Ett tag så såg det ut att arta sig riktigt bra med nanoprojektet. Tråd- och håralgerna, som höll på att ta död på ludwigian, tycktes besegrade. Jag hade minskat på ljuset och upphört att göda med pmdd. Växtbeståndet utökades med några stänglar ludwigia grandulosa, något som gjorde akvariet till ett blickfång med en mer varierad färgskala.
För en månad sedan flyttade en grupp nya fiskar in i akvariet, några dario sp.Myanmar "Black tiger", badider med ursprung i Burma. Den stora gruppen med aphyosemion striatum fick nyligen en ny ägare i Västra Aros Akvarieförening. Badiderna verkade under flera veckor synnerligen tillbakadragna och mer eller mindre matvägrade den första veckan, men började sedan med god aptit äta frysta cyclops och dafnier samt grindalmask. Med tiden har de färgat ut och uppvisar nu sina rosaaktiga ränder på dem bakre delen av kroppen och svarta över den främre och huvudet. De är mycket temperamentsfulla och underhållande att titta på. Egentligen behöver de ett större akvarium, vilket ska tillgodoses i sinom tid.
Nåväl, jag har dock lite funderingar kring akvariet som är lite mer bekymrade. Algerna har kommit tillbaka, om än i mindre omfattning. Vattenpesten, grandulosan och rotala nanjenshan har angripits. Jag funderar på varför. Ljuset har som sagt minskats till åtta timmar per dag i två perioder om 2,5+5,5 timmar, ungefär min vakna tid i hemmet. Jag använder Co2 som i någon omfattning har ökats. Det jag kan tänka mig är att akvariets bottensubstrat, Akadama-soil, avger tillräckligt stora mängder näring för att växterna inte ska kunna tillgodogöra sig dem fullt ut. Kanske har jag övermatat något och möjligen har vattenbyten på 30% varit otillräckliga. Jag ska nu titta närmare på dessa faktorer för att se om det har någon betydelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar