Blåa ögon glimmar i svartvattensmörkret, två par ögon. Fiskarna kommer ut ur skuggan och man ser deras brunröda kroppar glida fram mellan några vattenväxter och ett catappablad. En ny märklig sämja, om man nu kan kalla det för det, verkar ha infunnit sig hos mina betta rutilans.
Fiskarna betraktar varandra med spänt intresse och visst är honans fenor naggade i kanten men hanens brutala jakter på honan verkar för tillfället vara över. De båda bettorna rör sig kring varandra under flera minuter. Jag iakttar deras rörelser och tycker att hoppet om ett inte alldeles misslyckat akvarieprojekt får nytt liv. Vad är det som händer?
Honan är stark, det är uppenbart. Hon har fått mera skydd i karet i form av limnophila samt flytväxter. Jag har sett till att hon fått extra mat i form av artemia, både nykläckt och frystorkad, när jag sett henne ta skydd bland ytväxterna. Kanske har det hjälpt henne, de nya växterna och den extra födan. Det är svårt att veta.
Som akvarist hoppas man förstås. Att fiskarna accepterar varandra och att det till sist kan bli lek. Vattnet, de många växterna och acklimatiseringen.....Vad är det som händer egentligen? Hemlighetsfullt lyser två par ögon genom svartvattendunklet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar