Den passion för räkor av släktena caridina och neocaridina fanns inte när jag var akvarist på 80- och 90-talet. Visserligen kunde man hitta sk akvarieräkor då och då i akvarieaffärerna men det var knappast ännu en ny gren av den akvaristiska hobbyn.
När jag återkom till akvarist oken visade det sig att räkor blivit något stort, jämförbart med ciklidet eller killis. Självfallet ville jag pröva på detta när jag återkom till hobbyn, men jag fångades aldrig av den för mig nya grenen av hobbyn. Räkor var erbarmligt trista var min slutsats.
Bara för någon dag sedan slog det mig dock att jag hade behov av räkor i mitt 32-liters med dvärgtandkarpar, risfiskar och dario. Jag iakttog att en massa skräp hamnat en rot mitt i akvariet, vilket såg missprydande ut. Jag tänkte också på de mekongrisfiskar som dessvärre dött i snabb takt efter att jag köpt dem i mitten av augusti i år. Kanske är dessa fiskar särskilt känsliga?
Räkor skulle kunna ta hand om avfallet. De behövs. Jag har fyra akvarier av mindre format, där det skulle kunna behövas avfallsarbetare.
Att dagens akvarieräkor ofta är vacker är ingen nackdel. De kan lysa upp och skapa kontrastverkan mot övriga färger i akvariet.
Crystal red och black, blue jelly och White Pearl är några av de arter och varianter som skulle kunna vara aktuella. Amanoräkor är ytterligare en art som skulle kunna komma på fråga. Jag ska fundera en del över detta framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar