Idag har varit en ledig dag med regn i luften, gråa moln och blygsamma temperaturer, alltså en dag som passar akvariehobbyn. Jag passade på att göra en tur till Uppsala och Djur-Hobby för att kolla upp några saker som skulle kunna vara till nytta i mina pågående projekt.
I affären, som är rätt så välsorterad, stod rätt många akvarier tomma. Jag hittade dock det jag sökte, två honor av limia nigrofasciata, en levandefödare från Haiti, som emellertid visade sig vara rätt så små. Dessutom bestämde jag mig för att köpa fler nothobranchius guentheri,en killiart från Tanzania, efter det att honan i det ursprungliga paret dött. Jag köpte tre honor varav en var en nothobranchius guentheri - blue. Dessutom hängde två små hanar med eftersom fiskarna säljs parvis om det inte råkar finnas ett udda antal i försäljningsakvariet. "Blue-honan" var den sista fisken av sitt slag som fanns kvar och är dessutom relativt storväxt, så att hon fick följa med föreföll självskrivet.
Efter inkoppningen i akvariet visade sig hanen från det ursprungliga notho-paret vara mycket temperamentsfull. Han jagade snabbt och brutalt undan de svagare nykomlingarna och började kurtisera "blue-honan".
Limiahanarna visade sig inte heller nödbedda när det gällde att närma sig honorna. Med en oerhörd frenesi cirklade de båda levandefödarna kring en av honorna för att leka, medan den andra honan gömde sig bland växterna. Hannarnas svarta band (nigrofasciata=svartbandad) mörknade och visade att de trivdes med de nya bekantskaperna. Om honorna klarar anstormningen borde yngel bli en naturlig följd.
Man kan förstås undra varför jag köpte två par nothobranchius guentheri då jag är fullt medveten om artens aggressivitet hanar emellan. Jag såg det som ett risktagande. Det var bara genom att köpa två par som jag kunde komma över honor, om jag inte istället hade försökt få tag på dem genom en "efterlysning" i killivärlden. Det hade jag kunnat ha gjort, men precis som när jag vsr yngre, är jag rätt så otålig. Dessutom sägs det i en del källor att en mindre grupp hanar kan fungera ihop, bättre än två fiskar av samma kön, men det förutsätter att dessa är någorlunda jämnstarka. De exemplar som nu simmar i mitt akvarium är däremot små, fortfarande rätt svagt utfärgade och har inte samma lite "satta" kroppsform som den äldsta av handjuren. Jag är därföf glad om den ursprungliga hanen och mins två honor klarar sig och trivs, så att jag kan börja odla senare i sommar, men samtidigt kan jag tycka att det var lite dumt att inte vänta med honorna, struntat i hanarna och istället ha använt mig av mina kontakter. Jag får vara glad att det inte är lika krångligt med limiorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar