De första ynglen är nu vuxna, honan har börjat bli romstinn och den unga hanen har färgat ut. Det yngsta ynglet har börjat få röda fläckar, vilket visar att även det är en hane. De röda ancistrus-malarna är mycket aktiva och har vuxit, om än långsamt, sen jag köpte dem för ca två månader sedan. Vilket kön de har går dock ännu inte att avgöra.

Fortsättning följer....