Jag har i det närmaste glömt bort walstadsburken, en ganska vidrig tingest på 3,6 liter, vilken varje kunnig akvarist borde döma ut som oduglig och för liten att bebos av levande varelser.
Den står där mellan 24-litersnanot, med sina dvärgtandkarpar och crystal red och 19-litersakvariet med tiger teddies och deep blue tiger-räkor. Vattnet i den har dunstat och slingorna av vattenpest har växt och förvandlat walstadsburken till en oformlig röra i grönt.
Det borde kanske ha tagit död på de neocaridina davidi, röda riliräkor och dåligt utfärgade blue jelly, kan man tycka. Jag har matat varje dag och förhållandevis rikligt. Egentligen borde vattenkvaliteten ha blivit så usel att både räkorna och burkens talrikaste population, den av hyallella azteca, borde ha lidit allvarliga förluster i en ekologisk katastrof i "pico-format".
Inget av detta har dock inträffat. Hyallellorna lever och har blivit fler vilket också riliräkorna blivit utan att jag märkt det. Idag såg jag ytterligare en davidi - hona med rom.
Kanske bevisar detta ingenting. Neocaridina är härdiga varelser, det är allmänt känt, men jag kan inte låta bli att fråga mig om inte det stödjer tanken att walstadsmetoden fungerar bra även i mycket små behållare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar