Ibland kan det vara klokt att fundera lite grand över vad det är man egentligen vill uppnå med sin hobby. Vad ska jag göra för att få ut största möjliga glädje av akvaristiken?
För mig har det gått fort det senaste året. För ca ett år sedan startade jag mitt första akvarium på 16 år. Då hade jag ambitionen att förverkliga en dröm jag inte hade möjlighet att realisera när jag höll på som ung, att hålla och odla killis. Det blev en grupp aphyosemion australe, kap lopez, som dessvärre dog inom några månader. De hoppade ur akvariet och de avled pga sjukdom. Jag hade otur.
För att få mersmak måste man få lyckas, om än med det allra enklaste. Jag skaffade levandefödare och fick en hel del yngel även om det snart stod klart det jag redan visste, att butiksköpta fiskar ofta inte är särskilt tåliga. Alla dessa färgglada pigga och industriellt odlade platy och guppy har en sorglig benägenhet att dö mycket snabbt. Det finns något sorgligt över allt detta, fiskar som mer än levande varelser verkar betraktas som konsumtionsvaror. Det vill jag helst inte bidra till.
Akvaristik ska vara spännande, innehålla utmaningar och lärdomar. Misslyckanden hör till, de är inte roliga men kan vara en källa till insikter och till ny inspiration.
Jag har haft några fiaskon men de har fått mig in på nya spår. När mina första killis dött började jag med snäcklekare, neolamprologus multifasciatus, vilket fungerade utmärkt i ca tre månader tillsxde plötsligt dog utan synbar förklaring. Men detta ledde mig över till walstadsakvarier och att återigen vilja försöka mig på killis. Det visade sig vara en god idé. Mina jordbottenakvarier har fungerat bra, även om det funnits en del problem med växterna i ett av dem. Fiskarna, .gardneri-golden, har förökat sig och är fiskar som är så livliga, temperamentsfulla och uppenbarligen mycket härdiga. I det andra walstadsakvariet "kokar" det i vattnet när en stam centralamerikanska vildguppies stormar mot ytan för att lystet kasta sig över det som bjuds.
Det är inte heller inspirerande med det alltför vanliga och alldagliga. Det är roligt att lyckas med det som är ovanligt och okänt, vilket kanske till viss del är ett utslag för fåfänga, men också för att det är spännande. Mina favoritfiskar hittills är nog ameca splendens, en levandefödare från Mexiko, som näst intill är utrotad i vilt tillstånd. Sådana fiskar tilltalar mig, inte minst för att de har ett kärvt och obändigt kynne. Deras skönhet är inte av det insmickrande slaget, men deras beteende och det faktum att de är tåliga, lättskötta och lättodlade gör dem inte mindre attraktiva som akvariefiskar.
För att få ut det bästa av hobbyn, engagemang, upplevelser förundran, glädje och avkoppling gäller det också att inte ta sig vatten över huvudet, hur lockande svåra men aldrig så vackra eller egenartade fiskar än tercsig vara. Det finns ett skrytande i akvaristvärlden och en värdeskala som avgör vad som räknas. En seriös nybörjare eller nystartare, bör inte lyssna för mycket på sådant. Det gäller att hitta sin nisch och låta det få ta den tid det vill. Jag inser att min erfarenhet är begränsad och därför bör det jag gör vara lagom svårt. Hittills har jag hållit mig till det. Mina lyckade projekt har handlat om arter som är lätta att hålla. Det är bäst att göra så.
I skrivande stund verkar det som att jag drabbats av ett misslyckande. Mina nothobranchius guentheri mår inte bra. Honan dog i något som troligtvis var bukvattensot och hanen matvägrar. Det ser inte bra ut. Sannolikt kommer notho-projektet snart att läggas till handlingarna. I handeln säljs fiskarna parvis och att skaffa ett par till eller två direkt efter att det första dött är inte lockande. Även om hanen får tillbaka aptiten och hälsan så är det ingen god idé att köpa ett par till, då det skulle bli två hanar som skulle konkurera om honan och som också skulle utsätta denna för en alltför ivrig uppvaktning. Fler fiskar än fyra går det inte att ha i ett så litet akvarium som ett 32-liters. Det borde innebära att jag snart leds över på ett nytt spår, där jag kan använda mig av mina insikter om hur jag får ut mest av hobbyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar