Tiger teddies och andra småfiskar

Gårdagens auktion i Uppsala blev en trevlig källa till nyförvärv. Jag är glad åt de småarter som hittat vägen till mina akvarier. Litet är vackert brukar man säga och det stämmer.

En bytesaffär med en Uppsalaakvarist ledde till att jag nu är ägare av två par neoheterandria elegans, en mycket liten ungfödare från Colombia. Arten blir bara 2,5 cm och är inte helt olik den nordamerikanska dvärgtandkarpen.   De är dock rundare till kroppsformen än de mer skarpskuret formade dvärgtandkarparna. Honorna har en teckning av lodräta mörka ränder över den annars brunaktiga kroppens mittparti. Populärnamnet tiger teddy kommer sig säkerligen av detta.
Mina fiskar går nu i ett 10 - liters nanoakvarium med några blue jelly - räkor och en avsigkommen killihona.

Jag köpte också oryzias woworae - Muna, mitt andra försök med arten. Jag har gruppen om 6 fiskar i ett 20-litersakvarium i köket. De har hittills varit mycket skygga och inte särskilt glupska. Acklimatiseringen kan ta tid.

Desto mer rättframma är de 16 stycken danio tinwini som också införskaffades. Dessa små leopardfläckiga stimfiskar är nu den dominerande arten I sitt akvarium. De ska och måste få mer utrymme.

Jordbottenakvariet har gått i graven och nya givar i framtiden

Igår avslutade jag mitt första walstadsakvarium, det 54-literskar som jag startade i februari 2014. Anledningen var dels  misstag och dels att jag börjat se begränsningarna med det. När jag skulle fånga in regnbågsgoodeiderna för att sälja dem på auktionen I Uppsala idag, 29 november, lyckades jag riva upp kaskader med jord när några av växterna lossnade. Jag bestämde mig för att lägga ned. Walstadsakvariernas stora nackdel är risken för jordläckage, som förfular akvariet när de inträffar. Jag ska starta om karet men med en ny inriktning inom kort.

Vid auktionen köpte jag följande:

En grupp räkor, blue jelly
Två grupper danio tinwini på vardera 8 djur.
En grupp oryzias woworae, Muna, på 6 fiskar
En trio xiphophorus montezumae.
Några sagitaria subulata
Cryptocoryne wendtii

Dessutom bytte jag till mig två par neoheterandria elegans, "Tiger teddies". Dessa går nu med räkorna i ett litet akvarium i mitt vardagsrum.

Risfiskarna får köksakvariet för sig själva och danio tinwini delar akvarium med dario sp. Myanmar " Black tiger". De små stimfiskarna är ytterst livliga och kan säkert verka stressande för dariona. Någon aggressivitet mot nykomlingarna har jag inte kunnat se, men arternas kynnen är mycket olika. De kommer dock från samma område i Burma,  vilket är orsaken till att jag placerade dem tillsammans. Tanken är nu att de båda arterna ska få flytta till 54-literskaret när startar om det. Det är dock inte troligt att det blir ett nytt walstad.

Montezumasvärdbärarna befolkar nu ett low tech - akvarium i lokalen.    

De nya växterna kommer jag att plantera imorgon efter jobbet.
Jag lyckades sälja alla fiskar jag tog med mig men till mycket låga priser tyvärr. Huvudsaken var dock att ge utrymme för nya akvaristiska utmaningar.

Bilden visar två "Tiger teddies".

I väntan på räkorna

Jag har ett litet kar på 10 liter som väntar på sina invånare. Bottensubstratet består av Oliver Knott-soil och växterna av javamossa, sötvattenstång, rotala rotundifolia och cryptocoryne becketti. I högra hörnet av karet har jag placerat en lavasten som täcks dels av javamossan och dels av tången.  Cryptocorynen har planterats i förgrunden. Möjligen byter jag ut den mot någon bottentäckare med tiden.

Tanken är att det synnerligen lilla akvariet ska befolkas med en grupp med räkor. Crystal red är en kandidat.

Akvariet är ofiltrerat men det finns en stressen son skapar ytrörelse och förhoppningsvis förmår syresätta vattnet så att nyttiga bakterier gynnas.

På söndag ska de nya invånarna flytta in är det tänkt, efter storauktionen i Uppsala.

Nanovärldens glittrande rubiner...

Det verkar gå bra med mina dario dario, scharlakansbadisar,  som sedan ca två månader verkligen förgyller sitt akvarium, ett low tech på 32 liter, som de delar med dvärgtandkarpar och gula körsbärsräkor.

Det jag lärt mig sedan jag första gången försökte hålla arten är att dessa fiskar, hur tuffa och oförvägna de än är i förhållande till sin storlek, bör hållas ensamma eller med andra mycket små fiskar och då helst sådana som inte är alltför kvicka och genom sin framfusighet, riskerar att tränga bort scharlakansbadisarna, som har ett stillsammare och mer eftersinnande ätbeteende.  De står stilla och verkar sikta på den munsbit de suktar efter innan de gör en snabb framstöt och slukar den. De kastar sig alltså inte upp mot ytan, såsom andra arter gärna gör.  Som tur är verkar dvärgtandkarparnas kynne passa dem väl som sällskap.

Mina darios är inte särskilt kinkiga med fodret. De avvisar inte torrfoder helt, som deras större släktingar dario "Black tiger" gör, utan kan ta små bitar av flingfoder och frystorkat, även om de nog helst föredrar mindre fryst och levandefoder. Jag ger mina cyclops minst en gång om dagen eller om det finns tillgång till det, grindalmask.

Scharlakansbadisens temperament är tuffare än man kan tro, i alla fall sinsemellan. De kivas, jagar varandra och verkar oftast vilja hålla sig ur sikt från varandra. Jag har tre fiskar, varav två är hanar och sannolikt en av dem en hona. En av hanarna, som var mycket gråaktig när jag köpte fiskarna, har nu färgat ut och fått en allt starkare rosaaktiga färg. Han har också  bättre på att hävda sig mot den hane, som fullt utfärgad och är vackert röd, och har till och med setts jaga bort denne. Kanske har även reviren förändrats. Den nye unge kombatanten är allt oftare synlig vid framrutan och den äldre rivalen håller till längre bak i akvariet.

Dario dario är, i mitt tycke, nanoakvaristikens glittrande rubiner. De är mycket små, något försiktiga vid måltiderna men samtidigt har de ett temperament som kan erinra om det som vissa dvärgciklider uppvisar. Ibland kan jag fundera på om jag kunde göra dem än mer rättvisa genom att försöka åstadkomma ett biotopakvarium med en livsmiljö som är än mer naturlik och där de får sällskap av andra små arter som finns i deras hemtrakter  Indien, Bangladesh och Burma.
En liknande tanke har jag även om dvärgtandkarparna, ett litet sydstatsakvarium med fiskar från södra USA. Mina ögon har fallit på den lilla elassoma evergladei, pygmy sunfish, som skulle kunna spela samma roll i det karet som scharlakansbadisen gör nu.

I väntan på förnyelsen

I snart två år har det varit igång,  det 54-literskar vilket idag bebos av en grupp påfågelgobies och pseudomugil furcatus. Det har haft ett växlingsrikt och inte helt problemfritt liv, men har oftast varit ett snyggt blickfång i vardagsrummet.

Fiskarna har växlat. Där har bott dvärgciklider, ameca splendens, limior men sen knappt ett år tillbaka har det dominerats av påfågelgobies, tateurndina occelicauda och efter ett misslyckat försök med risfiskar, oryzias woworae, av pseudomugil furcatus. Där finns också några pygmépansarmalar och en avsigkommen nanochromishona,  som tyvärr visat sig vara en "elak" fenbitare.

Den senaste tiden har inte tillhört akvariets bästa. Jag tillät det tyvärr växa igen och en stor mängd javaormbunkar blev till sist  en oformlig massa. Vattnet blev grumligt, sannolikt pga infusorier och har fått en lätt mjölkaktig ton.

För att stävja detta har jag rensat bort 2/3 av ormbunkarna och en del andra växter. Dessa ska idag flyttas till lokalen. För att få bort infusorier minskade jag på matningen till en lite mängd varannan dag och har också gjort större vattenbyten. Det har inte hjälpt hittills, även om problemet blivit lite mindre.

Det jag funderar på är hur jag ska gå vidare. Fortsätta att bekämpa infusorierna och det allmänna förfallet eller göra något nytt? Det som talar emot en omstart är det faktum att akvariet varit igång länge. Det bär emot att starta om det från grunden. Jag har med tiden blivit mer och mer tilltalad av sådant som utvecklas organiskt, steg för steg, långsamt och naturligt.  Så har det varit hittills med akvariet.

Att starta om vore roligt, att få skapa helt nya grundförutsättningar, nytt bottensubstrat som är särskilt lämpat för växter, nya växter och nytt ljus. Det senare skulle vara en nödvändigt om jag skulle bestämma mig för att (äntligen!) åstadkomma ett vackert växtakvarium, ett "holländskt" med vackert arrangerade plantor med olika färgnyanser i skilda sektioner (har jag förstått den holländska stilen rätt?) eller kanske rent av ett iwagumi-scape med trolska bergsformationer och bottentäckare. 

Än så länge finns ett rätt så ordinärt djungelakvarium som snyggats upp en smula, men än så länge,i väntan på förnyelsen,  svävar en lätt dimma i vattnet. Den går inte att bortse ifrån. 

Gulnande blad och att undvika alger....

Häromdagen upptäckte jag att ludwigia grandulosa i 24-litersnanot hade börjat få en del gula blad.  Efter närmare två månader är det första gången jag ser sådana. Tidigare har alger varit det storq problemet.

Gula blad....av vilken orsak? Jag spekulerar  lite: ljuset når inte riktigt ned eller är det så att den näring som finns i solen inte längre räcker?

För det senare talar att jag, trots en allt kortare belysningstid och att jag utelämnat pmdd, så har växterna ändå kunnat expandera och det utan att algerna tagit över,  vilket var fallet innan jag upphörde med gödningen. Kanske behövs ett litet tillskott av näring nu?

Jag ska pröva men inte med pmdd eftersom det finns några räkor i akvariet. Annars använder jag Co2 och Easycarbo för att hjälpa växterna att ta upp koldioxiden.

Fiskarna i akvariet, en liten grupp dario sp.Myanmar " Black tiger ", verkar ha etablerat sig väl i akvariet, även om det är litet. Den relativt stora mängden växter hjälper de små men ihärdigt revirhävdande fiskarna att inte ständigt hamna i destruktiva konfrontationer. Det blir mest mindre skärmytslingar.

Nu kan jag gå vidare!

Idag gjorde jag det sista stora vattenbytet efter den senaste behandlingen mot camalanus cotti i 112-litersakvariet. Inga nya dödsfall har tillstött under kuren, så jag borde vara nöjd. Nu går det att gå vidare.

Växtbeståndet ska glesas ur och bli mer varierat, det är tanken. När det gäller fiskarna ska poecilia sp. Three spot avyttras och förhoppningsvis kan jag få tag på några fler honor av xiphophorus nezhualcoyotl. Endast en är vid liv och jag vill gärna att fiskarna blir fler. Hoppet står till vad som eventuellt kommer att finnas att köpa vid auktionen i Uppsala 29/11.