Det händer, som bekant, att akvarier inte riktigt rättar sig efter våra förhoppningar eller ens ansträngningar. Mitt 54-literskar med påfågelgobies och pseudomugil furcatus är ett sådant.
Jag hade hoppats att Det skulle bli ett vackert Växtakvarium med många arter och som skulle domineras av olika stängelväxter i olika nyanser av grönt och rött.
Försöket med stängelväxterna fungerade inte, inte ens med de enklaste. Brist på näring i form av pmdd saknades inte och inte heller Co2 eller easycarbo. Inte ens hygrophila polysperma trivdes.
Till sist återstod bara en allt tätare matta av javaormbunkar, som halvt flytande och halvt fastvuxen vid stenar och rötter, helt kommit att dominera akvariet.
Jag bestämde mig då för att acceptera läget, för akvariet såg ju inte allt för illa ut vid närmare eftertanke.
Akvariets befolkning utökades under slutet av sommaren med ytterligare fem pseudomugil furcatus, varav en tyvärr hittades död inuti filtret bara någon dag efter att de koppats in. Nu simmar nio gulskimrande fiskar med närmast självlysande blå ögon bland ormbunkarna.
Ett udda inslag i akvariet är också en ensam hona av nanochromis transvestitus, som jag hittade olyckligt simmande med några fjärilsciklider på Arken Zoo. Den lilla cikliden är förvisso av västafrikanskt ursprung, men verkar trivas bra ihop med sina nyaguineanska grannar. Lätt aggressiv och egensinnig är hon, men har vuxit och färgat ut bra.
Det jag hoppas nu är att akvariet, som om några månader varit igång i två år, funnit en form det kan behålla under lång tid framöver. Det blev inte som det var tänkt men det utvecklades mot något annat men ändå tilltalande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar