Apistogramma borellii-honan står och vakar bakom en sten i bakgrunden. Skygg, hungrig och oresonligt aggressiv är hon när hon gör sina plötsliga räder i akvariet för att hitta föda, jaga bort hanen och för att sedan plötsligt kvickt simma tillbaka till sitt gömställe.
Det är svårt att se vad som sker därbakom. Honan står stilla med buken snett mot stenen som döljs av en utbuktning i stenen. Är det där hennes avkomma finns?
Eller har jag alldeles misstagit mig? Gömmer hon sig för att det ganska ödsliga akvariet gör henne rädd? Där finns bara hanen och fyra endlerhybrider och några av deras yngel. Det är ju ett känt faktum att dessa dvärgciklider kan tolka frånvaron av små stimfiskar som att det föreligger fara. Kanske är endlerna för få för att skapa lugn i karet.
Men det var inte så de första dagarna. Honan var framme. Ett intensivt spel mellan henne och hanen förekom hela tiden. Svängande stjärtfenor, häftiga rörelser, utfall men ingen verklig aggressivitet. Sen försvann honan under en rot och dök fram bara för att jaga iväg hanen. Denne har dock inte dragit sig undan trots att akvariet bara har få andra invånare. Kanske är sällskapet nog för att få honom att känna sig trygg. Skulle honan vara mer räddhågsen? Jag tror inte det.
Sent ikväll tyckte jag mig se hur honan plockade upp något litet som rörde sig från botten bakom stenen. Ett ännu inte frisimmande yngel som kommit på avvägar? Nykläckta avkommor kanske finns där bakom? Hur det är med den saken lär visa sig under kommande vecka. Möjligen har jag sett det första ynglet ikväll eller också såg jag bara vad jag ville se...Det mesta tyder dock på att honans beteende inte handlar om ren rädsla. Hon vakar sannolikt över sina små....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar