Det är bara akvarierna som blivit fler...

Tålamod är en dygd heter det. Och mårtlighet....en som undervisat om etik på dagen borde leva som han lär. Men icke!

Jag blir sällan nöjd någon längre stund med mina akvarier. Utan det skulle nog intresset dala och vittra bort. Men att ständigt ändra, fippla och fixa är något som utan tvekan kan skapa fler problem än det löser. Jag minns mig själv som tonårsakvarist, otålig och föga mogen, köpande nya fiskar var och varannan vecka för att sedan klämma in dem i ett alldeles för litet akvarium bara för att...

Har det blivit så mycket annorlunda?  Jo, insikten om de ständiga köpen och ändringarnas nackdelar är jag fullt medveten om, men ibland....kanske alltid lite grand så glömmer jag det.

Mitt bucephalandraakvarium är ett bra exempel. De dyra och vackra plantorna lockar till flera inköp och skapar orsaker till att utveckla karets scape hela tiden. Den här veckan lade jag till en lavasten som placerades lutad mot den som finns i mitten av akvariet och som vilar på en annan sten på botten. Detta gjorde jag för att kunna fästa bucephalandra wavy leaf bättre. Hittills hade plantan legat på en av stenarna löst men det var inte tillfredsställande.

Därför limmande jag fast den med superlim på den främre sidan. Då såg jag att stenen trots allt såg trist naken ut...åtminstone såg mina ständigt felsökande ögon det så.

Ikväll flyttade jag därför några  bucephalandra motleyana - Bukit Kelam från mitt Burmaakvarium och limmade fast även dem på stenens vänstra sida och övre del. Naturligtvis såg jag att det fanns ännu en yta att täcka med växter...så kanske ett köp till...Visserligen har jag  fler motleyana men hur kul skulle det vara? Varför inte ytterligare någon annan art?

Eller...?

Ja, eller vad? Kanske bara låta det vara och hoppas att wavy leaf skjuter skott och växer fast på lavastenen och att det får ta sin tid? Det vore snyggt och sannolikt bäst för växten som tyvärr tappat en del blad men jag vet hur jag funkar....

Och det var inte det enda konststycket jag tog mig för ikväll.  Jag försökte hitta en plats i för en anubias nana i karet men gav upp när jag såg att alla hyfsade platser att fästa den redan var upptagna och att plantans form inte var riktigt sådan  jag hoppats att den skulle vara så den fick komma tillbaka till sin gamla plats.

Även ormhasselkvist med en vackert fastvuxen bucephalandra försökte jag hitta en vacker position för men det gick inte. Otåligheten hade tydligen grumlat mitt estetiska omdöme. Den hamnade istället i ett 32-liters akvarium som möjligen snart kommer att bli hemmet för något killipar. Jag ska ju bevars på auktion på söndag....

Eller....?

Nja, nu finns det ju andra saker som hänt. I akvariet, som tills nyligen bebotts av en trio betta edithae, finns nu åtta små yngel av poecilia obscura, den första kullen av de mycket unga fiskar jag fick i våras av en medlem i Uppsala Akvarieförening. Jag vill helst ha dem kvar, trots att obscurorna, åtminstone mina, mest ser ut som färglösa vildguppies...Så killisarna kanske får sig ett skrovmål om de nu inte istället hamnar i lokalen, i det fd limiaakvariet...
I 32-liters kunde man kanske ha crystal black med en fin gradering istället tillsammans med de små levandefödarna?

Och kanske kan det bli fler bucephalandror på roten i det akvariet också????

Nej, ingenting har nog hänt sedan mina tonår. Det är bara akvarierna som blivit fler...