Temperament, energi och drifter

Idag är det en månad sedan jag utökade gruppen med ameca splendens med 6 individer. Jag skulle tro att det är en art som drt både är lätt att tycka illa om och att fästa sig vid. De är aggressiva, intensiva och ständigt i rörelse. Jag tillhör dem som gillar denna levandefödare,  en goodeid, från västra Mexico. 

Mina fiskar verkar efter omständigheterna ha funnit sig väl till rätta,  även om de ännu så länge väntar på att flytta in i 275-literskaret som står och väntar på att tas i besittning, men det lär dröja någon tid, men det får inte vänta för länge eftersom fiskarna växer, deras temperament är hett och rörelsebehovet stort.

Det är också tydligt att de nu är unga vuxna fiskar. Hanarna har en efyercen snabbt fått den gula randen på stjärtfenan och fiskarnas färger börjar anta en mörkare färg. Det silverfärgade börjar övergå i en grönbrun olivaktig ton. Hanarna uppvaktar honorna och de senare har börjat uppvisa en viss rondör. Yngel är nog att vänta. Roligt nogär arten ingen yngelätare. Mina exemplar bryr sig inte det minsta om de två guppyyngel som finns i karet. 

Arten är aggressiv.Fiskarna jagar, skuffas och bråkar med varandra oavlåtligen. Det är,vad det verkat, vara något naturligt för arten. Min grupp består olycligt nog av en major hanar,  vilket knappast gör saken lättare. Jag köpte samtliga kvarvarande exemplar på Djur-Hobby i Uppsala. Det hade nog varit klokt att att ha tänkt på könsfördelningen.  I akvariet finns en hackordning där det finns vinnare och förlorare, en mycket dominant hane vars ställning i karet är oomtvistlig. Fiskarna måste snart få flytta till ett större hem.

Amecornas aptit är väldig. De är inte kräsna men föredrar helt uppenbart fryst foder, vita mygglarver,  artemia och kokta ärtor. Arten behöver ett rejält tillskott vegetabiliskt foder. Alger är ett bra inslag men i mitt akvarium är deras tillväxt försumlig. Amecorna äter därför grönfoder av olika slag. Förutom ärtor äter de zucchini, och foder som innehåller chlorella-alger. Maltabletter med spirulina är också populärt. Min L -135 (mal peckoltia braueri) får hård konkurrens om maten.  

Amecornas framfart kännetecknas sammanfattningsvis av en okuvlig energi, ett hett temperament och minst lika starka drifter,

,

Jag kan inte låta bli! Jordkar nr 2 på g.

Det är snart två månader sedan jag startade mitt första jordakvarium.  Det har i stort sett gått bra efter een inledande perioden med höga nitrithalter. Nu är vattenvärdena bra om än inte perfekta då ph är en aning för högt, 7,5, med tanke på akvariets invånare, två par fundulopanchax gardneri -"golden". Fiskarna verkar fortsätta att trivas även om jag inte sett några yngel i karet, trots att de leker regelbundet. Jag antar att det lätt skulle  bli annat av om jag lät dem leka i en separat behållare  med lekmoppar och under  bättre uppsikt. Kommer att låta fiskarna försöka i en plastlåda på ca 20 liter om ett tag, men som vanligt är det lite svårt att hålla fokus. Jag har nu två andra projekt på gång samtidigt.

Dels planerar jag vidare för 275-literskaret som ska komma igång senare i vår. Nästa steg blir att införskaffa lecablock och lämpliga träskivor till en hållfast akvariemöbel. Har utsett materialet till ändamålet och återkommer om det senare .

Det andra projektet dök upp häromdagen.  En kompis håller på att göra om och byta ut sina barns akvarier och ett litet 32-liters med ljusramp och filterkammare är snart ledigt. Jag har en hylla där det skulle passa utmärkt.  Samtidigt vill jag göra mig av med den räk- och yngelvas som står där idag. Ynglen eller ungfiskarna är indianplatys som nu är ca 5 månader. De har vuxit dåligt och vasens vatten är väl kyligt för dem. Jag ska nu försöka hitta ett bättre hem åt dem.

Så vad göra av 32-liters akvariet? Jag är mycket lockad av att starta ett nytt walstadsakvarium, alltså ett jordbottenakvarium till och den här gången verkligen försöka förverkliga min vision om ett renodlat low tech-akvarium. Det första walstadsakvariet blev ju till sist filtrerat om än av det mest primitiva av tekniska filter, ett luftpumpsdrivet skumgummifilter. Det verkar ha fungerat effektivt,  men det är tänkbart att det skulle kunna stängas av nu när växterna fått upp farten. Som en erfaren walstadsfåakvarist påpekat för mig hade jag nog för få växter i det första från början, även om jag själv tyckte att jag var väldigt generös.

I det nya akvariet blir det frågan om att plantera än mer från början och för det krävs det mindre då akvariet är 22 liter mindre till volymen än det första.  Inte heller tänker jag plantera växter på rötter eller stenar, vilket gått "sådär" i det första akvariet. Det har varit svårt att få vissa av plantorna att växa fast, att rota sig. Nu börjar en del blad art gulna även om orsaken också kan vara att mängden ljus som når ned inte är tillräckligt starkt, då flytväxterna, som brett ut sig rejält, skrärmar av det. Det är nog dags att ta bort en del av dem. Nej, nu ska botten få vara den enda ytan där plantering kommer att ske.

Fiskar? Jag lutar åt att fortsätta min satsning på någon form av tandkarpar, killis eller levandefödare.  Av de förra skulle  aphysemion striatum kunna vara av intresse, en vacker lättskött och lättodlad killi från Afrika.  De  lär inte ens ge sig  på sin egna yngel sägs det om ma håller dem mätta och glada. En annan tanke vore att skaffa någon ovanlig och intressanta levandefödare,  kanske dvärgtandkarp (heterandria formosa) eller micropoecilia picta. Jag har också funderat på metalltandkarp (girardinus metallicus) .

Akvariet blir tillgängligt till påsklovet, men egentligen borde jag prioritera iordningställandet qv 275-literskaret,  då det kräver mer och ändå kan dra ut på tiden, men känner jag mig själv rätt så lär det nog bli det lilla som kommer igång först. :-)

Bilden nedan visar mitt första jordakvarium, tagen lördag 22/3-2014

Bänkproblemet

I helgen fick jag hem bänken till mitt 275-literskar. Det visade sig att den inte alls fyllde mina behov och förväntningar. Den passade inte i vardagsrummet och verkade i mitt tycke, trots att det fungerat i ett par år, instabil och osäker.

Istället kommer jag att bygga en egen "bänk" med en stomme av lecablock över vilka en skiva av starkt och stabilt trä ska läggas samt förstås frigolit. Under alltsammans ska en mjuk matta läggas som skyddar parketten från skador.

Akvariet är nu rengjort en första omgång. De värsta kalkavagringarna är bortputsade och rester av grus och sand är borttagna.

De första stegen...

Nu har jag börjat jobbet med att få i ordning det  275-literskar som jag köpt begagnat. Kanske blev det inte det optimala köpet då det varit med ett bra tag, verkar vara ett hemmabygge och har en och annan repa.Min otålighet drev på så här är det nu. Det gäller att göra det bästa av det.
Storleken passar mina syften väl, att starta ett "tema-akvarium" med centralamerikansk inriktning,  med levandefödare (ameca splendens och någon vildform av svärdbärare, x.montezumae eller x.helleri?) och någon ciklidart, cryptoheros sajica eller kanske c.nigrofasciatum, mera känd som zebraciklid. 

Idag har jag börjat fräscha upp själva akvariet. Jag har fått bort rester av grus och sand samt börjat putsa upp rutorna med en blandning av vatten och ättika för att få bort kalkavlagringar.  Detta arbete måste dock fortgå då det krävs mer tid att få bort de missprydande vita avlagringarna. Även silikonet har kontrollerats och har befunnits vara relativt torrt men mjukt och fräscht strax under det. Det måste antagligen bättras på även om min akvariehandlare menade att det nog inte är nödvändigt att bättra på vissa partier.

Vardagsrummet är ommöblerat för att ge plats åt karet. En matta att ställa det på har införskaffats och imorgon hjälper en kollega migcatt hämta och bära upp akvariebänken. Sakta men säkert har det nya akvarieprojektet kommit igång.

Många hanar och för få honor i ameca-akvariet

Det har börjat klarna om könsfördelningen bland mina ameca splendens.  Det förefaller som om jag har en majoritet hanar i mitt akvarium med proportionerna 5/3. Två av dem håller på att utveckla den gula randen på stjärtfenan och tre andra har börjat få den svarta linje som avgränsar den gula färgen. Så såg de två första fiskarna ut när de blev inkoppade för en månad sen, men nu så är de i full färd med att bli vuxna individer. Den ena av dem, naturligt nog den största, är nog i stort sett igenom processen och har blivit rätt så aggressiv.

Amecornas temperament är dessutom så; de jagar varandra, skuffas samtidigt som de gärna håller samman. När det vankas mat i grannakvariet, som får del av läckerheterna först, samlas alla amecor när de ser mig stå där. När de väl får sin mat far de snabbt runt i vattnet i ett tydligt samspel med varandra.

Det är en ganska orolig stämning i karet och den kommer inte att minska i takt med att de andra hanarna blir könsmogna. Det är också tydligt att behovet av ett större akvarium är överhängande, så det finns ingen orsak att vänta med iordningställandet av 275-literskaret.  Sannolikt kan det också bli tvunget att göra en justering av könsbalansen bland amecorna. Förhoppningsvis finns det någon akvarist som har behov av och kan byta till sig några hanar från mig. Den mest utvecklade hanen har redan börjat uppvakta honorna,  han är intensiv och ganska "brutal". Hur ska det då inte bli med fyra till av samma slag? Tufft att vara ameca-hona.

På bilden nedan syns två hanar och tre honor. 

Vad sjutton är en endler egentligen?

När jag startade om akvariehobbyn efter ett uppehåll på hela 17 år hade jag inte hört talas om endlern eller endlers guppy som många vill kalla den. Mitt intresse för den här lilla fisken kom sig från början av att den skulle trivas i mycket små akvarier från ca 20-25 liter, eftersom den bara blir några få centimeter, 2,5-3 för hanar och någon ytterligare för honor.
 

Det dröjde ett tag innan jag fick tag på några egna fiskar, dels för att andra projekt kom emellan och dels för att endlern inte ärxså vanligt förekommande i handeln. Men i slutet av december 2013 skaffade jag mig en grupp bestående av fem fiskar,  tre honor och två hanar. De fick sitt hem i ett litet akvarium på ca 25 liter. I detta nanokar såg de riktigt små ut.
 

De små brokiga och färgrika hanarna visade sig vara livligt uppvaktande kavaljerer som utförde märkliga "danser" med spända och snabbt darrande kroppar inför de grågröna honorna, om de nu inte bara snabbt pilade efter dem för att para sig. Endlernas livfullhet, kvicka rörelser och obegränsade energi gjorde att de snabbt kom att tillhöra mina favoriter. En annan positiv sida hos dessa små levandefödare är att de i regel inte äter sina yngel, vilket t.ex. guppies, svärdbärare och platyer gärna gör.
 

Men vad är nu en endler för någor egentligen? Svaret på frågan är långt ifrån självklart och har rent av varit omstritt. En vanlig uppfattning är att endlers skulle vara en form av vildguppy från Venezuela. Det tror till och med personer som är väl insatta inom akvaristiken. Det har även experter menat. Andra har framfört tanken att endlern skulle vara en hybridfisk som bildat egna stammar i naturen som sen fångats in och förökats i akvarium. Men tydligen är den rådande åsikten att endlern är en egen art, poecilia wingei, om än mycket närstående den vanliga guppyn, poecilia reticulata. Av den anledningen kallar jag inte fisken för endlers guppy utan bara endler.
 

Men det finns fler problem med den här lilla sydamerikanska tandkarpen. Det främsta är att de allra flesta "endlers" som säljs i handeln, nog inte är sådana egentligen. De är oftast mer eller mindre blandade, hybridiserade, med vanliga guppies.  Jag vet ärligt talat inte hur mycket endler mina endlers är. Det varierar. Den hane som syns på bilden nedan är av den typ som mest liknar de fiskar man kan se på bilder av den rena formen, men jag vet inte säkert. På den andra bilden syns en s.k. snakeskin endler. Den är relativt storväxt och har en något annorlunda kroppsform. Där finns det nog anledning att inte utan vidare kalla fisken utan hellre för endlerhybrid. En annan hane jag har, på bilden längst ned, liknar en liten guppyhane av varianten neon tuxedo-guppy men såldes som pink red endler.
 

Det är nog egentligen att betrakta som akvaristisk idioti att låta dessa varianter gå tillsammans om man vill bevara den rena endlern, men att så inte skett beror på att jag inte är säker ens på de minst hybridiserade av mina fiskar. Sen är det förstås min förkärlek för fina färger som har fällt utslaget. Kanske borde jag separera de mest naturliga fiskarna fråb de andra? När det gällde snakeskin endlern så gick den aldrig med de andra, utan fungerade som testpilot i mitt jordakvarium. 
 

Till sist vill jag också framföra tanken att endlern nog inte bör hållas i alltför små akvarier. De förökar sig oerhört snabbt och ynglen äts i allmänhet inte upp om de bara hålls med sina föräldrar. Populationen växer därför mycket snabbt och den kräver utrymme. Jag skulle därför gärna vilja byta ut fiskarnas nuvarande hem mot något större, helst ett akvarium på 50-60 liter. Vi får se om det realiseras.  Det finns också akvarister som gärna skulle vilja ha dessa pärlor till fiskar i sina kar. Byte eller försäljning, det är frågan. :-)

 

Skaffat större!

Igår fick jag äntligen hem ett begagnat akvarium på 275-liter tillsammansmed stenar, ett filter samt doppvärmare och värmekabel och ljusramp. En bänk ska hämtas så snart som det går, eftersom den också ingick i köpet. Det blir mycket att göra eftersom som karet  och möbeln kräver att fräschas upp. Det är inte så bråttom, det får ta den tiddet tar.

Akvariet ska placeras i vardagsrummet. För att få ett bra perspektiv på det krävs det att jag flyttar på en bokhylla till rummets kortsida.

Vad ska jag ha i det när det är färdigt? Mycket talar för att det blir ciklider, förmodligen centralamerikanska eller sydamerikanska. Eldbukar eller sajica-ciklider ligger bra till liksom möjligen någon jordätarart eller hantelciklider. Tänkbar är också blå ciklid, andinocara pulcher. Jag vill också ha någon art av l-mal. Det ska vara robusta och tuffa fiskar som kan stå emot ameca splendens som kommer att flytta in i akvariet först av alla.

Ett större akvarium ger andra möjligheter. Det ska bli roligt att se vad jag kan göra av det!

Första månaden med jordakvariet

Idag är det en månad sedan mitt jorbottenakvarium fylldes med vatten och växter och tre veckor sedan 2 par fundulopanchax gardneri- golden.
Det är dags att utvärdera och reflektera.

Till att börja med kan man säga att vattenvärdena ser bra ut, även om det tog tid innan nitriten sjunkit till en obefintlig och acceptabel nivå. Ph-värdet är relativt högt, ca 7,5, alltså något högre än vad fiskarna skulle kunna förväntas trivas i, men det verkar de dessbättre ignorera. De leker regelbundet, men än har jag inte sett några yngel.Vattnet håller en temperatur på mellan 23 och 24 grader. Akvariet får 10 timmars ljus per dygn.

Växterna har, som man kunde förvänta sig, vuxit bra. Jag valde medvetet att plantera snabbväxande arter för att snabbt få igång biologin i akvariet. Hygrophilan och cabomban breder ut sig i karet och särskilt vad gäller den senare är jag nöjd, då arten, trots sin popularitet, är ganska krävande. Hygrophilans tillväxt får dock anses som något självklart. Ludwigia repens har däremot fungerat mindre bra. Stänglarna har hamnat i alltför mycket skugga i och med att flytväxterna och hygrophilan brett ut sig. Tyvärr har många blad lossnat för att sedan flyta omkring i akvariet.

Bottenväxternas, cryptocorynens och javaormbunkarnas,  tillväxthastighet är dock mer begränsad. Enstaka gula blad har synts här och var, men det hör snarast till det naturliga förloppet.

Ett gott tecken är att algtillväxten varit liten. Endast på den största javaormbunkens blad närmast ytan, syns ett täcke med brunalger.

Min ursprungliga avsikt var att vara så oberoende av teknik som möjligt. Så har inte blivit fallet. Det visade sig att jag behövde luftning och filtrering för att få ned nitrithalten.  Bakteriekulturen i karets botten krävde syresatt vatten för att utvecklas, menade vissa källor.Andra ansåg att detta inte skulle behövas. Efter vad jag har förstått, utifrån mailväxling med en förespråkare för den senare metoden, kan mitt low tech-misslyckande ha berott på att jag inte från början använt tillräckligt många snabbväxande växter.  Själv funderar jag också om att jag använt relativt lite jord, 8 liter, som sedan täckts med alldeles för mycket grus, försenat de biologiska processerna. Jag använde också nytt och omoget vatten istället för moget från ett fungerande kar.

Fortsättningen:

1. Låta växterna växa. Det får ta tid innan jag ansar. Kanske kan jag ta bort filtret vad det lider.

2. Kolla vattenvärdena regelbundet. Vattenbyten ska inte behöva göras ofta i jordbottenakvarier, men man kan inte ta något för givet.

3. Eventuellt förbättra ljuset. Karet har fått ljus från först flora glo 15 w, växtbelysning och därefter från ett sun glo 15 w-rör. Det förra gav uppenbart för lite ljus i vissa delar av akvariet. Växtbelysning ska helst kombineras med andra ljuskällor.

4. Inte bry mig överdrivet mycket om bruna och gula blad. De får vara kvar för att på sikt bidra till ett lite lägre ph. I akvariet finns också 5 st catappablad som ska bidra med humusämnen och dessutom ge föda åt infusorier som på sikt kan fungera som yngelfoder.

5. Inte skaffa flera fiskar. De får föröka sig efter eget önskemål.  :-)

(Bilderna visar akvariet 1/2 och 1/3-2014)