Ikväll blev jag vaken på senheten och ägnade mig åt lite akvaristiska studier och reflektioner. Läste på mer om Walstads-metoden som jag inspirerats av när jag startade mitt jordakvarium. Nåväl, det är inte lönt att begränsa sig till alltför få källor. Det jag läst hittills på en svensk hemsida antydde att man helst inte borde använda ytcirkulation i karet för att inte driva den eftertraktade koldioxiden ur akvariet. Cirkulation under ytan, för att fördela värmen från doppvärmaren, det var emellertid önskvärt, men det vsr inget krav. Ren low tech gick lika bra. Kanske missförstod jag något redan här eller läste slarvigt.
Det kloka och kanske rent av självklara är att bakteriekulturerna i akvariet, som ju har sitt främsta säte i botten, behöver syre för att växa och hur bakterierna mår påverkar vattnets kemiska status. Och här kommer förstås nitriten in igen. Även om den börjat minska så återstår ändå faktumet att avsaknaden av ytcirkulation inte gynnar en bra utveckling i akvariet.
Sagt och gjort, trots den sena timman installerade jag en enkel Marina-pump med syresten i akvariet. Detta hade fungerat bra i min yngelvas på ca 20 l, som trots alltför sällsynta vattenbyten, ändå inte hemsökts av nitriten. Nu står vasen däremot, förstås tillfälligt, utan pump och cirkulation. Jag kommer istället att göra fler och frekventare vattenbyten, för att hålla syret på en bra nivå och för att undvika att mina yngel gemsöks av nitritspöket. En ny, lika ljudlös pump, måste införskaffas i sinom tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar