Ännu en gång såg det ut som att historien med mina risfiskar, oryzias woworae, Muna, höll på att få ett sorgligt slut. Fyra av ursprungligen två flera fiskar hade simmat in i evigheten utan synbar förklaring, även om akvariet de fanns i, ett 20-liters, som står i mitt kök var en smula igenvuxet med hornsärv. Vattnet byttes varje vecka men ändå trivdes inte de vackra stimfiskarna från Sulawesi.
Jag beslöt mig därför för att lägga ned projektet. De kvarvarande paret flyttade jag till ett annat akvarium och beredde mig på att lägga ned karet. Växterna kunde säkert komma till nytta ååcannat håll.
För bara en liten stund sedan fick jag syn på något som gjorde mig glad. Fyra små yngel, späda "streck" med blå lysande ögon, precis som de vuxna fiskarna, simmade vid ytan. Att risfiskarna hade lekt var jag väl medveten om, men jag trodde att äggen ätits upp eller gått under pga av någon okänd miljöfaktor, som jag inten haft kännedom om. De vuxna fiskarna hade ju uppenbarligen gått under.
Jag ska nu försöka att driva upp ynglen, även om jag tycker att det lilla akvariet egentligen tar plats i köket. Egentligen borde jag lägga ned det och kanske några till men nu är man ju funtad som man är....
Mina gudbarn får i alla fall några söta "fiskbebisar" att titta på när de kommer hit på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar