Venezuelanernas ankomst

Idag köpte jag en liten grupp pansarmalar, corydoras aeneus - Venezuelan black,  på fem individer. Det rör sig alltså om en mörkare variant av den vanliga metallpansarmalen.

Fiskarna råkade tyvärr ut för attacker från de djur som redan finns i akvariet med fenblessyrer som följd. Nu, någon timma efter inkoppningen,  verkar oron ha lagt sig. Jag hoppas nu att fortsättningen blir mer gynnsam för nykomlingarna. Jag borde förstås ha släckt ljuset i samband med att jag släppte i dem, för att ha undvikit fientligheterna från de andra fiskarna.  Som tur är så brukar fiskar ha god förmåga att läka skador i fenorna.

Tanken är att, om malarna klarar sig bra den första månaden, att gruppen ska utökas med lika många fiskar till. Förutom pansarmalarna kommer någon L-mal att införskaffas lite senare.  Akvariets fiskbestånd är snart komplett. 

Besök på Grenå Kattegattcenter.

En skepnad sveper över botten med graciösa men kraftfulla vingslag. En liten hand vinkar, fem knubbiga fingrar på en liten liten hand på andra sidan det tjocka glaset viftar och en liten röst ropar:- Däää! Titta! Ea, titta!  (Ea = Andreas)

Det är min yngsta gudson Jonas, 1 år, som hälsar på en rocka som kommer simmande mot oss i det jättelika akvariet på Grenå Kattegattcenter i Danmark. Lilla Jonas gillar att hälsa på människor och tydligen även på rockor, hajar, hästhuvudfiskar och månfiskar också. Det är något alldeles speciellt att se en ny liten människa börja upptäcka tillvarons under. Jonas vinkar, som om rockan vore en gammal bekant och utbrister samtidigt sitt förundrade: - Dääää! Titta!

Grenå Kattegattcenter är värt ett besök av var och en som vill se och uppleva något av de många världar som finns under ytan på haven, floderna och sjöar. Tyngdpunkten på akvariet ligger på havens invånare. Man kan se och komma mycket nära hajar när man passerar under dem i hajtunneln, där besökaren kan vandra med stora mängder vatten ovanför sig på andra sidan glaset och se hur bland annat sköterskehajar, putsarfiskar och stora rockor glider fram ovanför en och på sidorna.

Mycket få sötvattensarter visas på akvariet men några spännande arter finns att se i rummet där akvarier med "farliga" arter hålls. Rödbukade pirayor, stingrockor från Amazonas och darrålar är några exempel. Ett annat är de små sympatiska corydoras sterbai, en pansarmal, som också har tillgång till ett gift, vars främsta syfte är att avskräcka fiender. Knappast farligt för människor men väl för andra djur.

En viktig aspekt av akvariehobbyn är den förundran inför livets mångfald. Med åren blir kanske den där spontana känslan lite avtrubbad och så är det med mycket i livet märker man ju äldre man blir. När en liten ettåring vinkar till en rocka så får man en liten glimt igen av om vad det kanske ytterst handlar om, förundran inför den fantastiska naturen och all dess mångfald, variation, skönhet och evolutionens alla märkliga infall.

Två veckor senare: Trivsel, gula fenor och lite nitrit

Idag är det två veckor sedan jag ställde i ordning 275-literskaret,  som utformats som ett sällskapsakvarium med centralamerikanska fiskar. Hittills består fiskbeståndet av ameca splendens (ca 10 st), en trio med vildguppies samt ett par cryptoheros sajica och två eldbukar (thorichtys meeki) av ännu så länge oklar könsfördelning.  Fiskarna är tämligen unga, den största av dem är ca 7 cm och den mindre  någon centimeter mindre. Den större har en  er utdragen ryggfena än den mindre, vilket gör det högst troligt att det rör sig om en hane. Den mindre är det mer oklart med.

Sajica-cikliderna  har, efter några dagar av ett förhållandevis skyggt beteende, blivit allt mer hemmastadda. De rör sig i hela akvariet även om framförallt hanen gillar att uppehålla sig i akvariets grottor och i de bakre delarna av akvariet.  Honan har de senaste dagarna börjat uppträda allt mer aggressivt medan hanen är tämligen fridsam av sig. Honan skiftar i färgpå ett tydligt sätt, från brungrått till mörkare nyanser där huvudet blir närmast svart. Rygg- och analfenorna får då en gulaktig nyans. Med andra ord liknar honans färgteckning artens lekdräkt. Hanen uppträder ibland på ett vis som antyder att intresse kan finnas hos honom, han spärrar ut fenorna inför honan, simmar vid hennes sida och "svajar" något med kroppen.  Vad detta innebär är svårt att avgöra. Är det redan lek på gång eller, vilket nog är troligare, visar fiskarna bara vad man kan kalla för ett "naturligt"samspel som inte behöver vara direkt kopplat till lek? Varför är inte hanen också aggressiv? Den information jag hittat om sajica-ciklidens beteende är alltför onyanserat för att jag ska kunna bedöma det hela rätt. Min erfarenhet är också mycker begränsad vad gäller ciklider.

Amecornas aggressiva läggning verkar ha mildrats avsevärt i deras nya större hem. Deras tämligen sociala beteende och glädje i att simma snabbt i stim kommer bättre fram. Honorna ser återigen dräktiga ut och nästa kull borde komma i augusti. De två små yngel som fick följa med till 275-literskaret har försvunnit. Jag skulle gissa att de blivit ciklidmat. Någon överdimensionerad ameca-population kanske det inte blir framöver, precis som avsett.

Akvariets inredning börjar nu att få sin form på allvar. Tidigare i veckan gjorde jag om lite. Rötterna lades så att det skulle skapas fler grottor tilö cikliderna och till de malar som kommer att flytta in i sinom tid. Några större javaormbunkar har fästs i sprickor på ovansidan.  Några cryptocoryne wiliisi har plantrats som bottenväxter. Javamossan har, precis som ormbunkarna fästs vid rötterna. Ytan täcks av allt fler musselblommor.

Jag har också förändrat bakgrunden. Den blå postern ville inte fästa på något bra sätt, eftersom Poster fixen fördelats ojämnt, vilket ledde till missprydande fläckar. Istället vände jag på bakgrunden och vände sidan med växtmotiv in mot akvariet. Det visade sig bli bättre. Ett "grönt" djup blev resultatet.

Vattnet är fortfarande lätt nitrithaltigt. Vattenbyten genomförs därför dagligen i kombination med Denitrol. Förhoppningsvis försvinner nitriten tills jag åker till Danmark på måndag.  Fiskarna mår av allt att döma bra men balans ska alltid efterssträvas.

Fredagsnoteringar

275-litersakvariet

Cikliderna verkar ha funnit sig till rätta. Av allt att döma lämnas de även fortsättningsvis ifred av amecorna,  även om en del mindre konfrontationer förekommer. Eldbukshanen har synliga skador i stjärtfenan, men besvärad inte av det. Emellertid jagar såväl denne som sajica-hanen honorna ibland.

Fiskarna äter med god aptit. Ikväll har de bjudits levande black worms, som även uppskattas av amecorna.  Att det är alldeles nödvändigt med grönfoder märks då fiskarna, från samtliga arter, äter från hornsärven. Ett dagligt tillskott ska därför ingå i fiskarnas kosthåll. Kommer att använda mig av JBL:s spirulinaflingor.

Nu ska den nya akvariemiljön få möjlighet att stabiliseras. Mer växter, oklart vilka. Fler bottenväxter i förgrunden behövs liksom fler i bakgrunden. Ett par missprydande "fläckar" i bakgrunden måste döljas.  Dessa uppstod när bakgrunden skulle fästas med hjälp av Juwel Poster Fix.  Bakgrunden borde ha fästs innan akvariet ställdes på plats.  Det hade gjort det enklare att fästa den på ett snyggt sätt. Jag använde på tok för mycket poster fix.

Vad gäller fiskbeståndet bör det inte utökas den närmaste tiden.  Pansarmalar (corydoras aeneus "Venezuelan black, el c.panda, "golden stripe finns i åtanke) och någon harneskmal (loricaridae) kommer också att skaffas innan fiskbesättningen kan anses vara "klar".

54-liters levandefödar-akvarium (fd ameca-akvarium)

I akvariet finns ett antal ameca-yngel, ca 1,5 cm, samt ett par limia nigrofasciata.  Paret flyttades dit eftersom den dominante hanen i köksakvariet uppträtt mycket aggressivt och en av hanarna dött tidigare i vecka, oklart varför, men alldeles säkert påskyndat av alfa-hanens aggressivitet.

Ameca-ynglen är ännu så länge mycket harmlösa men med tiden kommer de att bli lika vredsinta som sina föräldrar.  De måste alltså avyttrars på ett eller annat sätt. Det bästa vore om en seriös akvarist med ett genuint intresse för arten kunde ta över en del av dem. Detta måste ske under hösten. I akvariet finns också den trio röd picta som jag köpte igår på Lustgården Zoo i Eskilstuna.

En annan, lite trist iakttagelse, är att picta-hanen saknar gonopodium. Inga yngel alltså. Denna "eunuck" verkar dock, liksom honorna att trivas i sitt nya hem. Deras känslighet för hastiga förändringar i livsmiljön gör att jag fortsättningsvis kommer att genonföra mindre men mer frekventa vattenbyten.  Hanens tragiska belägenhet föranleder mig förstås att försöka skaffa en ny fertil fisk till akvariet.

Den röda pictan, micropoecilia picta,  är en art som är relativt nära besläktad med guppyn, men är mindre. Hanarna har en ibland, som i detta fall,  en närmast "tegelröd" färg. Honorna är mycket lika gråa vildguppy- eller endler-honor. Dock lär inte arterna gå att korsa med varandra. 

Ett centralamerikanskt sällskapsakvarium tar form.

Igår hade jag det stora nöjet att besöka Lustgården i Eskilstuna, en ganska enastående akvarieaffär, tillsammans med en kompis och två av hennes barn. Rockor, rovfiskar, ciklider, sällskapsfiskar och saltvattensarter finns i butikens många akvarier. Fiskarna säljs till bra priser av kunnig personal.

Mitt ärende var främst att kolla läget och att eventuellt göra några fisk inköp till det nystartade 275-literskaret.  Så blev det också, ett par cryptoheros sajica och ett par thorichtys meeki (eldbukar). Jag hittade även en liten levandefödare,  micropoecilia picta, som jag länge velat skaffa,  som jag köpte till ett mycket förmånligt pris.

En viss oro kände jag för hur amecorna skulle reagera på de nya invånarna. De var nyfikna men vågade inte göra några utfal. Ganska snart vågade sig båda ciklidparen ut bland de andra fiskarna.  Förhoppningsvis fortsätter det så.

Akvariet är att betrakta som ett sällskapsakvarium med centralamerikanskt tema, även om ingen av arterna förekommer i samma geografiska område. De föredrar dock liknande vattenvärden, hårt och något alkaliskt. Ph i akvariet är ca 8. 

Malar från Centralamerika, i alla fall av rätt storlek,  finns knappt i handeln, så det får bli sydamerikanska arter. Någon L-mal kommer det nog att bli samt en art av pansarmalar. Venezuelan black är ett huvudspår men det kan även bli någon annan corydoras-art, kanske c.panda eller c.sterbai.

Bilden ovan visar sajica-paret en liten stund efter att de släppts ut i mitt akvarium
Bilden nedan visar en afrikansk lungfisk som finns på Lustgården.

Långsamt klarnar vattnet...

Långsamt håller vattnet på att klarna i 275-literskaret även om sikten fortfarande är en aning begränsad. I morse hade temperaturen nått 25 grader och jag bedömde att det kunde vara lämpligt att föra över ameca splendens från deras gamla hem till det nya.

Fiskarna tog snabbt akvariet i besittning. Ganska snart kunde man se att det väsentligt utökade utrymmet var något dom fiskarna upplevde som något positivt. Med en ny grace och lätthet i rörelserna och snabbt simmande runt i akvariet visade amecorna att de snabbt acklimatiserat sig till den nya miljön.

Idag kompletterade jag också  med nya växter, en cryptocoryne cripatula, med långa krusade blad, samt en cryptocoryne diversen (?). Resultatet blev, utifrån förutsättningarna, rätt så lyckat.

En reflektion efter dagens jobb är att 275-liter är relativt litet. Fiskarna  fyller val upp det med sina rörelser, sitt temperament och sociala instinkter. Vilka andra arter kommer till sist att simma med amecorna  funderar jag fortfarande på. Om detta lär det finnas orsak att återkomma.

En liten bit på väg

Idag har jag införskaffat fler växter, amazonsvärdsplanta samt javaormbunkar. Inredningen har också kompletterats med två blomkrukor, tilltänkta som lekplats för ciklider.

Imorgon fortsätter arbetet. Fler växter ska i, i bakgrunden och förgrunden.

Äntligen är 275-literskaret i gång!

Idag har jag äntligen fått igång 275-literskaret jag köpte i mars. Nöjer mig med att kort sammanfatta:

Bänk: 9 st lecablock, 3 pelare med tre block i varje.  Massiv träskiva 20 mm + 20 mm cellplast. 

Botten: Biltemasand,  fogsand. 2,5 säckar à 17 kg

Inredning: Mangroverötter, lavasten samt natursten

Växter: Hornsärv och musselblomma.

Bakgrund: Blå, fäst med Juwel Poster fix

Filter: Innerfilter, Fluval 4 (

Värmare: Rena 50 w, egentligen för akvarier på 80-150 liter. Kommer att bytas ut med tiden

Belysning: 2 Osram varav ett är växtbelysning. Power Glo kommer att införskaffas

Invånare: 2 st posthornssnäckor :-)

Planer:

1.Växter: Javaormbunkar ska fästas vid mangroverötterna.  Lägre cryptocoryne-plantor i förgrunden och jättevallisneria och/eller cryptocoryne crispula i bakgrunden. En svärdsplanta (e.bleheri?) som blir till centralt blickfång. 

2. Inredning: Fler grottor till malar och eventuella ciklider.  Terracotta-krukor

3. Fiskar: Ameca splendens huvudart. Funderingar på någon centralamerikansk ciklid, cryptoheros sajica, thorichtys meeki (eldbuk). Levandefödare xenoteca eiseni (goodeid), vildform av svärdbärarart. Malar: Venezuelan black (pansarmal), L-135, röd ancistrus el annan L-mal.

Reflektion: Försöka ta det lugnt och fundera på vilka fiskar som skulle kunna fungera tillsammans i akvariet.  Tålamod och successiv expansion. 

Praktiska problem: Effektiva vattenbyten, skaffa slangsystem?

Ameca-problemet

Ingen som följt mina blogginlägg kan nog ha undgått att den mexikanska levandefödaren ameca splendens ligger mig varmt om hjärtat.  Fisken, som tillhör familjen goodeidae eller höglandskarparna, är inte så vanlig i akvariehandeln, men hålls ändå av en hel del akvarister. Det är fiskar som har de vanliga kraven för levandefödare. De föredrar hårt och något alkaliskt vatten och en temperatur på 22-28 grader, men som i naturen, i den mån som arten ännu finns där, med årstidsväxlingarna kan leva i 20-30 grader.Detta stämmer väl överens med mitt akvarium där vattnet är 25-26 grader och ph ligger runt 8.  

I naturen, i Rio Ameca och dess bifloder, som ligger i de centrala delarna av västra Mexico, är arten, till följd av miljöförstöring,  i stort sett utdöd, men finns kvar på några få ställen. Ameca splendens lever därför idag främst vidare och det relativt livskraftigt i akvarier. Jag är därför lite särskilt göad över att kunna hålla den i ett av mina akvarier, ett som tyvärr är alldeles för litet, 54 liter. Nu finns det en del rekommendationer som säger att arten kan hållas i akvarier ned emot 40-liter, men den som har någon so  helst erfarenhet av fisken inser att den behöver mycket utrymme, eftersom den är mycket aktiv, temperamentsfull och kan bli uppemot 10 cm. De är också mycket glupska och smutsar ned en hel del i vattnet. Ett bra filter och regelbundna vattenbyten är därför särskilt viktiga.

Faktum är att jag "skäms" lite över detta, jag visste ju rätt väl vilka krav arten egentligen har, men när fiskarna dök upp i handeln var det svårt att låta bli. För några få fiskar kunde det väl ändå finnas plats? Jag hade också hela tiden en plan i bakhuvudet att så snabbt som möjligt skaffa ett större akvarium till dem. Antagligen hade det varit bättre att vänta, men jag visste inte om amecorna skulle finnas kvar i handeln senare.

Det är annars en tålig och lättskött art som man oundvikligen kommer att få yngel efter dem, även om honornas dräktighetstid varar upp till två månader. 

Mina fiskar har hittills  verkat trivas bra, trots deras begränsade utrymme. De har en tydlig hierarki ino  gruppen där en hane är stsrkt dominerande.  Honorna är färre än hanarna, men det är starka individer, som inte har några problem med den uppvaktning de utsätts för. Vad är då problemet?

Fiskarna  blir fler och växer. De är nu i snitt ca 6-7 cm och honorna har fått två kullar under de månader de bott hos mig, Den andra omgången  yngel, från två honor som kastade sin avkomma ungefär samtidigt, för ca 2,5 veckor sedan, var nämligen rätt stor, ca 15 yngel. Jag trodde de var 7-10 st från början,  då det var svårt att räkna dem där de mest simmade nära botten och i den lägre vegetationen,  som består av olika cryptocoryne-arter och javaormbunkar. Nu simmar de istället i stim eller små grupper, som rör sig i akvariets alla skikt.

I ett så överbefolkat akvarium som detta får det förstås konsekvenser för livsmiljön. I morse märkte jag att några av ynglen andades  vid ytan, ett tecken på att något kunde vara fel. Ett nitrittest visade en någpt förhöjd halt av ämnet,  om än inte på någon extrem nivå. Som tur var hade jag redan förberett ett vattenbyte på 30%, som också genomfördes. När jag skriver detta har de små fiskarna åter börjat simma omkring normalt i det övre mellanskiktet. Ett gott tecken.

Nu är det ändå så att amecornas problem snart kommer att se annorlunda ut. Äntligen står deras nya hem, som är det som de egentligen borde ha haft frå  början, ett akvarium på 275 liter på plats.  Det kommer att startas inom någon vecka och kommer att göra fiskarna mer rättvisa. Att man får yngel är ett tecken på att fiskarna åtminstone inte vantrivs, men det kan också vara ett problem. Jag kommer att vara tvungen att göra mig av med en del av dem inom kort och de som kommer att komma till framöver får inte bli för många. I det nya större akvariet kommer det därför att behövas yngelätare. Jag funderar på någon ciklid, en art som vare sig är för stor eller är allmänt sett för aggressiv. Inte heller vill jag att alla yngel ska bli uppätna. Gömställen och rejält med växter kommer därför att  behövas i det nya akvariet. Mer om detta i kommande inlägg

Jordbottenakvariet, 5 månader

Egentligen har inte så mycket hänt den senadte månaden. Växternas hälsa och tillväxt har förbättrats något, förmodligen till följd av att akvariet numera mer eller mindre sköts som ett vanligt akvarium med tillförsel av växtgödning och easycarbo.

Akvariets inedning är ganska kaotisk och domineras av flytande hornsärv. Delar av denna kommer att användas i 275-literskaret, som nu står färdigt att inredas, planteras och fyllas med vatten inom de närmaste veckorna.

Fiskarna mår bra. Ytterligare ett yngel har kläckts och överlevt sedan den senaste månadsrapporten.  De röda ancistrus-malarna har växt och är nu ca 5-6 cm. Inga könsskillnader har ännu iakttagits.

Nästa månadsrapport kommer att innehålla en mer utförlig utvärdering av projektet. 

Gardneriprojektet avslutat

Igår förde jag över de yngel som kläckts och levt sina första månader i odlingslådan.  De små fiskarna är nu ca 1,5-2 cm och kunde därför bedömas som tillräckligt stora för att kunna flyttas till de stora fiskarnas akvarium.

Nu, morgonen efteråt, ser det ut som att allt gått bra. De äldre djuren verkar knappt ha uppmärksammat den yngre generationens närvaro.
Jag kommer nu att sköta småfiskarna precis som de andra och förhoppningsvis kommer de att nå vuxen ålder.

I och med detta betraktar jag gardneriprojektet som avslutat. De från början fyra fiskarna är nu 13, om man räknar in ett litet nykläckt yngel, som kommit till i huvudakvariet. Det får räcka. När fiskarna är vuxna kommer akvariet, om det inte redan är det, att vara överfullt. 54 liter är inte mycket. Vill fiskarna fortsätta att leka så får de göra det.

Det är lite trist att konstatera att fyra av fem yngel är hanar. Könsfördelningen är minst sagt skev, om jag skulle vilja sälja, byta eller ge bort dem i par.

Det måste också sägas att en annan anledning till att jag inte tänker fortsätta att odla f.gardneri-golden är att det är väldigt lätt. Det är ligger ingen utmaning i det. Artens lekvillighet kan utan vidare jämföras med den hos svärdbärare. Skillnaden är att kullarna, tack och lov, blir väsentligt mycket mindre. 

Nästa odlingsprojekt med killis kommer att bli med nothobranchius guentheri.  Detta  borde kunna komma igång inom kort, senast under nästa vecka.