Sommarledigheten började bra för akvaristen. Redan för några veckor sedan hade jag tyckt mig se något litet stryka omkring på botten utan att jag kunnat se vad det var. Min förhoppning var att det rörde sig om yngel av mina dvärgabborrar, elassoma evergladei.
Det vuxna paret har nu tillbringat drygt två månader i köksakvariet, som alltmera
Kommit att likna en djungel, där stenarna och rötterna i karets centrala del knappt längre är synliga, eftersom jag fäst en större mängd bucephalandror.
De övriga fiskarna i akvariet är poecilia wingei - blue star ( Campoma, 2011), en population som förstås blivit större sedan början av april, även om tre av de fyra ursprungliga fiskarna hoppat ur.
Nu håller dock de nya unga hanarna på att färga ut och verkar må prima. Stammen förefaller att ändå ha säkrat sin framtid.
Akvariet är ett 43 - liters walstadsakvarium, även om jag gjort avsteg ifrån den renläriga modellen i och med att jag satt i ett luftdrivet vaddfilter, eftersom bucephalandrorna verkar må bättre med kött strömmande vatten. Dessa växer ju i det vilda nära forsar och vattenfall. Något jag lade märke till rätt snart var att de bildades en skrovig vitgrå beläggning, som någon trodde kunde handla om avfallsprodukter från växten som inte kunde frigöras från plantan i ett akvarium med stillastående vatten. Får se om det stämmer, men problemet har inte förvärrats och nya plantor har inte drabbats av detta. Däremot har bucephalandra "blue shadow" blommat.
För några dagar sedan fick jag bekräftelse på det jag anat och hoppats. Elassoma evergladei hade fått yngel. En liten fisk, ca 1 cm, simmade längs botten. Den såg ganska mycket ut som honan, ljusbrun och spräcklig och möjligen med en antydan till en röd fläck på magen. Ser man ett yngel är det mycket sannolikt att det inte är det enda. Detta visade sig också stämma. Nu på morgonen såg jag äntligen två yngel samtidigt. Det ena visade sig ha en mörkare färgnyans än det andra, vilket möjligen skulle kunna innebära att det skulle kunna vara en hane.
Elassoma evergladei, dvärgabborren, är en noramerikansk art, hemmahörig i sydöstra USA i delstater som South Carolina och Florida, vilket "evergladei" i det vetenskapliga namnet visar. De finns alltså bland annat i träskområdet Everglades. De är mycket små och blir ca 3-4 cm som mest, men oftast mindre. De trivs i akvarier med en stor mängd växter, föredrar mjukt och lätt surt vatten och tolererar temperaturer på 10-30 grader. De anses härdiga men är kräsna med fodret, då de oftast endast äter levande foder. Efter leken som föregås av den dans hanen utför med darrande och dramatiska rörelser med fenorna, vaktas äggen av honom tills rommen kläcks.
Detta var något som jag iakttog strax efter att fiskarna flyttar in i akvariet efter en månad i ett provisoriskt 20 liters kar.
Trots att det varit ett orosmoment har jag lyckats hålla fiskarna med bra föda. Det är säkert en av de faktorer som gjort att de lekt och förökat sig. Hyalellor, grindalmask, levande vita mygglarver, men även frysta samt dafnier har hållit dem på gott humör, även om tillgången varit ojämn. Därför är det särskilt lyckligt att dvärgabborrarna nu också, efter viss tillvänjning, också äter frysta mygglarver.
Sammantaget måste jag säga att jag, som akvarist, är nöjd just nu. Jag hade inte räknat med att få yngel av elassoma evergladei, eftersom jag bland annat misstänkte att kosthållet inte var tillräckligt bra och att risken att andra akvarieinvånare skulle äta upp rommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar