För en liten stund sedan visade det sig att furanolbehandlingen kom för sent och kanske var den rent av felaktig. Liggande på en sten bland vallisnerian hittade jag sajicahanen död. Det gick fortare än jag trodde igår när jag till och med tyckte missat han blivit något piggare. Det är förstås trist att en akvariets finaste fiskar dött, men sådant hör till hobbyn och är ämnat att lära sig något av.
Jag är ganska övertygad om att en bidragande orsak till fiskens frånfälle varit att akvariets skötsel inte varit den bästa, något som säkert bidragit till en ökad sjukdomsalstrande organismer. Vattenbyten och filterrengöringar har varit oregelbundna, det måste medges. Slutsatserna är självklara. Behandlingen kommer nog inte att vara förgäves eftersom en del skadliga bakterier kommer att försvinna, men det gäller även de nyttiga. Filtret kan säkert ha tagit skada. Vattenbyten kommer säkert att bli av nöden framöver. Jag borde ha tagit ur skumgummipatronen ur innerfiltret.
En ljus sida med eländet är att det öppnar nya möjligheter. Blir det en ny sajicahane? Nej, ingen ny för det finns en ung hane i lokalen. Det är tänkbart att sajicaänkan får flytta dit för att göra honom sällskap. Sajicorna aggressivitet vid lek vill jag undvika i fortsättningen för hantelciklidernas skull.
Så vilka är då planerna? 275-litersakvariet behöver en översyn och uppryckning. Vattenbytena måste skötas som borde liksom filterrengöringen. Därtill ska gruppen med ameca splendens flyttas till ett stort artakvarium i lokalen. Tanken är att eventuellt fortsätta med mina experiment med walstadsakvarier/low tech. Amecorna skulle kunna vara bra invånare i ett sådant, eftersom de är härdiga och produktiva. En nackdel skulle kunna vara deras omvittnat försmak för akvarieväxter, men jag hade dem länge i akvarier med limnophila sessilflora utan att de rörde denna finbladiga stängelväxt. Det vore roligt att försöka inrätta akvariet så renlig som möjligt denna gång, utan filter och pump. Den kalkberikad blomjord som, mig veterligt, är den mest "naturella" jord jag kan få tag på, har fördelen att ge amecorna ett hem med värden som väl motsvarar deras naturliga krav på ett hårt och något alkaliskt vatten.
När det gäller 275-litersakvariet behövs också justeringar. Den jättelika amazonsvärdsplantan behöver ansas, då den blivit alltför dominant och skymmer stora delar av akvariet. En tanke jag lekt med är att flytta en stor del av växterna i 275-litersakvariet till det kommande jordbottenakvariet i lokalen och istället ersätta dem med grenar och rötter samt löv, för att få akvarie miljön att bättre motsvara hantelciklidernas biotop.
En tanke är att skaffa några fler fiskar av samma art, för att sprida ut den aggressivitet den dominanta, troligen en hane, individen visar sin artfrände. Det som talar emot det är akvariets blygsamma dimensioner, men enligt mina planer på lite längre sikt ska det ersättas av ett kar ed en betydligt större volym. Det lär också dröja innan red shoulder-hantlarna når fullvuxen storlek.
Utan ilskna ciklider som leker nära botten, vilket sajicorna gör, kan det också kanske finnas plats för ett stim corydoras. Mina venezuelan black blev ju tyvärr långsamt ihjälbitna av sajicorna när dessa vaktade rom och yngel.
En spännande tid väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar