Igår upptäckte jag det första ynglet i dvärgtandkarparnas akvarium. En mycket liten fisk, som i allt, förutom storleken, liknade sina föräldrar, simmade i ytskiktet, mellan flytväxter och limnophilanstjälkarnas toppar.
Det var knappast oväntat men jag hade otur med honorna i början. En dog, åt ihjäl sig, en annan visade sig vara en hane, en tredje dog en dryg vecka efter inkoppningen. De nya honorna, som köptes på Akvarielagret, verkar däremot vara av gott virke, pigga, ständigt aktiva och uppvaktade av hanarna.
Dvärgtandkarparna tillhör de fiskar som jag fattat ett särskilt tycke för. Det är en egentligen oansenlig art. Färgen är brunaktig, den har ett svart band längs med kroppen. Hanarna har en något spetsig kroppsform medan honorna är rundare och betydligt större.
Men arten är charmerande, lite hemlighetsfull där den framlever sitt liv i akvariets ymniga växtlighet.
Att de nu, äntligen efter mer än två månader, gett upphov till åtminstone ett yngel, är roligt. Sannolikt är de flera men honorna kastar bara ett fåtal åt gången, till skillnad från andra levandefödare vars kullar är mer talrika. Hoppas nu att de yngel som nu kommer kommer att överleva och ge upphov till en livskraftig stam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar