För knappt två veckor sedan upptäckte jag till min oväntade och stora glädje yngel hos mina betta rutilans. Redan då måste de små fiskarna ha varit någon vecka gamla eftersom de var lätta att urskilja och måste ha hunnit växa något sedan de kläckts.
Läget för de vuxna fiskarna är oförändrat. Honan härdar ut men är illa ansatt av hanen. Hennes fenor är illa sargade men hon är alltjämt kvick och förmögen att fly undan hanens attacker. Jag är bara alltför medveten om att detta eländiga läge sannolikt hade kunnat undvikas om jag varit bättre föreberedd när jag köpte paret i början av oktober. Huvudregeln när det gäller betta splendens, den siamesiska kampfisken, den betydligt mer välkända släktingen till b.rutilians, är att inte hålla honor och hanar tillsammans utom under lek, vilken bör föregås av rejäl och stärkande matning av båda könen. Emellertid simmade hanar och honor tillsammans i försäljningsakvariet, men i det var fiskarna många och honornas utsatthet därför begränsad och jämt fördelad. Att göra impulsköp av levande varelser är inte bra, om man är det minsta bekymrad över deras välmåga.
Ändå måste jag tillstå att införskaffandet av bettorna inte varit utan framgång. Ynglen växer och har blivit rörligare. De håller inte bara till kring torvpåsen, utan jag har kunnat se dem i andra delar av akvariet. De största av dem har börjat få de vuxna fiskarnas långsträckta kroppsform. De är kvicka om de skräms och pilar snabbt in i den täta vegetationen.
Jag vet inte hur många de är, men de är säkerligen fler än de två till tre som jag kunnat iaktta samtidigt.
Även om jag i någon mån skäms lite för hur illa genomtänkt bettainköpet var, så är livsbetingelserna i akvariet egentligen goda för arten. Temperaturen är ca 26 grader, ph ligger under 6 och karbonathårdheten runt 3. Nitrithalten är obefintlig. Vattnet är brunaktig, ett genuint svartvatten med andra ord, humusämnenas närvaro är uppenbar. Jag använder torv och catappablad för att sänka ph-värdet. Bottem består av blomjord som täckts av rådasand. Akvariet är fyllt av växter, där ormhasselkvistar och multnande löv.
Hur bör jag gå vidare för att driva upp bettorna? Luftfuktigheten över vattenytan, vilket är nödvöndigt för att de små fiskarna ska kunna utveckla sina labyrintorgan, garanteras av en glasskiva som lagts övdr det ursprungligen otäckta akvariet. Något som dock kan väcka viss oro är de vuxna fiskarnas, läs hanens, aggressivitet. De små fiskarna lär ligga illa till när de vuxit sig tillräckligt stora för att väcka irritation.
De borde alltså flyttas. Frågan är bara hur det ska lösas. Det behövs förmodligen ett nytt akvarium eller en annan fullgod inkvartering till de unga bettorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar