Usel akvaristik!

Vilka avarter inom hobbyn är mest skällda på olika internetforum och Facebook-grupper?
Stora fiskar i små akvarier, folk som köper fiskar de inte vet något om, akvariefiskar med ett starkt deformerat, "sönderavlat" utseende och  hybridfiskar, är några områden som tas upp och det med rätta.

Även vad som anses vara god smak finns det, förstås, starka åsikter om. Personligen är jag relativt liberal i denna fråga. Jag vill inte döma ut någon p.g.a en smula "märkliga" uppfattningar om vad som är estetiskt tilltalande, men jag skulle inte heller inreda mina kr hur som helst. Jag eftersträvar det "naturlika" och undviker prydnader av plast, keramik etc om det kan undvikas, vilket inte är så svårt. Attiraljer som malgrottor gömmer man lämpligen. Här ser den uppmärksamme läsaren att jag skrev "man", vilket antyder att jag helst skulle vilja att min egen smak vore allmän. Ordet "man" används när man talar om något i generella termer.  Jag är alltså inte helt konsekvent. Nog har även jag åsikter som i viss mån vill "föreskriva" även för andra hur de bör göra. Går någon fri från detta?  Vore det ens lämpligt? Kanske inte. 

Men plastmonster, glittriga drakar och skyltar med "No fishing" tycker jag inte per automatik gör någon till en dålig akvarist. Det dåliga består nog snarare i hur man hanterar de levande varelser man enbart för sin  egen skull givit sig rätten att hålla inspärrade i mer eller mindre trånga glasburar. 

Det fenomen, kopplat till detta, man oftast ser upprörda kommentarer om, är ofoget med stora fiskar i små akvarier, som stora guldfiskar i 60 - liters akvarier eller påfågelciklider i något som mest liknar en glasburk, för att ta till en retorisk överdrift. Detta är förstås berättigat och viktigt att påtala och diskutera. De djur vi håller för vårt eget höga nöjes skull är inga ting, inga leksaker eller enbart prydnader. De förtjänar respekt och det utrymme de behöver för att kunna uppträda naturligt.

Och så till det här inläggets egentliga poäng. Jag erkänner mig skyldig!  Jag är inget dygdemönster. Det jag framför allt tänker på är hur mina poecilia obscura, Seiva river, tillbringar sina liv hemma hos mig. Arten är en liten och mycket nära släkting till guppy och kommer från dem karibiska ön Trinidad. Jag hade inte planerat köpet och lät därför de stackars djuren, som det heter, tillfälligt bo i ett minimalt walstadsakvarium på 10-liter som egentligen var tänkt till en mindre grupp räkor. Fiskarna har väl hittills verkat må bra, de har ätit piggt simmat omkring i sin ytterst lilla värld under vatten.

Det är inget vidare att handla emot sina egentliga övertygelser. Då försöker man på olika sätt rättfärdiga sitt handlande. Jag hittade också argument på den amerikanska sajten "Chicago livebearer Society, att en grupp på 20- 30 poecilia obscura mycket väl kan hållas i ett akvarium på 5 gallons, dvs. ca 20 liter. Det antal jag håller är ungefär 10 vuxna djur, men där finns nu också en kull med snabbväxande yngel. Akvariet är välplanterat med limnophila sessilflora och hydroctyle tripartita - Japan, arter som snabbt borde kunna ta vara på åtminstone en del ammonium och nitrat. Frågan är dock om den stora populationen fisk och mikroorganismerna i jordbotten hinner hålla jämna steg. Jag vet inte. Av den anledningen, för att gynna de senare, har jag sett till att det lilla karet har en viss ytrörelse med hjälp av en syresten.

Tyvärr verkar fiskarna nu också mindre alerta än de gjorde i början av de tre veckor jag haft dem. Kanske står det inte riktigt bra till i karet.

Jag vill inte bidra till den usla akvaristik som med rätta skälls i forumen på nätet. Jag tänker därför så fort jag kan ordna en bättre möjlighet för obscurorna. De kommer att få flytta till det något större akvarium som nu bebos av några chromaphyosemion bivittatum, vilka jag antingen tänker sälja eller låta flytta till lokalen. Sen gäller det att försöka hålla antalet obscuror nere. Jag måste sälja, skänka eller sprida ut dem bland i mina akvarier.

Till sist så tror jag att den här situationen uppstått hos aldrig så "seriösa" akvarister, oavsett vad de själva egentligen vill medge.