Idag är det tre månader sedan jag startade mitt första jordbottenakvarium. Egentligen har inga större förändringar inträffat under den senaste månanden. Växterna växer och fiskarna verkar av allt att döma fortfarande trivas. De två f.gardneri golden-ynglen växer och det största av dem har visat sig vara en ung hane, vilket man kan se på de röda prickar som fisken börjat få på analfenan. Kroppsformen och beteendet liknar också allt mer de vuxna fiskarnas. Ytterligare ett yngel har vuxit sig så stort att det allt mer vågat sig fram från sina gömställen. Att fiskarna lekt och fått avkomma har lett till att jag nu är i full gång med ett riktat odlingsförsök med en lektrio som går i ett mindre kar, fyllt med växter.
Om sanningen ska fram tycker jag att det finns sidor av projektet som blivit lite problematiska. Växterna har haft en god tillväxt, det går inte att förneka, men de har däremot börjat tappa blad på stjälkarnas nedre delar. Det gäller såväl cabomban som hygrophilan och ludwigian. Jag misstänker att det främst har att göra med tillgången på ljus. Så länge som inte större delen av ytan täcktes av växtlighet, av både planterade växter och av flytväxter, framför allt av andmat, har det fungerat bra. Jag har därför dels klippt av de nakna delarna av cabomban och rensat bort en del andmat, även om jag vill ha en tät ytvegetation för ynglen att gömma sig i. Jag hoppas att detta kan vända trenden något. I annat fall får jag göra vissa avsteg ifrån walstadsmetoden och börja använda något gödningsmedel. Emellertid borde jorden i botten ge det som behövs. Sedan är det självklart att alla akvarieväxter kräver omvårdnad, oavsett vilken metod man använder, vilket jag nog försummat, sannolikt för att tillväxten varit så god hittills. En något naiv tro på jorbottenakvariet som ett sorts "natur" har nog också funnits med. Jag tror egentligen inte på laissez faire i andra sammanhang, så varför när det gäller akvarier?
Även vattenvärdena är jag en smula frågande inför. Nitriten är obefintlig men ph-värder högt, om man får lita på testet. Det ligger runt 8. Fiskarna borde inte trivas men att de gör det är alldeles uppenbart. Det säger nog mer om f.gardneris omvittnat stora anpassningsförmåga som nog inte är mindre än den som många levandefödare har. De är egentligen utmärkta nybörjarfiskar. Frågan är om jag ändå borde göra något åt vattnet. Jag funderar på att försöka justera ph-värdet med hjälp av torv. Genom att hänga ned en fylld nätpåse på ett ställe där den inte märks, men frågan är hur mycket det hjälper. Så länge fiskarna mår bra är det kanske inte direkt nödvändigt med några ingrepp. Däremot funderar jag på att vid ett senare tillfälle, när det är dags med en större rengöring, att byta ut gruset mot något annat och att på något sätt använda torv i bottenmaterial. Experiment med detta genomför jag nu i ett 32-liters akvarium, som är tänkt att bli hem för någon annan killisart. Om detta återkommer jag senare. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar