Sedan en tid tillbaka har jag tyckt att en förnyelse av det akvarium där mina påfågelgobies simmar. Egentligen har det aldrig sett riktigt eländigt ut eller ens förfallit. Med flera akvarier på gång samtidigt är det, vilket säkert rätt många akvarister kan hålla med om, är det lätt att något av dem försummas och till sist inte med bästa vilja i världen kan kallas för estetiskt tilltalande, för att tala med ett understatement vars innebörd borde vara tydlig.
Mitt köksakvarium, ett litet kar på 37 liter, är ett exempel. Från att ha varit ett gott hem för bland annat limia nigrofasciata har det blivit en eländig plats, där några tappra guppies och amanoräkor håller stånd bland alger, förvuxna limnophilastänglar och otillräcklig filtrering.. Jag är verkligen inte stolt över det och kommer att ta konsekvenserna av det. Det akvariet ska läggas ned.
Gobykaret har, som sagt, aldrig varit illa ute. Tvärtom har det hela tiden varit ett av de akvarier jag haft bäst koll på. De har förändrats några gånger under der dryga år det varit igång. Växter, som inte fungerat, som t.ex cabomba caroliana, har bytts ut mot andra arter. Limnophila sessilflora har därför, fram till i höstas, varit den dominerande arten tillsammans med javaormbunkar och olika former av cryptocoryne.
Det har växt bra, mycket bra till och med och för att inte undlåta att säga som det verkligen är , alltför bra! Limnophilan, gälört som är dess svenska namn, är, om den hålls efter, en mycket vacker växt, som kan vara mycket dekorativ, men som om det tillåts växa fritt, kan förvandlas till en oformlig röra. Tyvärr är det vad som hänt i mitt köksakvarium liksom i det 112-liters, som står i mitt sovrum. I det senare fallet har jag ändå lyckats hålla en rutin, att ansa växterna åtminstone varannan vecka, vilket sannolikt är för lite. Slutsatsen borde vara mer arbete eller att sluta med limnophila på lite sikt. Mycket talar för det senare.
Den gälört, som fortfarande hållit ut i gobykaret, där en annan växt, köpt som "najas, vilket jag är osäker på att den verkligen är, planterats efter storauktionen i Örebro, rensades således bort igår och flyttades till ett 25-litersakvarium med små levandefödare. Även "najasen" ansades rejält för att ge mer simutrymme åt fiskarna och för att ge ljuset bättre möjligheter att nå ned. En del andmat, detta trista ogräs, håvades också bort.
Vad består då förnyelsen av? För det första planer! Att åstadkomma ett akvarium med en mer varierad och inte så monoton interiör. Men planer i sig kan knappast räknas som förnyelse, så länge de inte realiseras.
Att fylla fyrtio har sina fördelar. En av dem heter födelsedagspresenter. Jag är, även om jag numera befinner mig i början av "andra halvlek", rätt så förtjust i sådana, även om jag inte medger det öppet. Det blev i alla fall en del som kunde omsättas till akvaristiken. I tisdags köpte jag en Co2-anläggning från Fluval, samt två krukor staurogyne porto velho, en relativt lågväxande stängelväxt med mörkgröna blad som skiftar något i rött. Staurogyne kan, om plantorna sköts väl, breda ut sig till en bottennära "skog", vilket kan vara mycket dekorativt. Dessa växter planterade jag i akvariets vänstra halva.
Igår kompletterades köpet med två krukor hygrophila polysperma, som tillhör de växter vars vackra utseende motsvaras av att de är lika lätta att sköta. Hygrophilan fick ta plats där limnophilan tidigare stått. Jag planterade emellertid endast en kruka, den andra fick istället rum i det lika stora jordbottenakvarium, som står bredvid gobyakvariet. Detta walstadshybridakvarium kan karakteriseras som en "växtanarki", där en mängd olika arter placerats. Efter en period då det inte fungerat någpt vidare, verkar det nu vara på väg att repa sig.
Tyvärr visade det sig att Co2-anläggningen inte fungerade. Ventilen släppte ut all gas som återstod efter den första fyllningen av difusorn. Förhoppningsvis får affären hem en ny redan kommande vecka. Att jag skaffat en Co2-anläggning har främst med planerna att göra. Jag vill i framtiden kunna ha mer krävande växter, gärna sådana med rödaktiga blad. Den trista historien med den ludwigia repens sp. rubin, som tynade bort tidigare i höstas och nu endast består av en ensam stängel i 25-litersakvariet, är något jag skulle vilja undvika. Det gäller här också, vilket nog är viktigare, att skaffa bättre ljus. Det nuvarande lysröret är ett Sylvania Standard, som ger ett bra dagsljusliknande sken till akvariet, men som möjigen ändå inte är tillräckligt för mer ljuskrävande arter.
Det finns även en del nyheter när det gäller inredningen förövrigt. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg visade det sig att påfåggobies har en tråkig och lite komisk benägenhet att simma in i filtret ocvh till och med leka där. För att stävja detta beteende beslöt jag mig för att lägga i några små terracottakrukor, väl dolda förstås, av den ymniga vegetationen. Tyvärr verkar det inte som att påfågelgobiesarna har brytt sig särskilt mycket om detta. Sannolikt önskar de ännu trängre och mindre prång att simma in i. Däremot har posthornssnäckorna upptäckt krukorna, vilket gjort det lätt att samla in dem. Kanske borde jag istället lägga i rör eller bitar av lite grövre akvarieslangar?
(Den nedersta bilden visar jordbottenakvariet.)
