I en mycket mycket liten värld

Dvärgtandkarparnas värld är verkligen av det lilla formatet.  De är själva små, deras rörelser 

oftast långsamma och med en viss tröghet i sig även när de rör sig snabbare. Även om akvariet jag för tillfället har dem i är mycket liten, är de svåra att få syn på ibland. De rör sig runt i karet, står stilla över ett slinga av vattenpest eller passerar genom en öppning i javamossan som om detvhade vari ett valv.

De har sina egenheter. Jag matar dem två gånger per dag. De får antingen finfördelade foderflingor eller fint avskrap från fryst foder, vita mygglarver och artemia. När andra levandefödare ofta närmast kastar sig över födan, tar dvärgtandkarparna tid på sig. De är skygga, försiktiga och väntar tills de känner sig trygga. Detta också när de, som mina, går ensamma i sitt akvarium. När de väl börjat äta sker ockdå det med en viss långsamhet. De glider långsamt omkring vid ytan och man skulle kunna tro att de matvägrar, men då gör de ett kort men snabbt utfall mot foderbiten. 

När fiskarna leker spelar inte hanen för honan som är fallet med t.ex endler och guppy, alltså inga utspärrade fenor och "darrande" kroppsrörelser, utan hanen simmar snabbt fram och gör "det han ska" och simmar sedan iväg. 

Så snart som det är möjligt ska dvärgtandkarparna få ett större hem och sällskap av fler artfränder.  Det ska bli intressant att se hur det kommer att påverka deras beteende.