Det verkar gå bra med mina dario dario, scharlakansbadisar, som sedan ca två månader verkligen förgyller sitt akvarium, ett low tech på 32 liter, som de delar med dvärgtandkarpar och gula körsbärsräkor.
Det jag lärt mig sedan jag första gången försökte hålla arten är att dessa fiskar, hur tuffa och oförvägna de än är i förhållande till sin storlek, bör hållas ensamma eller med andra mycket små fiskar och då helst sådana som inte är alltför kvicka och genom sin framfusighet, riskerar att tränga bort scharlakansbadisarna, som har ett stillsammare och mer eftersinnande ätbeteende. De står stilla och verkar sikta på den munsbit de suktar efter innan de gör en snabb framstöt och slukar den. De kastar sig alltså inte upp mot ytan, såsom andra arter gärna gör. Som tur är verkar dvärgtandkarparnas kynne passa dem väl som sällskap.
Mina darios är inte särskilt kinkiga med fodret. De avvisar inte torrfoder helt, som deras större släktingar dario "Black tiger" gör, utan kan ta små bitar av flingfoder och frystorkat, även om de nog helst föredrar mindre fryst och levandefoder. Jag ger mina cyclops minst en gång om dagen eller om det finns tillgång till det, grindalmask.
Scharlakansbadisens temperament är tuffare än man kan tro, i alla fall sinsemellan. De kivas, jagar varandra och verkar oftast vilja hålla sig ur sikt från varandra. Jag har tre fiskar, varav två är hanar och sannolikt en av dem en hona. En av hanarna, som var mycket gråaktig när jag köpte fiskarna, har nu färgat ut och fått en allt starkare rosaaktiga färg. Han har också bättre på att hävda sig mot den hane, som fullt utfärgad och är vackert röd, och har till och med setts jaga bort denne. Kanske har även reviren förändrats. Den nye unge kombatanten är allt oftare synlig vid framrutan och den äldre rivalen håller till längre bak i akvariet.
Dario dario är, i mitt tycke, nanoakvaristikens glittrande rubiner. De är mycket små, något försiktiga vid måltiderna men samtidigt har de ett temperament som kan erinra om det som vissa dvärgciklider uppvisar. Ibland kan jag fundera på om jag kunde göra dem än mer rättvisa genom att försöka åstadkomma ett biotopakvarium med en livsmiljö som är än mer naturlik och där de får sällskap av andra små arter som finns i deras hemtrakter Indien, Bangladesh och Burma.
En liknande tanke har jag även om dvärgtandkarparna, ett litet sydstatsakvarium med fiskar från södra USA. Mina ögon har fallit på den lilla elassoma evergladei, pygmy sunfish, som skulle kunna spela samma roll i det karet som scharlakansbadisen gör nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar