En blogg om mina akvarieprojekt, om fiskar och tankar om akvariehobbyn
Idag har jag fattat ett stort beslut! Jag ska lägga ned alla mina akvarier och sluta med cyklidär, killisar och annat konstit. Nu blir det att fixa en guld fisk skål och skaffa slöjdskärtar för dom är fina! Nån sugplopp och damm sugar fisk blir det nog också. Kan jag ha dem med en kampis och några räkor också?
Är helt ny på akvarie så de är mycket jag undrar över, men svara snällt så jag inte blir kränkt!
(Slöjdskärten ska få bo i ett plast slott)
Igår köpte jag bottensubstrat till det nya akvariet, 170 liter, som ska startas i lokalen, 10 kg fin engelsk sjösten och mager såjord. Akvariet visade sig ha hållit när jag kom till lokalen igår.
Ett större lugn finns nu i 275-litersakvariet än på länge. Antagligen har det med sajicahanen frånfälle att göra, en stor stark kämpe har gått ur tiden. Snart får hans änka och amecorna flytta till ett mer passande hem.
Den risfiskhona ,oryzias woworae, som visade tecken på sjukdom genom att magra och matvägra är nu död, trots att en kur octozin inleddes. De övriga fiskarna i akvariet verkar dock må bra.
På morgnarna de senaste dagarna har jag lagt märke till att risfiskhanarna mörknat i sina färger, att deras metalliskt blå sidor också fått en svart lyster. De har också kretsat kring varandra och den största och mest dominanta individen har jagat den andra. Ibland har de varit hel osynliga tillsammans med någon av honorna inne bland växterna.
Igår upptäckte jag att en av honorna hade ägg sittande på kroppens bakdel. Fiskarna hade förstås börjat leka i mitt akvarium. Det förklarade förstås även hanarnas beteende. På kvällen kunde man se att romkornen var borta från honans kropp. Sannolikt hade hon låtit dem fastna på någon växt. Om äggen, vilket är osannolikt, skulle klara sig från att bli mat till de vuxna risfiskarna eller till påfågelgobierna, var det att vänta yngel om en tid.
Så vad göra? Kanske sätta i en lekmopp av garn som sedan vittjas en gång om dagen?
Vi får se. Yngel har jag gott om och frågan är hur jag skulle ta hand om en ny kull.
Tråkigt nog har jag även upptäckt att den minsta och i lägst i rang stående hanen har en mycket tilltufsad stjärtfena. Det är tänkbart att skadorna uppkommit i striderna med den starkaste hanen, men även de egensinniga gobierna skulle kunna vara skyldiga. Förhoppningsvis läker besvären i sinom tid.
Jag vill gärna ha fler risfiskar för att kunna minska trycket mot de enskilda individerna i gruppen.
En trio med en hane och två honor skulle säkert kunna vara en god idé att skaffa.
Nu står det akvarium på plats i lokalen som är tänkt att bli mina ameca splendens nya hem. Det har måtten 75×50×45 cm vilket ger en volym på ca 170 liter. Akvariet har nu provfyllts för att upptäcka eventuella läckor.
Nästa steg blir att skaffa bottensubstrat. Längst ned kommer ett lager blomjord att läggas och förmodligen kommer det att behövas 3 påsar på 8 liter av Eldoradojord som är ogödslad men berikad med kalcium. Över detta ska sedan två lager med finare och grövre engelsk sjösten läggas. Därefter är det dags för plantering och vattenfyllning.
För en liten stund sedan visade det sig att furanolbehandlingen kom för sent och kanske var den rent av felaktig. Liggande på en sten bland vallisnerian hittade jag sajicahanen död. Det gick fortare än jag trodde igår när jag till och med tyckte missat han blivit något piggare. Det är förstås trist att en akvariets finaste fiskar dött, men sådant hör till hobbyn och är ämnat att lära sig något av.
Jag är ganska övertygad om att en bidragande orsak till fiskens frånfälle varit att akvariets skötsel inte varit den bästa, något som säkert bidragit till en ökad sjukdomsalstrande organismer. Vattenbyten och filterrengöringar har varit oregelbundna, det måste medges. Slutsatserna är självklara. Behandlingen kommer nog inte att vara förgäves eftersom en del skadliga bakterier kommer att försvinna, men det gäller även de nyttiga. Filtret kan säkert ha tagit skada. Vattenbyten kommer säkert att bli av nöden framöver. Jag borde ha tagit ur skumgummipatronen ur innerfiltret.
En ljus sida med eländet är att det öppnar nya möjligheter. Blir det en ny sajicahane? Nej, ingen ny för det finns en ung hane i lokalen. Det är tänkbart att sajicaänkan får flytta dit för att göra honom sällskap. Sajicorna aggressivitet vid lek vill jag undvika i fortsättningen för hantelciklidernas skull.
Så vilka är då planerna? 275-litersakvariet behöver en översyn och uppryckning. Vattenbytena måste skötas som borde liksom filterrengöringen. Därtill ska gruppen med ameca splendens flyttas till ett stort artakvarium i lokalen. Tanken är att eventuellt fortsätta med mina experiment med walstadsakvarier/low tech. Amecorna skulle kunna vara bra invånare i ett sådant, eftersom de är härdiga och produktiva. En nackdel skulle kunna vara deras omvittnat försmak för akvarieväxter, men jag hade dem länge i akvarier med limnophila sessilflora utan att de rörde denna finbladiga stängelväxt. Det vore roligt att försöka inrätta akvariet så renlig som möjligt denna gång, utan filter och pump. Den kalkberikad blomjord som, mig veterligt, är den mest "naturella" jord jag kan få tag på, har fördelen att ge amecorna ett hem med värden som väl motsvarar deras naturliga krav på ett hårt och något alkaliskt vatten.
När det gäller 275-litersakvariet behövs också justeringar. Den jättelika amazonsvärdsplantan behöver ansas, då den blivit alltför dominant och skymmer stora delar av akvariet. En tanke jag lekt med är att flytta en stor del av växterna i 275-litersakvariet till det kommande jordbottenakvariet i lokalen och istället ersätta dem med grenar och rötter samt löv, för att få akvarie miljön att bättre motsvara hantelciklidernas biotop.
En tanke är att skaffa några fler fiskar av samma art, för att sprida ut den aggressivitet den dominanta, troligen en hane, individen visar sin artfrände. Det som talar emot det är akvariets blygsamma dimensioner, men enligt mina planer på lite längre sikt ska det ersättas av ett kar ed en betydligt större volym. Det lär också dröja innan red shoulder-hantlarna når fullvuxen storlek.
Utan ilskna ciklider som leker nära botten, vilket sajicorna gör, kan det också kanske finnas plats för ett stim corydoras. Mina venezuelan black blev ju tyvärr långsamt ihjälbitna av sajicorna när dessa vaktade rom och yngel.
En spännande tid väntar.
Ikväll har jag börjat behandla den sjukdom som drabbat sajicahanen I form av ett uppsvullet öga. För att bota den bakteriella infektionen, misstänkt popeye, har 11 stycken tabletter JBL Furanol hällde i vattnet. Glädjande nog verkade fisken mer aktiv när jag kom he ikväll, men den åt inget vid matningen. Nu är det bara att avvakta.
Mina akvarier har varit rätt så förskonade från sjukdomar. Ett överbefolkat akvarium med vildguppies är ett tråkigt undantag, där fiskarna dog i massor i somras och höstas, trots behandling och att jag minskade fiskbeståndet och gav de kvarvarande ett större akvarium. Orsaken var helt uppenbar. Fiskarna var för många och akvariet för litet.
I dagarna upptäckte jag att sajicahanen börjat få ett uppsvullet öga och blivit mer tillbakadragen. Nu på morgonen kom han inte fram till vid matningen heller. Om sjukan är smittsam eller inte vet jag inte, men det är troligt. Medicin saknas för åkomman, troligtvis den som kallas popeye, och måste införskaffas snarast, vilket innebär tidigast på fredag.
Även en risfiskhona har visat tecken på dålig hälsa. Hon är mager, tillbakadragen och matvägrar. De övriga fiskarna i 54-literskaret mår dock bra. Jag misstänker någon form av parasit, kanske flagellater. Jag behandlar därför med octozin och hoppas på det bästa även om jag har en stark känsla av att fisken inte kommer att kunna räddas. Det viktigaste är att eländet inte sprider sig.
Orsaker? När det gäller ciklidens glasögon kan det bero på, vilket tyvärr måste medges, att jag slarvat med delar av skötseln. Jag har inte gjort så täta vattenbyten som borde ha gjorts. Jag har dragit mig lite för det eftersom det kräver mycket arbete för den som är hänvisad till hinkar vid vattenbytena. Stress i samband med lek och avbruten yngelvård kan kanske ha spelat in.
Risfiskens åkomma är svårare att se orsaker till. Det är högst möjligt att den funnits latent och utlösts av någon okänd miljöfaktor.
Sedan snart fyra månader har ett par cynodontichthys rubropunctatus levt i ett litet 32-liters jordbottenakvarium.
Akvariets inredning är den enklast möjliga. Botten består av ett lager grov rådasand och av ogödslad men kalkberikad blomjord. Där finns också en rot och några enstaka stenar.Växtligheten består av några flytande stänglar av vattenpest och ett par plantor cryptocoryne wilisii. Ytan täcks av andmat och frogbit.
Fiskarnas beteende har med tiden förändrats. Från att länge ha varit mycket skygga, tillbakadragna och kräsna med maten, har de blivit allt mer aktiva, synliga och oförskräckta. Jag har också stängt av det lilla motordrivna filtret, eftersom det satte vattnet i rejäl rörelse, vilket fiskarna inte direkt uppskattade. Vattenytan är stilla och cirkulationen ingen. Ändå måste syrehalten ändå vara tillräcklig för akvariets invånare.
I akvariet finns idag ett par, en ung hona och två yngel. I ett tioliters yngelkar finns ytterligare 8-10 yngel på ca 1,5-2 cm.
Fiskarna håller sig förvisso ofta stilla, men de är betydligt mer aktiva än de var under de första månaderna, då de ofta var osynliga och inte sällan gömda nära botten, där deras brunaktiga färger försåg dem med ett svåravslöjat kamouflage.
Vad det verkar leker fiskarna inte lika frekvent som tidigare. Få ägg och inga yngel har iakttagits. Däremot visar hanen ett aggressivt intresse för honan, så till vida att hon emellanåt jagas iväg av honom. Varför kan man fråga sig. Möjligen handlar det om att honan inte är lekvillig på samma sätt som tidigare, vad det nu i så fall skulle kunna bero på.
I början matvägrade fiskarna i stort sett, för att successivt få god aptit på levande och frysta vita mygglarver samt frusen artemia och bananflugor. Torrfoder spottades däremot ut på en gång. Nu har de också börjat äta frystorkade dafnier, även om denna typ av foder kanske inte uppskattades på samma sätt som det levande och frysta.
Vad kan nu dessa förändringar bero på? God men långsam acklimatisering är förstås en anledning. Att det nu finns fler fiskar i akvariet kan också ha triggat igång ett mer aktivt beteende hos dem. De har nu fler fiskar att konkurera med.
Just nu känns killis inspirerande. Inte minst besöket på Killidagarna i helgen har därvidlag betytt en del. Där fanns också några cynodontichthys rubropunctatus utställda, men dessa fiskar var betydligt ljusare än mina. Förhoppningsvis kommer jag att få veta mer om mina fiskars ursprung med hjälp av tidigare ägare.
Fiskars vetenskapliga namn är ibland roliga. Vad betyder cynodontichthys rubropunctatus? Även om mina kunskaper i klassiska språk är skrala så borde det betyda något i stil med "rödprickig hundtandsfisk". Undrar hur det namnet kom till?
För några veckor sedan arbetade jag med att göra det 112-litersakvarium som står i mitt sovrum mer estetiskt tilltalande än det varit hittills.
Hur har det gått? Växterna verkar, med ett undantag när, staurogyne, trivas. Denna har av okänd anledning mist många av sina blad och ser ut som eländiga kala stjälkar med ett fåtal blad högst upp.
Nymphoides-plantorna har växt bra och har nu nått ytan med följden att de börjat skärma av ljuset. Några få blad har gulnat och lossnat.
Vallisnerian har börjat få utlöpare som börjat sprida sig från akvariets bakre del och mot framrutan.
Pogestemon octopus har nu bildat ett tätt och högväxt snår i akvariets högra del och når nu fram till karets främre ruta.
Näckrosen i mitten har visat en mycket gođ tillväxt även den. Emellertid har den inte varit lika snabb som för nymphoides.
Det är snart dags att ansa i akvariet för det håller steg för steg att bli ett grönt inferno, men det är kanske så jag vill ha det?
Ännu en gång har sajicaparer lekt. Aggressivt har de försvarat sin talrika avkomma och satt skräck i övriga akvarieinvånare.
Jag beslutade mig för att få dem att upphöra med sina hetska jakter på de vid det här laget skärrade och illa tilltygade red shoulder-hantlarna. Hävertslangen kom fram och dammsög botten på sajicayngel.
Dessa flyttade jag sen till en liten plastlåda, mer för att jag inte hade hjärta att göra mig av med dem än av vilja att ta dem tillvara. Yngelakvariet i lokalen är redan överfyllt. Vad som nu ska ske med dem återstår att se. Kanske hamnar de där ändå.
Jaja...here we go again...
Ikväll har jag flyttat över ynglen till mina rivulus rubropunctatus till ett tioliters akvarium med torvbotten. Den ungefär hälften så stora förvaringsslåda hade blivit både smutsig och alltför liten
Det nya akvariet har torvbotten men saknar för övrigt inredning. Växterna består av frogbit och en tuss javamossa.
Ynglen är ännu små. De är ca två månader men har växt långsamt, kanske beroende på alltför torftigt foder. Lägre temperaturer lär också hålla tillbaka deras utveckling. Jag ska nu se till att de får bättre förutsättningar vad gäller mat och värme. En liten doppavärmare finns nu i karet, som därefter kan hålla ca 25 grader, vilket vore för högt för de vuxna fiskarna.
Jag har också konstaterat att flertalet av de tio ynglen har en mörk fläck strax ovanför stjärtfenan, vilket också den vuxna honan har. Kan det vara så att samtliga yngel är honor? En sådan otur vore trist men inte otänkbar. Ett högt ph, i detta fall runt 7, lär inte gynna en jämn könsfördelning för arten, men kanske är det för tidigt att säga. Eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet av att odla killis av den här arten, vet jag inte hur de kommer att utvecklas och om några fiskar trots allt skulle mörkna och visa sig vara hanar. Man kan ju alltid hoppas.
Idag såg jag att den gröna bågfensciklid - honan kommit ut från kokosnötsgrottan med sin numera frisimmande avkomma, en mängd mycket små yngel som gjorde små språng från botten för att snabbt sjunka ned igen. Andra fiskar fick hålla sig undan, för honan jagade snabbt bort nyfikna och säkert hungriga grannar.
Det är första gången jag ser yngel av den här arten, även om jag vet att de lekte eller åtminstone försökte i 54-literskaret, där de tidigare bodde.
Oddsen för de nya små fiskarna är inte goda. Jag tyvärr inget ledigt akvarium till dem, så honan från ta hand om dem så länge det går.
Att vara hemma och sjuk är inget vidare, men igår visade sig en liten ljuspunkt i tristessen. I mitt 54-liters jordbottenakvarium upptäckte jag att regnbågsgoodeiderna äntligen fått sina första yngel, efter något mer än fyra månader.
Det är svårt att uppskatta det exakta antalet yngel, men jag skulle tro att de är färre än 10. Det är svårt att se med tanke på den täta växtligheten i akvariet.
