Djärva och frimodiga

Sedan snart fyra månader har ett par cynodontichthys rubropunctatus levt i ett litet 32-liters jordbottenakvarium.

Akvariets inredning är den enklast möjliga. Botten består av ett lager grov rådasand och av ogödslad men kalkberikad blomjord. Där finns också en rot och några enstaka stenar.Växtligheten består av några flytande stänglar av vattenpest och ett par plantor cryptocoryne wilisii. Ytan täcks av andmat och frogbit.

Fiskarnas beteende har med tiden förändrats. Från att länge ha varit mycket skygga, tillbakadragna och kräsna med maten, har de blivit allt mer aktiva, synliga och oförskräckta. Jag har också stängt av det lilla motordrivna filtret, eftersom det satte vattnet i rejäl rörelse, vilket fiskarna inte direkt uppskattade. Vattenytan är stilla och cirkulationen ingen. Ändå måste syrehalten ändå vara tillräcklig för akvariets invånare.

I akvariet finns idag ett par, en ung hona och två yngel. I ett tioliters yngelkar finns ytterligare 8-10 yngel på ca 1,5-2 cm.

Fiskarna håller sig förvisso ofta stilla, men de är betydligt mer aktiva än de var under de första månaderna, då de ofta var osynliga och inte sällan gömda nära botten, där deras brunaktiga färger försåg dem med ett svåravslöjat kamouflage.

Vad det verkar leker fiskarna inte lika frekvent som tidigare. Få ägg och inga yngel har iakttagits. Däremot visar hanen ett aggressivt intresse för honan, så till vida att hon emellanåt jagas iväg av honom. Varför kan man fråga sig. Möjligen handlar det om att honan inte är lekvillig på samma sätt som tidigare, vad det nu i så fall skulle kunna bero på.

I början matvägrade fiskarna i stort sett, för att successivt få god aptit på levande och frysta vita mygglarver samt frusen artemia och bananflugor. Torrfoder spottades däremot ut på en gång. Nu har de också börjat äta frystorkade dafnier, även om denna typ av foder kanske inte uppskattades på samma sätt som det levande och frysta.

Vad kan nu dessa förändringar bero på? God men långsam acklimatisering är  förstås en anledning. Att det nu finns fler fiskar i akvariet kan också ha triggat igång ett mer aktivt beteende hos dem. De har nu fler fiskar att konkurera med.

Just nu känns killis inspirerande. Inte minst besöket på Killidagarna i helgen har därvidlag betytt en del. Där fanns också några cynodontichthys rubropunctatus utställda, men dessa fiskar var betydligt ljusare än mina. Förhoppningsvis kommer jag att få veta mer om mina fiskars ursprung med hjälp av tidigare ägare.

Fiskars vetenskapliga namn är ibland roliga. Vad betyder cynodontichthys rubropunctatus? Även om mina kunskaper i klassiska språk är skrala så borde det betyda något i stil med "rödprickig hundtandsfisk". Undrar hur det namnet kom till?