Den senaste tiden har jag skrivit en del o m mitt 112-litersakvarium, som står i mitt sovrum. Det har snart varit igång i ett halvår och har fungerat bra, bortsett från att jag inte kunde hålla jämn steg med limnophilan snabba tillväxt. Jag beslutade till sist att göra mig av med den och istället påbörja en förnyelse av akvariet, för att få det ljusare, vackrare och minst lika grönt.
Jag tycker om näckrosväxter. Ett centralt inslag i akvariet är flera plantor nymphoides taiwanensis, som planterats karets centrala eller bakre regioner. I bakgrunden finns även vallisneria och pogestemon octopus
Att plantera nymphoides visade sig, i mitt tycke, vara lyckat. Det är en mycket vacker näckrosliknande växt som är lika dekorativ som lågväxande bottennära som när den utgör ett högväxt och iögonenfallande blickfång.
I onsdags köpte jag två krukor staurogyne porto vehlo samt en, i skrivande stund, till namnet okänd näckrosliknande växt med rödaktiga och fläckiga blad. Den senare har jag planterat i mitten av akvariet. Staurogynen har jag istället satt i karets vänstra främre ytterkant och långt fram på höger sida. Växten kommer förhoppningsvis med tiden att sprida sig genom naturlig tillväxt över botten.
En växt som tyvärr måste betraktas som ett misslyckande är lileaopsis brasilensis, som i stort sett inte expanderat det minsta sedan den planterades i slutet av augusti. Kanske borde jag flytta den till ett annat akvarium, för i 112-litersakvariet verkar den inte trivas. Den kan , under rätt omständigheter, bilda en vacker gräsliknande matta över akvariets bottensubstrat. Skulle den fungera i 275-litersakvariet? Det kunde vara värt ett försök.
Även när det gäller fiskarna har vissa förändringar genomförts. Apistogramma borrellii - honan dog i förra veckan och gjorde hanen till änkling. Dessutom flyttade jag de gröna bågfenscikliderna (nannacara anomala) från ett 54-literskar till 112-litersakvariet. De skulle på så sätt få mera utrymme, även om de inte visat några tecken på vantrivsel. Tvärtom har de lekt och visar en utomordentlig färgprakt, men inga yngel har överlevt och parets samlevnad har varit allt annat än harmonisk. I ett större akvarium skulle de få större möjligheter att hålla sig ur vägen för varandra.
En annan mindre förändring beträffande fiskarna är att det nu finns 5-10 nya yngel av xiphophorus nezahualcoyotl, varav cirka hälften av de från början ca 20 små fiskarna, fått flytta till förvaringsslådan där sajica-ynglen nu simmar. Flytten föranleddes av att jag misstänkte att bågfenscikliderna skulle kunna utgöra ett allvarligt hot mot svärdbärararna. I brist på bättre alternativ skulle en mindre grupp av den nya kullen kunna tillfälligt och till och med ganska länge, kunna leva tillsammans med ciklidynglen. Visserligen har en del av nezasvärdbärarnas yngel försvunnit, men några av de nya verkar ha lyckats hålla sig undan.
Vad gäller gödning och tekniska hjälpmedel har jag vidtagit två åtgärder. Jag har ökat dosen pmdd med 50%. Något som följde av det var en trist algtillväxt på framrutan bestående av gröna runda fläckar som varken en vanlig magnetisk algskrapa eller filtervadd kan forcera. Jag funderar på att skrubba bort dem med en oanvänd diskborste eller svamp, men viktigare är det att förebygga mer alger samtidigt som akvarieväxternas möjlighet till god tillväxt optimeras. Jag har därför, från och med idag, ökat dosen Easycarbo med 50% för att få rätt proportion till gödningen.
Jag är relativt nöjd med förändringarna men funderar på smärre justeringar i hur växterna planterats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar