Den här hobbyn består ibland av tvära kast mellan vacker harmoni , livskraft och förskräckligt trista perioder av död, sjukdomar och annat elände.
Igår inledde jag en behandling mot camalanus med det kraftfulla läkemedlet Nematol. I morse hittade jag två risfiskar, som igår inte uppvisat några som helst tecken på dålig hälsa, virvlande omkring som höstlöv i vinden, oförmögna att hålla styrseln. Det var bara att avliva dem. Jag misstänker starkt att de inte tålde medicinen. Samma sak hade nämligen hänt i min kompis akvarium när hon gjort samma behandling.
Ikväll, när jag kom hem efter ett besök i Sundbyberg, fruktade jag att ytterligare några fiskar dött, men så var inte fallet, som tur var. De fyra överlevande påfågelgobyerna simmade runt som vanligt och det återstående paret av risfiskarna uppträdde så som man kan förvänta sig av fiskar som har hälsan. I morse, medan deras artfränder virvlade runt i sin dödsdans, kunde jag också konstatera att honan bar på rom.
Det är bara att hoppas att det är djuren av det rätta virket som även fortsättningsvis kommer att leva vidare. Imorgon ska jag göra ett vattenbyte på ca 80% och om tre veckor är det dags att upprepa proceduren. Därefter får man hoppas att 54-literskaret åter kommit till god hälsa igen.
I 112-litersakvariet däremot verkar livet gå på högtryck. Nezasvärdbärarna har återigen, på levandefödares typiska vis, lämnat en stor kull yngel efter sig. Honan som kastat ynglen var påtagligt medtagen, platt om buken och mycket tillbakadragen igår och i morse, men verkade pigg och aktiv ikväll.
Den lilla honan i det gröna bågfensciklidparet har ännu en gång intagit kokosnötsgrottan, hon har mörknat i färgen och uppträder aggressivt. Det är ett tecken på att hon vaktar rom och att yngel snart är att vänta.
Det är märkligt att det är lättare att förfasa sig över eländet än att glädja sig över det som går bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar