Några dagar har nu gått sedan Örebroauktionen. Det blev en lyckad dag när mina akvarier fick några nya spännande invånare. Särskilt två av dem är det värt att säga något om så här långt.
Xiphophorus nezahualcoyotl
Jag kallar devm för enkelhetens skull "nezzies", även om de här små svärdbärarna knappast är några Loch Ness-odjur. Tvärtom är det ganska näpna små levandefödare från Mexiko. De är, liksom andra viltformer av xiphophorus, grågröna till färgen även om hanen ibland skiftar i blått och har ett orangefärgat svärd.
Mina nezzies lever nu i ett akvarium på 112 liter tillsammans med ett par apistogramma borellii och några endlerhybrider. De senare ska snart byta ägare, så konkurrensen om utrymme kommer att minska.
Svärdbärarna verkade till en början väldigt skygga. De två största honorna gömde sig bland växterna och skrämdes lätt av häftiga rörelser i rummet utanför akvariet. Hanen och en liten och yngre hona var något djärvare, men simmade också skrämt undan när minsta oförutsedda händelse inträffade.
Inte heller åt de särskilt bra. De äldre honorna matvägrade i två dagar innan de acklimatiserat sig tillräckligt. Jag blev förstås något oroad av detta, men fick höra från en person, som haft många xiphophorus-arter, att viltformerna ofta är skyggare än kulturformerna. Som nybörjare med denna kategori fiskar var det ett önskat besked och det stämde. Nu äter alla fyra fiskar med god aptit. Spirulinaflingor, cyclops samt frysta och frystorkad artemia har de slukat med god aptit. Hanen har uppvaktat honorna. Det ser lovande ut för i skrivande stund.
Något skygga är fiskarna fortfarande eller snarare är det så att mitt akvarium, som är tätplanterat, erbjuder dem en livsmiljö som i viss mån liknar dem som de kommer ifrån. De gör alltså vad de förmodligen skulle ha gjort om de varit vilda.
Characodon lateralis - Los Berros
Den här tämligen ovanliga lilla fisken, en goodeid liksom ameca splendens, simmar nu omkring längs botten på ett 54-literskar tillsammans med en liten grupp tocantinguppies. Tre fiskar av arten finns nu i karet, eftersom en av honorna, till synes oförklarligt hittats död under måndagen. Arten är ganska känslig enligt olika källor och uppskattar rent, svalt och hårt vatten med ett högt ph-värde. Vad som kan ha felats är svårt att veta. Ph-värdet ligger kring 8, vilket är bra, hårdheten är lägre, men den har ju endast att göra med om surhetsgraden lätt håller sig stabil eller inte. Temperaturen låg runt 24, vilket är högt för den här arten, om än inte alltför hög.
Efter honans död gjorde jag ett trettioprocentigt vattenbyte och drog ur sladden till doppvärmaren. Förhoppningsvis kommer det att visa sig vara kloka åtgärder båda två.
Fiskarna är spolformade. De har ganska runda fenor. Ryggfenan sitter mycket långt bak. Hanarna har en rödaktig färg, något som gett dem smeknamnet "red prince" i engelskspråkiga länder. Längs sidor kan man se mörka streck och punkter. Honorna är gråbruna och betydligt mer oansenliga.
Fiskarna är bottenlevande. Mina letar ständigt föda på botten i de jordhögar som uppstått när jordbotten blottats vid något oförsiktigt vattenbyte. De är allätare så jag har försökt att variera kosten efter bästa förmåga. Frysta cyclops, frystorkad artemia och annat torrfoder har de ätit med god aptit.
Förhoppningsvis ska det bli yngel med tiden. Åtminstone en hona till borde finnas i akvariet. Jag ska undersöka möjligheterna att få tag på en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar