Små grå och dyrbara

De ser egentligen inte mycket ut för världen dario hysignon - honorna. De är små och gråbruna och är minst sagt oansenliga om man jämför med de vackert purpurröda hanarna.

Nu finns äntligen fler honor av arten i mitt köksakvarium, som är ett artakvarium för dario hysignon. Fiskarna kunde jag köpa för ett bra pris på Lustgården Zoo i Eskilstuna tidigare ikväll.

Således finns en komplett grupp av arten även om jag undrar om jag möjligen kan bli tvungen att flytta en av hanarna om det blir alltför rörigt i karet. Det finns plats för honom om så skulle visa sig bli nödvändigt. 

Akvariet på 43 liter är inrett med rötter och ECS som bottensubstrat. Växterna består av ett par stora anubias barteri, vallisneria, vattenpest samt cryptocoryne wendtii. Där finns också rejält med javamossa och en del flytväxter.

Hur som helst är de två små grå nykomlingarna, sitt låga pris till trots, dyrbara fiskar. Dario hysignon är ingen vanlig art i handeln och förtjänar att få mer uppmärksamhet, precis som sina släktingar dario dario och dario "Black Tiger".

Rapport från två bortglömda kar

Det finns två akvarier som stått i skymundan en tid, åtminstone när det gäller inlägg i min blogg. Det handlar om 24-litersnanot och det lilla 10-litersakvariet,  som står intill det. Trots allt har det hänt lite i dem som kan vara värt att nämna.

Visserligen har båda karen förfallit något. Växterna har löpt amok och medan 24-litersnanot blivit till en tät djungel har det mindre karet allt mer kommit att domineras av sötvattenstång. Javamossan har blivit övervuxen och nästan obefintlig.

I 10-litersakvariet har neoheterandria elegans fått en del yngel. Fem vuxna mycket små fiskar har fått sällskap av sin avkomma, några näst intill osynliga yngel.
Blue Jelly - räkorna har dock blivit färre. Jag misstänker att några av de större kan ha dött av naturliga orsaker, men även att de kan ha fallit offer  för planaria. Dessa otrevliga bandmaskar har jag fört en ojämn kamp mot med hjälp av en fälla, men det har inte hjälpt.

Desto roligare är det att konstatera att en del av blue jelly - räkornas avkomlingar, som trots allt är rätt så talrika, är röda rilis. Några av dem har jag flyttat till växtakvariet,  där de blivit allt mer synliga. De övriga kommer jag delvis att ge bort till en kompis och de andra får nog följa sina äldre syskon. Det är tydligen också så att blue jelly står röd rili nära genetiskt, men hur sambandet ser ut vet jag inte.

I 24-litersnanot har crystal red blivit fler. Det är nu gott om räklingar i hela akvariet. De fem ursprungliga räkorna verkar ha trivts bra i akvariet eftersom samtliga lever.

Däremot återstår bara ett par pseudomugil gertrudae. Det är två av fiskarna jag köpte i Uppsala i februari. Varför tre av fiskarna dött vet jag inte. Kanske hade de med sig någon sjukdom, kanske har det förelegat någon för mig okänd miljöfaktor, som varit mindre fördelaktig för deras trevnad.

Hur som helst är det roligt att det gått bra med räkorna. Än så länge har jag dock inte sett några avkomlingar till blue dream,  men de finns säkert där, men att de är så små och så mörka till färgen att de ännu en tid kommer att vara osynliga.

Rom på en sten - hantelciklidernas första lek

Egentligen befinner sig mitt 275-litersakvarium i fritt fall. Alger frodas, botten, som består av biltemasand, är översållad med avfall och skräp, trots god filtrering. Fiskarna är för stora, de har alla passerat eller är runt 20 cm. De skulle behöva ett dubbelt så stort akvarium. Jag har till och med övervägt att sälja dem till någon som kan ta bättre vård om dem. Det var ett misstag kanske att köpa dem. Faktum är att jag snuddat vid tanken att lägga ned akvariet .

Men nu har det hänt saker, hantelcikliderna har lekt. De började med att jag iakttog hur de började gräva runt en mindre och rund sten. Dessförinnan hade ett dramatiskt spel tagit plats i akvariet. Det plaskade, slog och det levdes om. Jag tolkade det som tecken på frustration och stress och tänkte med tungt hjärta, att fiskarna verkligen hamnat på fel ställe. I själva verket skapade lekparet sitt revir och jagade undan de andra fiskarna.

I morse upptäckte jag först grävande och att en av fiskarna putsade på stenen. När jag kom hem igår, relativt sent på kvällen, satt där ett otal små ägg. Jag hade trott att stenen skulle vara alltför liten för dem, men tydligen inte.

Med stor frenesi håller de båda fiskarna undan andra akvarieinvånare. Till och med de taggiga ancistrusmalarna får veta att de lever, vilket är tur då dessa gärna ägnar sig åt att äta fiskrom som fästs vid stenar.

Det ska bli spännande att följa det som händer i akvariet och tänka ut hur jag ska kunna rädda åtminstone några av ynglen.

Det är hårt att vara limiahona.

Idag besökte jag lokalen igen. Naturligtvis var det limiaakvariet som tilldrog sig mest intresse. En av honorna visade sig ha en mycket tillplattad buk och såg ganska ämlig ut.

Förklaringen lät inte vänta på sig då jag upptäckte några små yngel vid akvariets yta. Limiahonan hade kastat dem alldeles nyss, antagligen i stress över den nya miljön.

Sen hände något annat. En av hanarna kom simmande snabbt mot honan eller snarare med en extrem energi, uppenbarligen i syfte att förmera släktet ytterligare. En jakt bröt ut där den både utmattade och platta honan till sist gömde sig i en liten terrakottakruka, men hanen följde med in där.

Det såg inte bra ut. Kanske borde fler än tre honor ha införskaffats? Det är uppenbarligen en hård tillvaro att vara limiahona. Det våldsamma lek beteende som jag sett hos den blå limian,  limia melanogaster får man leta efter bland levandefödarna.

Grönt, blått och purpur

Några dagars ledighet är inte ovälkommet under vårterminens stressiga slutfas. Det är också ett utmärkt tillfälle att utveckla akvariehobbyn.

Till växtakvariet har jag dels skaffat ett bestånd av pogostemon erectus, som planterats i karta bakgrund och staurogyne repens till förgrunden. Den senare har varit lite svår att plantera då den lätt lossnat och flutit upp. Förhoppningsvis kommer den att växa och sprida sig framöver.

I fredags besökte jag Djurmagazinet i Köping där jag till min stora glädje hittade limia melanogaster,  en mindre vanlig levandefödare från Jamaica. Jag hade arten för ca två år sedan, men den fungerade inte särskilt bra.  De dog snabbt ut. Den blå limian, som fått sitt namn  pga sina metalliskt blåskimrande fjäll, trivs i hårt vatten med högt ph. Vattnet i lokalen ligger på ph 8, vilket borde vara någorlunda rätt. Kanske var det Något av detta som var problemet. De fem fiskar jag köpte simmar nu i ett akvarium i lokalen, varifrån jag flyttat den trio dario hysignon till mitt nya köksakvarium på 43 liter.

Dessa dario härstammar från norra Burma och anses vara mycket nära besläktade med dario "Black tiger", kanske är de två färgmorfer av samma art. Hysignon hanar är dock purpuraktiga och saknar "tigerns" ränder.

Dariokaret är  än så länge mycket enkelt. Botten består av ECS, ett keramiskt material, som lär vara bra för växternas rötter eftersom det inte är så kompakt och därigenom lätt syresätts vilket är till de nyttiga (nitrifierande) bakteriernas fördel, vilket gör det till ett biologiskt filter, om man får tro produktbeskrivningen. Ett enkelt skumgummifilter finns också i karet.

Yngel från dessa båda något ovanliga arter vore förstås roligt. Vi får se vad som händer längre fram.