Den risfiskhona ,oryzias woworae, som visade tecken på sjukdom genom att magra och matvägra är nu död, trots att en kur octozin inleddes. De övriga fiskarna i akvariet verkar dock må bra.
På morgnarna de senaste dagarna har jag lagt märke till att risfiskhanarna mörknat i sina färger, att deras metalliskt blå sidor också fått en svart lyster. De har också kretsat kring varandra och den största och mest dominanta individen har jagat den andra. Ibland har de varit hel osynliga tillsammans med någon av honorna inne bland växterna.
Igår upptäckte jag att en av honorna hade ägg sittande på kroppens bakdel. Fiskarna hade förstås börjat leka i mitt akvarium. Det förklarade förstås även hanarnas beteende. På kvällen kunde man se att romkornen var borta från honans kropp. Sannolikt hade hon låtit dem fastna på någon växt. Om äggen, vilket är osannolikt, skulle klara sig från att bli mat till de vuxna risfiskarna eller till påfågelgobierna, var det att vänta yngel om en tid.
Så vad göra? Kanske sätta i en lekmopp av garn som sedan vittjas en gång om dagen?
Vi får se. Yngel har jag gott om och frågan är hur jag skulle ta hand om en ny kull.
Tråkigt nog har jag även upptäckt att den minsta och i lägst i rang stående hanen har en mycket tilltufsad stjärtfena. Det är tänkbart att skadorna uppkommit i striderna med den starkaste hanen, men även de egensinniga gobierna skulle kunna vara skyldiga. Förhoppningsvis läker besvären i sinom tid.
Jag vill gärna ha fler risfiskar för att kunna minska trycket mot de enskilda individerna i gruppen.
En trio med en hane och två honor skulle säkert kunna vara en god idé att skaffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar