Är det mest korrekta att försöka efterlikna fiskarnas hemmamiljöer i akvariet? Det finns många som utan tvekan skulle svara ja på frågan och intresset för att göra det är inte så litet. I min ägo finns en bok, av äldre datum, som heter just Biotopakvariet. I den finns noggranna beskrivningar av hur man kan efterlikna olika naturliga miljöer. Jag tycker det är sympatiskt, för nog måste det bästa vara att fiskarna får leva som om de vore "hemma" med rätt växter, vattenvärden och sällskap av arter som hör hemma i just denna miljö?
Jag har själv egentligen en lite kluven inställning till att blanda arter från olika delar av världen, för det finns en fascinernade tanke att just de fiskar jag har i mitt akvsrium, faktiskt skulle kunna simma tillsammans i naturen. Men i verkligheten har det knappast lyckats av olika orsaker. Det enklaste sättet är att hålla artakvarier, här kan man vara säker på att det blir rätt. Sedan är det lätt att glida iväg från de ursprungliga planerna när man hittat något nytt och spännande. Jag har "misslyckats" de flesta gånger jag kombinerat mer än en art. Att hitta biotopriktiga växter, om man inte vill begränsa sig till ett fåtal arter, något man mycket väl kan göra, så är utbudet i handeln, om man inte ger sig tid till det, inte alltid så imponerande. I mina akvarier växer amerikanska, asiatiska och afrikanska arter huller om buller. Fiskarna kommer i alla fall hittills från samma världsdel, men från olika regioner.
Ett annat bekymmer är att det inte heller är så självklart vilka arter som i realiteten man kan utesluta skulle kunna finnas med varandra. Vissa arter, som guppy och den lilla levandefödaren gambusia affinnis, finns utplanterade i olika delar av världen. En person jag varit i kontakt med berättade att hon hade vildfångade guppies från Thailand. Det är alltså tänkbart att dessa utplanterade fiskar stött på kampfiskar eller andra arter som förekommer i Sydostasien. I en biotop för dessa levandefödare skulle alltså mycket väl någon gurami kunna vara sällskap.
Och till detta kan man lägga alla fiskar som just är akvariefiskar. Odlingsformer finns inte i naturen. Dessa kan man direkt utesluta om man vill återskapa en biotop. Mina killis fundulopanchax gardneri - golden (gardneri??? Inte ens killiexperter jag talat med vet om de verkligen är såna eller hybrider) finns bara till genom urvalsodling, vilket gäller i stort sett alla levandefödare, en del former av ciklider, malar och säkert många andra arter. Det är fiskar vars hemmiljö är våra akvarier.
Vad vill jag säga med detta? Jag är fascinerad av tanken på att återskapa en akvariemiljö som är så naturtrogen, som möjligt men detta är inte det lättaste av flera orsaker. Nu talar jag bara för mig själv och hur jag ser på mina möjligheter och vilja att göra detta. En riktig biotop kunde vara ett projekt i framtiden. Sen ska det här inlägget inte tolkas som att jag skulle strunta i fiskarnas hemmiljöer. Jag försöker, utifrån kunskap, att efterlikna livsmiljöerna så gott det går. Vattenvärden, vegetationstäthet, simyta, förekomsten av stenar etc är riktmärken. Det händer också att jag gjort estetiska kompromisser. Om en art, tex en apistogramma, i naturen lever i miljöer med få växter men gott om rötter, nedfallna löv osv, är det kanske inte det blickfång jag vill ha i mitt vardagsrum. Blir inte detta fel för fisken? Om de skulle uppvisa tecken på vantrivsel så vore det en anledning att tänka om, men om de tvärtom är pigga, temperamentsfulla och uppträder på sitt naturliga sätt, vad finns då att invända?
På bilden syns en apistogramma cacatouides och ett vildguppypar. De skulle nog inte ha träffats i naturen, men de trivs i samma akvarium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar