Det vilar något lite sorgligt över mitt nanoprojekt. Som jag skrivit i tidigare inlägg drabbades akvariet av svårartad algväxt i form av brunaktiga trådalger som först och främst fördärvade vattenpesten. Också ludwigian drabbades även om den växte bra på höjden. Jag klippte därför av och planterade om toppskotten och visst blev det en viss tillväxt.
Jag minskade belysningstiden i två omgångar och efter några dagar verkade trådalger ma åtminstone inte öka. Kanske skulle det ordna sig.
Idag upptäckte jag att en del av ludwigiastänglarna, de som stått långt in och skymts av de andra, var närmast ruttna och svartnade. Några få sorgliga blad satt kvar i toppen av den. Jag tog bort dem och slängde dem. De levande topparna planterade jag om i mitt 32-liters low tech - akvarium, som hittills, efter ca tre veckor, verkar fungera väl.
Nanoakvariet på 24 liter, som växtdöden satt sina klor i, saknar nu växter i en del av mittpartiet.
Den växt som ser ut som en vinnare är dock rotala nanjenshan, som brett ut sig bakåt på vattenpesten bekostnad och på höjden på de lägre ludwigiaplantornas. Där finns en orsakerna till att dessa dog. Vilka var då de andra? Att akvariet är i dålig balans är uppenbart.
För lång belysningstid och för mycket gödning ser jag som de ganska självklara orsakerna. Jag använde väl tilltagna doser pmdd, 4 ml till 24 liter, vilket är långt över de rekommenderade. Jag försökte möta upp näringen med en högre dos Co2, men ekvationen gick inte ihop.
Därför har jag beslutat att göra 50% vattenbyten två gånger i veckan, för att få bort överflödig näring, hålla kvar belysningstiden på 8 timmar och fortsätta med något högre Co2 - doser än rekommenderat, för att gynna växterna på algernas bekostnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar