Idag besökte jag lokalen igen. Naturligtvis var det limiaakvariet som tilldrog sig mest intresse. En av honorna visade sig ha en mycket tillplattad buk och såg ganska ämlig ut.
Förklaringen lät inte vänta på sig då jag upptäckte några små yngel vid akvariets yta. Limiahonan hade kastat dem alldeles nyss, antagligen i stress över den nya miljön.
Sen hände något annat. En av hanarna kom simmande snabbt mot honan eller snarare med en extrem energi, uppenbarligen i syfte att förmera släktet ytterligare. En jakt bröt ut där den både utmattade och platta honan till sist gömde sig i en liten terrakottakruka, men hanen följde med in där.
Det såg inte bra ut. Kanske borde fler än tre honor ha införskaffats? Det är uppenbarligen en hård tillvaro att vara limiahona. Det våldsamma lek beteende som jag sett hos den blå limian, limia melanogaster får man leta efter bland levandefödarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar